M i Stockholm: Ta bort enprocentmålet i offentliga byggen – för skönhetens skull
Det är dags att lämna en föråldrad process som antogs av riksdagen 1937 – nämligen enprocentmålet. Varje år satsar Stockholm 800 miljoner på kultur. Men mycket göms undan och glöms bort i kulvertar och källarförråd. Ge Stockholm i stället en välbehövd skönhetsinjektion, skriver flera företrädare för Moderaterna.
Af Se samtliga undertecknare nedan
Slopa enprocentregeln, satsa på vacker arkitektur. Tvånget att avsätta en procent av kostnaden för utsmyckning av offentliga byggen är stelbent och leder bara till allt fler deprimerande landstingskulvertar. Genom ökad flexibilitet kan vi skapa mänskligare offentliga miljöer. Det menar Moderaterna i Region Stockholm.
Den så kallade enprocentregeln antogs av riksdagen 1937. Enligt regeln ska en procent av kostnaderna för offentliga byggen gå till konstnärlig utsmyckning. Principen är tänkt att tillämpas vid alla om- och nybyggen av infrastruktur och offentliga miljöer. Cirka 41 procent av kommunerna och 55 procent av regionerna tillämpar enprocentregeln idag. Region Stockholm är en av dessa. Staten tillämpar inte alls regeln lika konsekvent.
Ju större projekt, ju mer pengar
Mycket i samhället har dock förändrats sedan 1930-talet. När regeln infördes var prislappen på byggnation en helt annan än idag. Ett flerbostadshus på 1930-talet kunde exempelvis kosta 1 miljon kronor att bygga, vilket innebar att 10 000 kronor lades på konstnärlig utsmyckning. I dagens penningvärde motsvarar det byggkostnader på cirka 35,5 miljoner kronor och 355 000 kronor för konst.
Men ett flerbostadshus i dag kostar inte 35,5 miljoner kronor att bygga. Snarare ligger kostnaderna runt 200 miljoner kronor beroende på markförutsättningar, storlek och materialval. Det innebär att 2 miljoner kronor ska läggas på konstnärlig utsmyckning. Ju större projekt, desto större blir kostnaden för konsten. Oavsett karaktären på byggnaderna eller arkitekturens kvalité.
Investerar 800 miljoner varje år
Att hålla kvar vid gamla procentsatser i stället för att förhålla sig till verkligheten blir i längden orimligt.
Vid ny- och ombyggnation av vårdlokaler övertrumfas dessutom enprocentregeln av en tvåprocentregel. Men trots regionens dubblerade anslag för vackra och attraktiva offentliga rum skulle knappast någon peka ut Södersjukhuset, Karolinska i Huddinge, eller för den delen St. Görans sjukhus, som epokgörande utsmyckningar i vår stadsmiljö. Snarare används de som avskräckande exempel.
Procentmål i vården, tillsammans krav på utsmyckning i kollektivtrafiken, innebär att Region Stockholm varje år ska investera omkring 200 miljoner kronor i konst om procentsregeln tillämpas konsekvent. Detta ovanpå den omfattande kulturbudget som redan finns, på drygt 600 miljoner.
Regionen satsar alltså 800 miljoner kronor årligen på kultur. Ändå blir resultatet ofta inte mer än deprimerande landstingskulvertar med tusentals tavlor glömda i källarförråd.
En skönhetsinjektion för Stockholm
Moderaterna tror omvänt att en stor del av de 800 miljonerna kan göra större nytta på annat håll i regionen. Pengar som i stället hade kunnat gå till vård för ätstörning och psykisk ohälsa, högre löner för vårdpersonal eller till att rädda busslinjer från vänsterstyrets nedskärningar.
Tiden är mogen för att, i regionens verksamheter, ersätta enprocentregelns diktat med högre ställda krav på uppskattad arkitektur, lämna en stelbent och föråldrad procentsats och i stället stimulera fram vackrare arkitektur i Stockholmsregionens offentliga miljöer och grönområden. En skönhetsinjektion för huvudstadens arkitektur samtidigt som stockholmarnas skattemedel återigen kan gå till den av vänsterstyret eftersatta vården och kollektivtrafiken.
Krigets Ukraina visar att tillgänglighet är en fråga om liv och död
Skattebetalarna: Svenska kommuner sväller över av kommunikatörer
