Regeringens redovisning finner skäl för pumpprisoro
Tidösamarbetets första redovisning av acceptansfrågans koppling till klimatpolitiken ger stöd till den egna argumentationen. Men samtidigt pekar den på fler utmaningar framöver, och det kan bli svårare att argumentera för den kostnadseffektiva politiken som är målet.
Tidösamarbetet har deklarerat flera tydliga nya målsättningar för klimatredovisningsarbetet. Dels att ge sig i kast med att bedriva en kostnadseffektiv klimatpolitik. Dels att tydligare redovisa ”en beskrivning av vad budgeten innehåller som ökar acceptansen för klimatmålen och för omställningen.”
I det senare ledet återfinns också ett första försök till beskrivning i årets Klimatredovisning. Och även om det konstateras att mer kommer framöver, så blir stycket en övning som också bidrar till att lägga grunden för ett kommande projekt under nästa år.
För i samband med att regeringen ska ta fram en social klimatplan, ska samtidigt en redovisning utifrån de två måtten energifattigdom och transportfattigdom läggas fram.
Saknas information
Dessa bidrar till frågan om acceptans för den förda politiken, menar regeringen. Men för tillfället saknas det dock uppdaterad information på området – så redovisningen som läggs fram bygger på en EU-gemensam kartläggning från statistik år 2015. I denna finns dock ett stöd för regeringens argument om att reduktionspliktens prishöjande effekt hade större påverkan på glesbygdshushåll.
För även om antalet körda mil är fler i storstadslänen, så visar den kartläggningen att svenska glesbygdshushåll med låga inkomster lägger tredje mest i unionen – 7 procent – av sin disponibla inkomst på personlig transporter (om kollektivtrafiken inte räknas in).
Regeringen konstaterar samtidigt att de svenska drivmedelspriserna i dagsläget ligger ”klart under priserna i de flesta västeuropeiska länder. Det finns dock anledning att följa hur kostnaderna utvecklas framöver, inte minst när utsläppshandelssystemet ETS2 införs.”
Mer väntar på området framöver, för i sommar kommer Konjukturinstitutet med hjälp av flera myndighetskollegor att lägga fram mer underlag i frågan.
Kostnadseffektivitetsövningen biter till framöver
Såsom Altinget redan rapporterat, blir det mer tunt i redovisningen när frågan om att beskriva hur kostnadseffektiv den egna klimatpolitiken är. Det deklarerade budskapet att ”insatser ska därför göras där vi får mest utsläppsminskningar – klimatpolitiken behöver bli mer kostnadseffektiv” får vänta på en tydligare redovisning när regeringen nu lägger korten på bordet.
Insatta källor uppger dock till Altinget att det står klart att den ”gyllene lösningen” har svårt att falla in under det som kan kallas en kostnadseffektiv politik.
Även om det för stunden inte är ett tema som klimatredovisningen djupdyker i, är det nämligen enligt uppgiftslämnarna svårt att argumentera för att de 5,5 miljarderna i sänka skatter, samt de höjda reduktionsplikten som sammantaget – enligt regeringens egna argumentation – leder till två miljoner ton minskade utsläpp, är så mycket att hänga i granen.
{{toplink}}
ETS2-införandet som aviseras till kommande år bedöms sammantaget med drivmedelsåtgärderna i den ”gyllene lösningen” inte heller leda till så mycket pang för pengarna – utan effekten på utsläppen 2030 bedöms istället vara totalt nettonoll.
Störst effekt i klimatklivet
Den aviserade ”höjningen” av Klimatklivet på 500 miljoner nästa år – som via en budgetteknisk övning leder till att stödet landar på 3,5 miljarder relativt 4,95 miljarder i år, ska tillsammans med en förstärkning på 500 miljoner år 2027 ge den största utsläppsminskningen samma år. För ”en miljard” i tillskott ger en långsiktig effekt på 400 000 minskade utsläpp vid målåret.
Vad som blir den kostnadseffektiva politiken som regeringen går vidare med kommande år, återstår att se. Men i och med de aviserade sänkningarna på Klimatklivet, så finns det i alla fall tillskott att ta till framöver där.
{{toplink}}
Ljusare tongångar om ekonomin, men inte stressfritt i Tidötunneln
