"Att avskaffa värnskatten kan lätt uppfattas som en ren provokation"
SLUTREPLIK. Den ekonomiska ojämlikheten ökar och det skadar förtroendet för den svenska välfärdsmodellen, skriver Niklas Karlsson (S).
Riksdagsledamot och ordförande för Socialdemokraterna i Skåne
När vi nu står vi inför fullbordat faktum att värnskatten kommer att avskaffas är det angeläget att lyfta fram förslag som kan neutralisera den negativa effekten. Dels i form av resurser till välfärden, dels i form av minskade ekonomiska klyftor.
Eftersom kapitalinkomster är den stora drivkraften bakom de ökade ekonomiska klyftorna är det nödvändigt att lyfta frågan om hur dessa ska beskattas. Ett skattesystem som tillåter en liten del av befolkningen, vanligen höginkomsttagare, att genom skatteplanering välja en lägre skattesats än vad som gäller för de allra flesta är inte försvarbart. Förutom att det är ineffektivt är det också orättvist.
Väntad reaktion
Denna jämlikhetssträvan får Liberalernas skattepolitiska talesperson Joar Forssell (L) att gå i taket.
Att avskaffa värnskatten var, som sagt, Liberalernas viktigaste fråga i förhandlingen om januariavtalet. På så sätt är reaktionen väntad. Men konsekvensen av Liberalernas politik är att dagens rekordhöga inkomstskillnader ökar ytterligare.
Sex miljarder mer till svenska höginkomsttagare. De som redan har det riktigt gott ställt ekonomiskt ska nu fortsätta få en allt större del av kakan, år efter år, på bekostnad av skolor, äldreomsorg, sjukvård och pensioner. Är det rimligt?
Fullständig kursändring
Joar Forssell verkar inte heller nöja sig med en avskaffad värnskatt utan argumenterar för att Sveriges marginalskatter ska närma sig övriga OECD-länders nivåer. Det kan inte uppfattas på något annat sätt än att Liberalerna nu kräver en fullständig kursändring av svensk fördelningspolitik. En inriktning som främst gynnar den allra rikaste delen av Sveriges befolkning.
Köpkraft hos svenskar
Det finns goda ekonomiska skäl att förorda en jämnare fördelning av inkomsterna. Människor med lägre inkomster spenderar i genomsnitt en större del av sina inkomster än de med höga inkomster. Konsumtionen driver i sig själv tillväxt.
OECD:s rapport om svensk ekonomi har flera år i rad påpekat att Sverige bör se upp med ökade klyftor eftersom de riskerar att minska människors köpkraft – och den trenden är som tydligast i Sverige.
Alla till del
Det finns heller ingen anledning för majoriteten av svenska folket att nöja sig med smulor. Undersköterskor, lärare, byggnadsarbetare och alla löntagare som genom sitt arbete bidrar till landets utveckling och välmående har rätt till bättre utdelning.
En skattepolitik som omfördelar resurser är centralt för att se till att välståndet kommer alla till del. Fördelningspolitiken är också en förutsättning för den svenska välfärdsmodellen, som bygger på idén att alla människor har rätt till en social och ekonomisk trygghet.
Svenska välfärdsmodellen
En avgiftsfri skola där målet är att alla barn ska få samma möjlighet att lyckas oavsett föräldrarnas utbildningsnivå. En omsorg som ger trygghet åt de äldre. En arbetslöshetsförsäkring som erbjuder ett skyddsnät och ökar chansen att fler ska våga byta jobb i tider av utveckling och snabba förändringar på arbetsmarknaden.
Det är exempel på omfördelande och trygghetsskapande faktorer i den svenska välfärdsmodellen. Det är också viktiga faktorer för Sveriges ekonomiska tillväxt och landets utveckling.
En ren provokation
Det finns dock stora utmaningar i både skola, äldreomsorg och sjukvård. Samtidigt ökar den ekonomiska ojämlikheten. Det skadar förtroendet för den svenska välfärdsmodellen och upplevs som orättvist. Att i detta läge avskaffa värnskatten kan lätt uppfattas som en ren provokation. Lösningen är satsningar som gynnar vanliga löntagare, inte skattesänkningar för några få.