Världen utanför ignoreras i SVT:s slutdebatt

I opinionsundersökningarna skiftar majoriteten mellan Team Andersson och Team Kristersson. Ena dagen sitter Andersson kvar, andra dagen tar Kristersson över. Åsiktsröstning har ersatt tillhörighetsröstning. Bara en av tio väljare säger sig känna varmt för ett parti. Att väljarna är lättrörliga och att många bestämmer sig sent, gör att kvällens partiledardebatt i SVT blir extra viktig för valutgången.

SVT struntar i världen utanför

Tyvärr kommer SVT med sitt val av ämnen att svika uppgiften att stå till allmänhetens tjänst.

Kvällens upplägg utgår från de frågor som SVT identifierat som väljarnas viktigaste. Det kommer att handla om elpriserna, klimatet, vården, skolan, segregationen och kriminaliteten. Och ja, det är temata som alla förtjänar att uppmärksammas.

Men att stå till allmänhetens tjänst innebär också att ta ett steg tillbaka och tänka till om vad mer som kan vara lika viktigt eller viktigare. Allt för att få väljarna att lyfta blicken utöver det mest näraliggande förutom klimatfrågan. Det finns trots allt en värld därute.

Är EU och Nato för tråkigt?

EU brukar beskrivas som Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena (och, bör det tilläggas, i realiteten även inrikespolitiska). Med tanke på detta kan man tycka att det ändå kunde visst väljarintresse att få koll på vad partierna vill med ett EU statt i förändring. Vid årsskiftet tar dessutom Sverige över ordförandeskapet i EU. För tråkigt? Tja.

Samtidigt har Sverige genom att söka medlemskap i Nato också formellt övergivit den militära alliansfriheten – och trots Turkiets motsträvighet är det rimligt att räkna med att Sverige också blir medlem. Därmed får Sverige en ny arena. Men vad för slags medlem vill partierna att Sverige ska vara? Ska vi gå in med full kraft för att markera villighet att från dag ett eller ska vi anträda medlemskapet i snigelfart?

Väljarna borde få klarhet om alternativen 

Vore det inte informativt för väljarna att få klarhet i konsekvenserna av att det i Team Andersson ingår två partier (V och MP) som inte står bakom ansökan om medlemskap? Inte heller Socialdemokraterna vill egentligen vara med. Andersson fick baxa in partiet i fållan. Delar av S sitter fortfarande fast i anti-amerikanism, anti-Nato och en fredsrörelse med Palmes ”gemensamma säkerhet” som modell.

Och för egen del drog Andersson (och Hultqvist) länge ­ut på sitt ja till Nato. Detta trots Putins besked i december om att Ryssland krävde att få bestämma Sveriges säkerhetspolitiska linje och trots den nya ryska storinvasionen av Ukraina 24 februari.

I Team Kristersson är de tre borgerliga partierna sedan flera eller många år för medlemskap i den politiska försvarsalliansen Nato. Här handlar det inte om tvångsmässighet utan om frändskap. SD har dessutom sent om sidor ställt sig bakom medlemskapet.

Och hur ska Sverige stödja Ukraina?

Att det pågår ett storkrig i Europa kunde ju också kanske ha förtjänat att tas upp i partiledardebatten. Ukraina strider ju också för oss. Så vad ska Sverige göra för att stödja Ukraina?

Visst har regeringen kommit med flera stödpaket men Sverige tillhör inte de mest generösa givarna. Varför då? Borde inte Andersson också få frågan om varför inte Ukraina kan få 12 uppsättningar av det tunga men rörliga artillerisystemet Archer respektive det lättrörliga och snabbgrupperade robot 70.

Ukraina har ställt frågan. M och KD har svarat ja. 

Och nej, onsdagens statsministerduell mellan Andersson och Kristersson i SVT gav inte heller väljarna besked om EU, Nato eller Ukraina. Det duger inte.