Nordisk strid mot EU:s minimilön: ”Det är en principfråga”

Det är inte vardagsmat att Danmark drar EU-kommissionen och Europaparlamentet inför rätta. Under detta årtusende har det bara hänt två gånger, och ingen av gångerna har det handlat om att kasta ett helt nytt direktiv direkt i soptunnan.

Det ändrar nu Danmarks arbetsmarknadsminister Ane Halsboe-Jørgensen (S) på. På onsdagen meddelade hon EU-domstolen i Luxemburg att Danmark vill ha prövat om ny reglering om minimilöner över huvud taget ligger inom EU-rättens räckvidd.

Ministern gör klart att hon har ”den största respekt” för dem som kämpar för att säkerställa anständiga löner för människor.

– Detta handlar enbart om att få en principiell avvägning om vad som är en dansk angelägenhet och vad som är en EU-fråga, säger Ane Halsboe-Jørgensen i en intervju med Altinget.

Har inte kompetensen

Direktivet, som flera danska regeringar har kämpat emot, kräver inte uttryckligen att länder som Danmark som inte har minimilön måste införa en sådan. Det dikterar inte heller en minimilön för andra länder. I stället fastställs vissa parametrar för vad en tillräcklig minimilön måste leva upp till, samtidigt som man försöker främja kollektivavtalssystem som de som används i såväl Danmark som Sverige.

EU-kommissionen bedyrar att det handlar om arbetsvillkor, som EU får lov att lägga sig i. Men den danska regeringen konstaterar att EU-fördragen specifikt klargör att ”löner, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout” är något som nationalstaterna själva bestämmer över.

Därför vill regeringen att EU-domstolen skall slå fast att detta är ett område som unionen måste hålla tassarna borta från, och på så sätt dra ett streck i sanden innan fler lagar föreslås på ett område som i den danska kontexten är strikt reserverat för arbetsmarknadens parter. Utspelet har också stöd av en stor majoritet i folketinget och bland fackförbunden.

Både forskare och diplomater från andra länder har gjort klart att Danmarks agerande kan skapa dåligt stämning inom unionen. Direktivet har varit ett flaggskeppsprojekt för den sittande kommissionen. Det antogs av en majoritet på 505 av de 705 EU-parlamentarikerna, och endast Sverige röstade tillsammans med Danmark emot förslaget i ministerrådet. Samtidigt har Danmark under lagstiftningsprocessen fått så många hänsynstaganden inskrivna att det danska arbetsmarknadsdepartementet självt har konkluderat att Danmark redan följer direktivet.

Därför har det också varit ett beslut som har dröjt länge, med en ansökan som föll på sista dagen av tidsfristen. Ändå förnekar Ane Halsboe-Jørgensen att det har varit ett svårt beslut.

– Nej, det är en principfråga om det här är en dansk fråga eller om det är en europeisk fråga. Och vi menar att det här är en dansk fråga. Det har vi menat länge, och sedan har det också förts en dialog med arbetsmarknadens parter under en tid. Men det är klart att både valrörelsen och regeringsbildningen har gjort att beslutet kommit lite nära inpå deadline. Men nu har stämningsansökan skickats. Och det beror på att vi tror att det här är en principfråga.

Det finns två juridiska avdelningar i EU (i ministerrådet och EU-kommissionen, red.anm.) som har funnit att detta direktiv håller sig inom EU:s ramarna. Vad är det ni kan se som de inte ser?

– Från dansk sida har vi under hela förhandlingsprocessen varit skeptiska till om det funnits en rättslig grund för det här. Det finns olika bedömningar av detta. Därför är det också lämpligt att vi klargör om det finns en rättslig grund. Hur som helst är det en principfråga ur danskt perspektiv. Det har vi hela tiden uttryckt. Och nu testar vi det också.

Och kan du försöka förklara vad principen är?

– Det handlar om huruvida det här är en fråga för nationalstaterna, om detta är något vi ska bestämma i Danmark, i vårt partssystem, eller om det är något som EU ska ingripa i och besluta om.

