Arbetet mot hedersförtryck kräver egna mål och åtgärder

Att inte tillsätta ett sjunde jämställdhetspolitiskt delmål för hedersrelaterat våld och förtryck vore ett olyckligt avsteg från en viktig svensk trend där vi har frångått Istanbulkonventionen för att i stället se det specifika i hedersrelaterat våld. Det skriver företrädare för en rad organisationer, däribland Amineh Kakabaveh, Varken hora eller kuvad samt Monica Ekström, Brottsofferjouren Sverige.

Af Se samtliga undertecknare nedan

Torsdagen den 7 mars lades delbetänkandet om en stärkt styrning av arbetet mot könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) på regeringens bord. Undertecknarna av denna artikel vill uppmana regeringen och riksdagen att inte gå på utredarnas linje som innebär att ett sjunde delmål för hedersrelaterat våld och förtryck (HRV) inte ska tillsättas. 

Livsavgörande delmål

Ett separat jämställdhetspolitiskt delmål mot HRV är livsavgörande för att kunna rikta insatserna mot den specifika problematiken med HRV. Vi är därför starkt kritiska mot utredningens slutsatser som bedömer att ett sådant särskilt mål mot HRV inte ska införas. Anledningen till detta är att jämställdhet ser olika ut i en hederskontext jämfört med i majoritetssamhället.

De landvinningar som flickor och kvinnor i majoritetssamhället har gjort är en dröm för flickor och kvinnor i en hederskontext. Arbetet mot HRV kräver därför specifika och målinriktade åtgärder för att flickor och kvinnor från en hederskontext ska kunna få förverkliga sina drömmar. 

Att frångå Istanbulkonventionen har varit viktigt

Utredningen anser dock att ett eget jämställdhetspolitiskt delmål mot HRV skulle skapa stuprörseffekter, vilket skulle frångå Istanbulkonventionens linje som anser att arbetet mot våld ska vara ”sammanhållet”. Trenden i Sverige har dock sedan 2014 varit tvärtemot Istanbulkonventionens linje, då specifika bestämmelser införts för att rättsligt reglera HRV. Denna trend har varit viktig och den ger ett starkare skydd än det som Istanbulkonventionen kan ge HRV-utsatta.

Vi som i decennier har arbetat mot hedersförtryck och hedersnormer konstaterar att hedersförtryck länge har relativiserats och förnekats av vissa krafter i den offentliga debatten. Redan från barnsben förvägras flickor i hederskulturen rätten till sina egna kroppar. Tidigt får de lära sig att det är andra som bestämmer över dem, både om vad de ska ha på sig, vem de ska älska och andra val i livet. Det förtryck och den kontroll som präglar vardagen för flickor, som växer upp med hedersnormer, förvägrar dem rätten att utvecklas till självständiga individer. En rätt de har enligt såväl svensk lagstiftning som FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. 

Hederskulturen kräver samhällets anpassning

Utredarna argumenterar även för att ett eget delmål mot HRV inte bör inrättas då det kan leda till att fler områden på motsvarande sätt behöver egna delmål, exempelvis arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. 

Prostitution och människohandel är viktiga frågor som måste bekämpas, men vi är starkt kritiska mot denna form av argumentation. Kyskhetsnormer skapar en konstant makt och kontroll över flickors liv och frihet vilket innebär en ständig oro hos hundratusentals unga flickor och kvinnor i vårt land. De senaste rapporterna om förskolebarn i Malmö visar på att barnen utsätts av både sina föräldrar och av personal som är bärare av hedersnormer.

Detta visar tydligt på att barn, särskilt flickebarn, från vissa grupper inte har mänskliga rättigheter enligt både Barnkonventionen och andra lagar. Förespråkare för hederskulturen utmanar jämställdheten på ett uttalat sätt och kräver att samhällsinstitutioner ska anpassa sina rutiner, sitt arbetssätt och sin värdegrund till hedersnormer. Det rör sig om krav på könssegregation och upprätthållandet av könsstereotypa uppfattningar i förskola och skola, på arbetsplatser, på vårdinrättningar, inom äldrevården m.m. 

Jämfört med aktörer som är involverade i människohandel och prostitution, som bryter mot normen om jämställdhet i det dolda, så kräver förespråkare för hedersnormer att jämställdheten ska stå tillbaka – till förmån för hederskulturens ideal. 

Ett eget delmål ger legitimitet

Ett eget sjunde delmål ger tydlig vägledning och legitimitet till praktiker i deras arbete mot HRV, inte minst för dem som har kunskapen men inte vågar ta ställning på grund av anklagelser om diskriminering och rasism.

För att bekämpa och förebygga hedersförtryck och hedersnormer behövs fler uppsatta politiska mål och inte färre. Därför föreslår vi följande: 

1. Att delmål sju mot HRV införs i kommande jämställdhetsplan. 

2. Att fortlöpande utvärdera och följa upp berörda verksamheter och insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck.

3. Att följa upp huruvida skattemedel som satsas motverkar hedersnormer och hedersförtryck. 

4. Att stoppa skattemedel till verksamheter, samfund och föreningar som upprätthåller hedersnormer och inte respekterar kvinnors och barns samt HBTQI-personers rättigheter 

Beslutskedja: Utredning: En stärkt långsiktig styrning av arbetet mot könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck, Dir. 2023:117

7/8
2023
18/10
2023
1/3
2024
8/3
2024
8/3
2024
26/6
2024
15/9
2024

Forrige artikel Replik: Tro inte på Hamiltons myter om marknadsskolan Replik: Tro inte på Hamiltons myter om marknadsskolan Næste artikel Skolmatskommissionen: Se potentialen i elevernas mat, politiker   Skolmatskommissionen: Se potentialen i elevernas mat, politiker
Så mycket får myndigheterna

Så mycket får myndigheterna

Kriminaliteten och säkerhetsläget präglar regeringens fokus i budgeten. Försvarsmakten, Polismyndigheten och Kriminalvården är de myndigheter som får mest.