Vlachos: Hamilton har missförstått utredningen

Ulla Hamilton från Friskolornas riskförbund kallar Utredningen om likvärdig skola ”försåtlig” och hävdar att förslagen bryter mot grundläggande principer i dagens system. Utredningen föreslår dock att vårdnadshavarnas önskemål – precis som i dag – ska vara styrande för skolplaceringar.

Vidare föreslås ett allmänt skolval, något som redan förekommer i många kommuner. Alla skolvalssystem måste emellertid hantera att elever konkurrerar om platser på populära skolor och utredningen identifierar brister i dagens regelverk kring urval. Därför föreslås ett antal förändringar, men dessa bryter inte med några grundläggande principer och karakteriseras således bäst som renoveringsåtgärder.

Underlättar skolvalet

Det riktigt nya är att utredningen föreslår att alla skolor ska delta i detta allmänna skolval. Bakom förslaget ligger den erfarenhet och forskning som visar att stora fördelar uppnås om alla skolor är med.

Dels undviks de över- och underplaceringar på enskilda skolor som i dag gör att omplaceringar kan fortgå till långt in på höstterminen, samtidigt som vissa skolor står med onödig överkapacitet. Dels underlättas skolvalet för familjerna om önskemålen kan anges vid en tidpunkt och via en kanal. Dessutom blir det lättare att nå alla familjer med information om skolvalet.

Hanteras av neutral part

Att en regional skolmyndighet ansvarar för detta skolval innebär mycket riktigt en förändring. Utredningen har övervägt – och lämnat som alternativt förslag – att skolkommunen ska handha det allmänna skolvalet.

Orsakerna till att utredningen föreslår en regional lösning är två. Den första är att en regional lösning lättare hanterar elever som söker skola över kommungränser, vilket inte minst har lyfts som viktigt av företrädare för enskilda huvudmän.

Den andra är att skolplaceringar med fördel hanteras av en neutral part, även detta något som företrädare för enskilda huvudmän sett som centralt. Att Friskolornas riksförbund nu argumenterar mot en regional hantering är därför anmärkningsvärt.

Enklare att påverka

Att en regional lösning skulle minska föräldrarnas möjlighet att påverka sina barns skolgång är ytterst svårt att se. Tvärtom förenklar ordningen för familjerna att ge uttryck för sina skolönskemål, även om dessa korsar olika huvudmannagränser.

För de familjer som redan i dag gör sådana val kan nyordningen innebära ökad konkurrens om skolplatser, men det är en konsekvens av att valmöjligheterna utökas, inte av att de minskas.

Nya verktyg

Hamilton hävdar felaktigt att den relativa närhetsprincipen kvarstår i det föreslagna systemet. Vad som kvarstår är rätten till en kommunal skola i närheten av hemmet, en rättighet som i princip ingen ifrågasätter.

Däremot ger utredningen kommunerna andra verktyg än just den relativa närhetsprincipen för att säkerställa denna rättighet. Orsakerna till detta är bland annat den stora osäkerhet kring skolplacering som den relativa närhetsprincipen medför, svårigheten i att anpassa principen till lokala förhållanden och, inte minst, att principen inte alltid garanterar en skolplacering nära hemmet för dem som så önskar.

Leder till osäkerhet

Vidare bortser Hamilton från den fundamentala motsättning som finns mellan skolval och en förutsägbar skolplacering. Om hänsyn ska tas till föräldrars önskemål så kommer konkurrens om vissa skolplatser att uppstå, vilket leder till osäkerhet.

Dagens köer löser inte denna osäkerhet då ingen vet hur långa köerna egentligen är och vem som i slutändan kommer att erbjudas plats. Enbart de familjer som står allra längst fram i kön kan känna sig någorlunda säkra. Då familjer ofta står i flera köer så innebär det att ett fåtal familjer kan känna sig någorlunda säkra på en plats vid några av ett flertal skolor, men denna trygghet innebär i motsvarande grad ökad otrygghet för alla andra familjer. Ingen vet ju vilken skolplats familjerna längst fram i köerna egentligen tänker nyttja.

Osäkerhet är alltså oundviklig och att olika huvudmän har olika urvalsgrunder påverkar inte detta. Dessutom skiljer sig urvalsgrunderna mellan huvudmän sen länge. Däremot innebär rådande ordning att skolvalets osäkerhet i oproportionerlig grad hamnar på de familjer som önskar en kommunal skola.

Dessa familjer placeras i dag enligt den svårförutsägbara relativa närhetsprincipen, medan fristående skolor via syskonförtur, förskoleförtur och köanmälan kan skydda ett fåtal familjer från skolvalets inneboende osäkerhet.

