EU har inte råd att svika Georgien
Det internationella samfundet kan inte vara ett passivt vittne till den georgiska regeringens berövande av sin egen befolknings frihet, skriver norska Altingets EU-analytiker Jette F. Christensen.
Agentlagspandemin, som syftar till att strypa oppositionen och konsolidera makten hos den sittande eliten, har nått Georgien med full kraft. Lagen, som bygger på en rysk lag från 2012 och som har antagits av Ungern och står på tröskeln i Slovakien, avgör för närvarande Georgiens öde.
Lagen, som kräver att organisationer som får externt ekonomiskt stöd ska registrera sig som utländska agenter, gick på tisdagen igenom i det georgiska parlamentet. Att den georgiska regeringen inte delar grundläggande demokratiska värderingar med vare sig resten av de länder som följer en regelbaserad världsordning, FN, Europarådet, EU eller den egna befolkningen, är inget nytt. Frågan är vad EU gör nu.
”Ja till Europa, nej till rysk lag”
Måndagen den 13 maj meddelade det georgiska parlamentets juridiska utskott att de röstat igenom lagen. Tisdagen den 14 maj antog så även parlamentet lagen.
Förslaget har skjutits på framtiden, men framför allt har det demonstrerats mot upprepade gånger. Så sent som på måndagskvällen var torget framför parlamentet fullt av människor som demonstrerade för sin rätt att organisera sig och friheten från att behöva registrera sig som utländsk agent om organisationen de är medlemmar i får stöd från utlandet.
Demonstrationerna dämpade inte bara stämningen i det georgiska parlamentet. Ropen ”ja till Europa, nej till rysk lag” ska inte missförstås. De demonstrerar för demokrati, mot sin egen regering. Mot de lagar som kommer att begränsa möjligheten att organisera sig mot regeringen, öka möjligheten att samla in pengar som placeras runt om i skatteparadis och Ryssland och dramatiskt minska kvinnors och hbtqi-personers rättigheter.
Det måste vara med en viss eftersmak som parlamentarikerna på måndagsmorgonen kämpade sig fram genom folkmassan av demonstranter för att gå in och trotsa deras förhoppningar om frihet. Enligt Civil Georgia blev flera medlemmar av oppositionen försenade in i lokalen på grund av polisen. Detta kan förklara den rekordsnabba takten i utskottets överläggningar på måndagen. Omröstningen var över på 55 sekunder.
Vad gör EU nu?
Lagarna har också väckt internationella reaktioner från FN, enskilda stater och EU. I december blev Georgien kandidatland för EU-medlemskap. EU-kommissionens generaldirektör för utvidgning, Gert Jan Koopmann, har gjort klart att lagen kan vara ett hinder för EU-ansökan. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen skriver i ett uttalande från den 1 maj att hon förväntar sig att den georgiska regeringen tar ansvar för de skyldigheter den har som kandidatland. Det är hög tid att klargöra denna förväntan. Det har inte uppfyllts.
Frågan är vad EU ska göra nu. Unionen har flera medlemmar som bryter mot unionens lagar och demokratiska värderingar varje dag. Europaparlamentet har kritiserat kommissionen för dess principlösa inställning till exempelvis dess selektiva reaktioner på Ungerns nedmontering av rättsstaten. De är redan medlemmar. Hur EU bemöter medlemsländernas och blivande medlemmars efterlevnad av rättsstatens och demokratins principer handlar också om unionens egen legitimitet.
Regeringen i Georgien är visserligen folkvald, men som valobservatör såg jag hur valet varken var fritt eller rättvist. Lagen strider mot befolkningens önskemål och grundläggande demokratiska principer. Georgiens folk vill luta sig mot liberala värderingar som rättsstatsprincipen, pressfrihet och föreningsfrihet. 80 procent av dem är för ett medlemskap i EU. Regeringen påverkas uppenbarligen inte av demonstrationer, det internationella samfundet eller EU.
Värdeöverträdelserna bör få konsekvenser
Georgien har en unik position jämfört med andra kandidatländer som Ukraina och Moldavien, eftersom regeringen konsekvent motarbetar målet att få en EU-ansökan beviljad.
EU har för närvarande inga andra påtryckningsmedel mot Georgien än fördömande eller deras ansökan. En sådan allvarlig kränkning av värderingarna i den organisation som Georgien vill bli medlem i borde få konsekvenser för ansökan.
EU bör använda situationen för att visa att de står på befolkningens sida, med mer än uttalanden. Allt annat är en gåva till Kreml, som tar varje tillfälle i akt att måla upp en bild av att den gemenskap de vill ansluta sig till inte kommer att stå upp för dem.
Det första som kan göras är att inleda fysiska förhandlingar med tydliga förväntningar och tydliga reaktioner vid ett eventuellt avtalsbrott. Det kommer inte att hjälpa demonstranterna i dag, men det kan hjälpa dem i morgon, om de lyckas ersätta den nuvarande regeringen med någon som vill dem väl.
Som det ser ut nu har de en antidemokratisk regering som vill underlätta oligarkernas verksamhet, på bekostnad av minoriteters rättigheter och föreningsfriheten. Det finns väldigt lite som tyder på att samma regering kommer att göra något för att uppfylla resten av kraven i EU-ansökan.
Det internationella samfundet måste intensifiera sina insatser
I höst är det val i Georgien igen. Då kan det internationella samfundet se till att underlätta så mycket som möjligt för organisationer och opposition på ett sätt som gör det möjligt för andra än dagens makthavare att vinna.
Med tanke på temperaturen på gatorna i Tiblisi kan det hända att befolkningen inte väntar till hösten. Då måste det internationella samfundet kliva fram.
Världens likgiltighet för Rysslands beteende i Georgien är en av anledningarna till att det inte finns något att ge i några förhandlingar efter den fullskaliga invasionen av Ukraina. Vi har lämnat en frihetstörstande befolkning i sticket tidigare.
Det får inte hända igen.
Artikeln är översatt från Altinget.no.
Lordi är EU-kandidaternas favorit efter stödröster från SD
Olyckligt att mediepolitiken släpper taget om mångfald och fördjupning
