När regeringen slaktar folkbildningen så slocknar skyltarna i hjärtlandet
Anslagen till folkbildningen ska minskas med en halv miljard på tre år. Det är ett dråpslag mot folkbildningen och detta genomförs av några partier som säger sig vurma för landsbygden, den sociala sammanhållningen och civilsamhället. Det skriver Ola Mårtensson.
Lite mer än ett år har gått sedan Tidöpartierna vann valet. Trots att man vid det här laget borde vara van, har jag ännu inte vant mig vid nyheter från departementen som går på tvärs mot vad jag uppfattar som några av partiernas själar.
Utbildningsminister Mats Persson (L) levererade planerna på en slakt av det statliga stödet till folkbildningen den 18 september. Det är en nedskärning som kommer att drabba åtskilliga människor som redan är utsatta och hårt drabbade i 20-talets ekonomiska kris.
I många år har vi hört slogans och oneliners om ”Det glömda Sverige” eller visionen om ”Ett Sverige där ingen ska hållas tillbaka, ingen lämnas efter” samt fagert tal om ett ”hjärtland” för att nämna tre exempel från Liberalerna och Kristdemokraterna. Dessa budskap är inkluderande och omfamnar till exempel folket på landsbygden, de äldre och människor med funktionsvariationer.
Bildningsförbunden är viktiga för de nämnda grupperna, men också för många andra. Verksamheten står självklart för förkovran men även för social samvaro och för att människor ska hitta sitt sammanhang.
Folkbildningen får människor att ta nya steg i livet. Kanske till en ny kurs inom Bilda, till en akademisk utbildning med en inriktning man mött på en kurs hos Studieförbundet Vuxenskolan eller till att ta ett jobb som man inspirerats till under en kurs på ABF.
Bildningsresorna startar i folkbildningen
Låt oss backa bandet. Dagens folkbildningsorganisationer, studieförbunden, har varit centrala för att stärka det demokratiska Sveriges ryggrad. Historiskt är de sammanbundna med folkrörelserna. Med rösträttsrörelsen, arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen för att nämna några. I dag kallar vi dem bland annat SV, ABF och Bilda. Det är i folkbildningen många personliga bildningsresor startar och det är där många klassresor får fart.
Men Tidögänget, med liberalerna i spetsen, börjar att att karva på banden till det förflutna. Det är beklämmande och ett av många tecken på att socialliberaler inte längre göre sig besvär i Liberalerna. Det är svårt att tro, men kan man hoppas på en ändrad kurs på kommande landsmöte?
Blanda inte ihop folkbildning och utbildning
”Många politiker har historiskt sett lovat allt till alla men det fungerar inte nu när vi har tuffa tider och då måste vi prioritera och då prioriterar vi utbildningar som leder till riktiga jobb”, sa utbildningsminister Mats Persson (L) i en SVT-intervju den 18 september. Här begår dessvärre statsrådet misstaget att blanda ihop utbildning med folkbildning, dessutom nonchalerar Persson vad folkbildningsorganisationerna gör utifrån andra aspekter än de som är direkt kopplade till arbetsmarknaden.
Obegripligt är också att förslaget har välsignats av Kristdemokraterna där inte minst socialminister Jakob Forssmed har varit noga med sitt engagemang för att lyfta människor ur ensamhet. Ett engagemang som även har uppskattats på den andra sidan blockgränsen.
Flera företrädare inom den konservativa kvartetten som styr landet drev under valrörelsen en tydlig linje om vikten av en levande svensk landsbygd. Något av de tio studieförbunden har verksamhet i alla landets kommuner. Risken är överhängande att det inte kommer att förbli så med den politik som regeringspartierna driver.
Perssons prioriteringar
Det är tuffa tider, sade utbildningsministern till SVT. Tiderna är uppenbarligen så tuffa att den regering han sitter i avskaffar den plastpåseskatt som hans parti var en gång var drivande att införa och som de flesta, både handlare och konsumenter, vant sig vid. Ursäkta ironin, men tiderna är alltså så tuffa att skatterna ska sänkas genom jobbskatteavdrag och så allvarligt är det ekonomiska läget att friskolevinsterna kan strömma ner i dess aktieägares välskräddade kostymfickor ytterligare ett tag eftersom förslagen om att begränsa friskolors vinstuttag är begravda i utredningar till våren 2025.
Samtidigt kan vi konstatera att en hel del av SV- och ABF-skyltarna som lyser i höstmörkret när politikerna reser genom ”Det glömda Sverige” och ”Hjärtlandet” denna vinter förmodligen har slocknat när de kommer på besök igen om ett par år när det närmar sig val.
Problemet med skygglappar i vården är omfattande
Ukraina väger tungt i den svenska ekonomin