Rättvis behandling

Varför just de mest snabbfotade skolväljarna ska erbjudas en försäkring vars premie betalas av andra är däremot oklart. Utredningens förslag syftar i stället till en mer likvärdig och rättvis behandling, både av elever och skolor.

Felaktig kompensation

Att urvalsgrunderna måste skilja sig mellan enskilda och kommunala huvudmän beror på att enbart kommunen kan åläggas att garantera rätten till en skola nära hemmet.

En annan lösning skulle innebära en helt ny typ av friskolesektor. En där huvudmannens frihet att välja inriktning och dimensionering kraftigt begränsas, samt någon form av upphandlingsförfarande.

Utredningen har i stället valt att hålla fast vid dagens ordning. Den plikt kommunen har att garantera plats är emellertid inte gratis, precis som att det inte är gratis att hålla beredskapslager.

I dag ska friskolorna ersättas utifrån kommunens fulla kostnader för skolverksamheten, vilket innebär att de indirekt kompenseras för ett uppdrag de inte har och för kostnader de inte bär.

En osäker siffra 

Utredningen försöker kvantifiera de merkostnader som kommunens bredare ansvar för med sig och landar i att de i genomsnitt ligger på knappt tio procent, en siffra behäftad med osäkerhet åt båda hållen. En möjlighet hade varit ett schablonavdrag av den typ som fanns när skolpengen infördes – friskolorna fick då motsvarande 85 procent av den kommunala genomsnittskostnaden per elev.

Då beredskapskostnaderna skiljer sig väsentligt mellan kommuner och över tid så landar utredningen i stället i att kommunens merkostnader ska beräknas. Hamilton har rätt i att detta inte är en trivial övning, men utredningens analyser ger ett underlag för hur en sådan beräkning kan ske.

Alternativet vore inte att behålla dagens ordning, utan att återinföra ett schablonavdrag.

Fundamental missuppfattning

Hamilton har rätt i att utredningens förslag innebär sämre ekonomiska villkor för friskolor jämfört med i dag. Det innebär emellertid inte att finansieringen blir mindre likvärdig utan att enskilda huvudmän inte längre ska få ersättning för ett ansvar de inte har och som de, enligt utredningens analyser, inte heller tar.

Hamiltons beskrivning av att kommunala skolor kan ”luta sig tillbaka mot närhetsprincipen” tyder här på en fundamental missuppfattning. Att erbjuda plats till alla elever som har behov av en skola nära hemmet är inte en kommunal rättighet, utan lagstadgad plikt. Som kostar.

Olika bakgrund

Utredningens mest kontroversiella förslag torde vara möjligheten för huvudmän att använda kvoter som ger förtur till vissa elever som sökt en viss skola. Syftet med detta är att främja en allsidig social sammansättning, något som länge var ett uttalat mål i svensk grundskola.

Målet försvann i och med Lpo94, men förarbetena till Lpo94 betonade det stora värdet av att elever med olika bakgrund möts. Några verktyg för att realisera detta värde tillhandahölls emellertid inte. Just frånvaron av verktyg genererade också kritik mot Skolkommissionens förslag om att åter skriva in ett mål om allsidig social sammansättning i skollagen.

"Tvingar inte"

Föreliggande utredning ger huvudmännen verktyg, och anser därför att det målet kan återinföras. Stora lokala skillnader gör det däremot svårt, snarast omöjligt, att från centralt håll ange exakt hur dessa förturskvoter ska utformas. Då förturskvoter kan missbrukas och i vissa fall krocka med diskrimineringslagen, ålägger utredningen Skolverket att förhandsgranska förturskvoternas utformning.

Hamilton har rätt i att kvoterna kan se olika ut på olika skolor, och utredningen övervägde därför kommungemensamma kvoter för samtliga skolor i kommunen. Detta bedömdes vara ett för stort ingrepp i de enskilda huvudmännens självbestämmande, men Hamilton kan anmäla avvikande uppfattning i remissrundan.

Det ska också betonas att förturskvoter inte tvingar in elever på skolor som de inte önskat, utan används enbart för urval bland elever som sökt en viss skola.

Ett välinformerat skolval

Utredningens förslag innebär att skolvalet kommer att ske under en tydlig skolvalsperiod, efter att familjer nåtts av samlad och aktuell information om de skolor som finns att välja mellan.

Att skolplatser redan skulle vara tagna när skolvalet äger rum vore då att undergräva systemets legitimitet. Hamilton verkar anse att ett sådant välinformerat skolval innebär ett uppifrån-perspektiv som bortser från barnens behov. Utredningen delar inte denna uppfattning.

debatt@altinget.se