KD slösar skattepengar på krisande storbolag
I EU-valrörelsen gjorde Kristdemokraterna ett stort nummer av att motsätta sig statsstöd. Men i verkligheten ser det annorlunda ut – och KD:s skenhelighet lyser igenom. Det skriver Jonny Cato, arbetsmarknadspolitisk talesperson (C) och Abir Al-Sahlani, europaparlamentariker (C).
Den kristdemokratiska skenheligheten stiger till nya nivåer. I partiets valmanifest inför EU-valet kunde vi läsa präktiga ord om hur KD vill avveckla EU-centraliserade arbetsmarknadsstöd, att EU ska ”ta ett steg tillbaka” och att aktiva arbetsmarknadsåtgärder på EU-nivå inte är rimliga ”varken ur budgetrestriktiv synvinkel, ur en effektivitetssynpunkt eller ur ett maktdelningsperspektiv”.
KD pekar särskilt ut att den europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för uppsagda arbetstagare (EGF) bör avvecklas eftersom den ”upprepade gånger, sedan den inrättades 2007, kritiserats av EU:s revisorer för att vara ineffektiv”.
Främja budgetrestriktivitet, eller?
Vän av ordning frågar sig då kanske hur en fond som är så dålig kan tillåtas att vara kvar, eller varför någon skulle acceptera att pengar från den ens delas ut. Genom globaliseringsfonden ges enorma direktstöd till multinationella storföretag som säger upp anställda, så att arbetstagarna kan få del av omställningsstöd och karriärrådgivning finansierade av EU-medborgarnas skattepengar.
Den allmänt vedertagna svenska hållningen är att vi ska främja budgetrestriktivitet när det kommer till EU-pengar. För en borgerligt sinnad politiker bör det vara självklart att när pengar väl spenderas så ska de inte gå till att ge konstgjord andning till kommersiella företag som är på väg att dö ut.
Än mindre bör skattemedel läggas på att EU – i företagens ställe – ska kompensera de arbetstagare som sagts upp av företag som inte längre är konkurrenskraftiga på grund av omstruktureringar, digitalisering eller helt enkelt bara förändrade konsumtionsmönster.
Helt obegripligt, KD
Men det är här KD:s skenhelighet kommer fram. För det KD inte har ryggrad att erkänna är att man själva, under hela den gångna mandatperioden i Europaparlamentet, godkänt utbetalningar ur fonden. 1,2 miljoner euro till den spanska aluminiumtillverkaren Alu Iberica gav KD glatt grönt ljus till. 2,2 miljoner euro till belgiska logistikföretaget Logistics Nivelles SA sa KD också ja till. Värst är nog ändå de 17,7 miljoner euro till AirFrance, som KD också godkände. Totalt under den senaste mandatperioden 2019–2024 rör det sig om en summa på svindlande 67 miljoner euro som KD alltså medverkat till att betala ut.
I debatterna inför EU-valet gjorde KD-representanter de en stor sak av att motsätta sig statsstöd. De säger också att vi bör omfördela pengar från flera av EU-fonderna till bättre ändamål. Då är det obegripligt att KD, gång på gång, röstar för att bevilja bidrag ur en av dessa fonder. Det blir ju svårt att omfördela pengar från en fond som tömts på pengar.
Strösslar skattemedel
Centerpartiet har alltid varit, och är fortfarande, skeptiska till fondens funktionssätt och användning. Vi har därför konsekvent röstat emot att erbjuda utbetalningar till företag på det här sättet. KD:s partigruppsvänner i Moderaterna har också gång på gång godkänt miljonbelopp i utbetalningar till alltifrån danska köttprocessarföretaget Danish Crown till den tyska stålindustrin.
Centerpartiet ser gärna mer aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, men inte till storbolag som ”drabbas” av globalisering och inte via EU-fonder. Globaliseringsfonden i sig är egentligen ett förtäckt uttryck för protektionism och Riksrevisionen har tidigare pekat på att ”deltagare i EGF-finansierade utbildningar inom projektet hade långsammare återgång till arbete jämfört med andra varslade som inte fått motsvarande stöd.”
Totalt kontraproduktivt, med andra ord.
Dags att skärpa er, KD
Som liberaler är vi fast övertygade om att välstånd och välfärd skapas genom fri handel och rättvis konkurrens, inte genom att strössla skattepengar över privata företag. Globalisering gör att företag behöver anpassa sig. Det är inte tecken på kris eller ekonomisk chock utan ett tecken på utveckling och innovation.
Ett resultat av en öppen och fri marknad där fri konkurrens råder mellan marknadens aktörer. Varje marknadsaktör har ett egenintresse att vara konkurrenskraftig och följa de marknadstrender som påverkar affärsverksamheten. Om så inte är fallet kan man inte förlita sig på att unionens skattebetalare ska stå för notan.
Så skärp er, KD. Vi kan gärna avveckla globaliseringsfonden tillsammans men då får ni också släppa på skenheligheten och faktiskt erkänna att ni tillåtit det här slöseriet med skattebetalarnas pengar hålla på alldeles för länge.
Svenska järnvägsfrämjandet: Så kan vi spara tiotals miljarder
Ett transparent bistånd kräver mer än öppna data