I regeringens egen redogörelse, som du har överlämnat till det danska folketinget, klargör du att ”bestämmelserna om minimilöner inte kommer att påverka Danmark” och att ”ingenting i direktivet kan tolkas som en skyldighet att införa en lagstadgad minimilön”. Så vad är egentligen problemet?

– Problemet är att vi inte har en tradition av att ha en lagstadgad minimilön i Danmark, utan att vi har kollektivavtal. Och att det är en nationell kompetens att organisera vår arbetsmarknad. Jag tycker att det är rätt principiellt. Och ja – det är helt sant att det inte kommer att få några större konsekvenser för Danmark här och nu i det här specifika fallet. Men då är det ju också viktigt att säga att det är principiellt i förhållande till vad EU kan göra på detta område. Och få klargjort om detta alls är något som ligger inom EU:s ramar. För i slutändan är det också det som avgör om man kan gå längre, eller om vi i princip måste stå fast vid att detta är en nationell angelägenhet.

Från EU-håll kommer man naturligtvis argumentera med att de inte lägger sig i lönesättningen eftersom de bara sätter upp ett antal parametrar, utan att lägga sig i kronor och ören i lönekuverten. Varför har de inte rätt?

– Jamen det är ju en principfråga om de ens ska in i det här körfältet. Och det är vad vi vill få juridiskt klargjort med denna stämning.

Den svenska regeringen är inte heller förtjust i dessa regler, men de har i ett svar till oss på Alltinget sagt att ”Det förhandlingsresultat som vi nu har går enligt vår bedömning att hantera utan att vi behöver göra några ingrepp i den svenska lönebildningsmodellen”. Om svenskarna, som har haft samma oro som Danmark, kan leva med detta, varför kan inte du? (På torsdagsmorgonen svängde den svenska regeringen i frågan, efter att både S och SD – en majoritet i riksdagen – ställt sig bakom Danmarks talan, red.anm.) 

– Det stämmer att vi har ungefär samma utmaningar när det gäller partsmodell och att den nordiska modellen inte alltid passar in i de andra sätten att reglera en arbetsmarknad som används i de andra EU-länderna. Det är också därför det blir en principfråga att vi ska få behålla det. Jag noterar att vi har haft samma oro. Nu har vi i Danmark beslutat att få detta prövat.

Har ni hört från den svenska regeringen om den kommer att stödja er i denna fråga och ingripa i EG-domstolen eller från andra länder?

– Jag känner inte till några uttalanden. Men vi skickade ju in vår talan först idag.

Jag tänker också särskilt på Frankrike. Detta direktiv är en hjärtefråga för Frankrikes president Emmanuel Macron. Och för EU-kommissionen. Ordföranden Ursula von der Leyen valdes på löften om att genomföra detta direktiv. Det är också en stor prioritering för Europaparlamentet. Är du inte orolig för vad detta kommer att kosta i termer av politiskt kapital för Danmark att ta det här fallet?

– Jag vill understryka att jag har den största respekt för viljan att ge människor löner som man kan leva på. Det här handlar inte om motstånd mot den kampen. Det handlar enbart om att få en principiell avvägning om vad som är en dansk angelägenhet och vad som är en EU-fråga. Att testa det är helt inom ramarna för hur EU-systemet är uppbyggt. Så jag tror absolut att man kan göra detta, även utan att utmana idén att direktivet har ett mycket genuint syfte i några av de andra europeiska länderna.

Ett av de stora klagomålen i det här fallet har varit att man inte vill att lagstiftning ska införas på områden som traditionellt är en fråga för arbetsmarknadens parter. Nu gör du och din regering precis det själv genom att ta bort en helgdag? (Det pågår för närvarande en stor debatt om att den danska regeringen slopar en helgdag för att finansiera ökade försvarsutgifter, red.anm.) Hur hänger det ihop?

– Det hänger ihop på så vis att för mig och för regeringen och faktiskt också för arbetsmarknadens parter och en stor majoritet i Folketinget så är detta en principfråga. Är minimilönedirektivet något som hör hemma i Danmark, eller är det något som hör hemma på EU-nivå? Det vill vi få prövat.{{toplink}}

rikke@altinget.dk