Så ser korruptionen ut på svenska kommuner och regioner
En ny rapport från Statskontoret visar att nepotism och vänskapskorruption är den vanligaste förekommande korruptionen på svenska kommuner och regioner. ”Det finns generellt en missriktad vilja att tala om ’oegentligheter’ i stället för korruption”, säger Hayaat Ibrahim, generalsekreterare för Institutet mot mutor (IMM).
En ny rapport från Statskontoret visar att korruption förekommer på svenska kommuner och regioner. I rapporten konstateras att nepotism – så kallad svågerpolitik – och vänskapskorruption är den vanligaste formen av korruption.
– Detta är en form av korruption som är särskilt problematisk. Ett ärende kan påverkas av tjänstepersonens egna relationer till den eller de som ärendet gäller. Denna typ av korruption är svår att upptäcka för utomstående, säger Johan Mörck, utredare på Statskontoret, till Altinget.
”Alla känner alla”
Enligt rapporten finns korruption i alla delar av Sverige men vissa typer av korruptionsområden verkar vara vanligare i mindre kommuner och i glesbygd.
– I mindre kommuner och på glesbygden kan det finnas väldigt få företag och leverantörer av varor och tjänster och det blir naturligt att ta det som finns. Ibland kan man till och med vilja gynna det lokala, säger Johan Mörck.
– Samtidigt kan det vara så att ”alla känner alla”, att medborgare och tjänstemän är grannar och vänner, och att det finns betydelsefulla band mellan människor, vilket kan påverka hur beslut fattas.
Byggbranschen och offentlig upphandling
Enligt rapporten är de särskilt utsatta områdena för korruption stora inköp och upphandlingar i bygg- och anläggningsbranschen, teknisk förvaltning, turism och regional utveckling.
– En stor del av kommunernas och regionernas samlade upphandling handlar om bygg- och anläggningstjänster, områden som är förknippade med korruptionsrisker. Det finns mycket pengar i dessa områden och långtgående delegering men begränsad insyn kan locka till medvetna felsteg, säger Johan Mörck.
{{toplink}}
Offentlig upphandling beskrivs i rapporten som ett ”förstärkt riskområde”. Varför då?
– Kommunerna står för en mycket stor del av all offentlig upphandling i Sverige och är i dag beroende av privata leverantörer. Av vår undersökning framgår att politiker och tjänstepersoner i mindre utsträckning än för 10 år sedan anser att upphandlingar sker opartiskt.
– Vi vet också att beloppsgränsen för att göra direktupphandling höjts. Vid direktupphandling ökar risken för korruption när det blir enklare att välja leverantör, säger Johan Mörck.
Höja kunskapsnivån och polisanmäla
En av rapportens slutsatser är att många kommuner och regioner saknar ett medvetet och strukturerat arbete mot korruption och analys av vilka risker som finns inom den egna verksamheten.
– Kommuner och regioner behöver se till att alla som arbetar i deras verksamheter känner till vilka regler som gäller och hur de ska agera när det finns misstankar om korruption, säger Statskontorets generaldirektör Annelie Roswall Ljunggren, i ett uttalande.
Inte ”oegentligheter”
Hayaat Ibrahim, generalsekreterare för Institutet mot mutor, delar Statskontorets bild av korruptionen på kommuner och regioner.
– Det finns ett behov av mer kunskap om jäv, bisysslor och intressekonflikter vilka är en form av korruption som lätt faller mellan stolarna och som felaktigt inte definieras som korruption. Det finns generellt en missriktad vilja att tala om ”oegentligheter” i stället för korruption, säger hon till Altinget.
Enligt Hayaat Ibrahim är det kommunernas och regionernas ledningar som ansvarar för att motverka och åtgärda korruption.
– Den politiska ledningen som fattar beslut har ett stort ansvar. Men även den tjänstemannaledning som ser till att det dagliga arbetet genomförs har ett ansvar för att göra riskanalys, sprida kunskap, utbilda, kontrollera och följa upp, säger hon.
{{toplink}}
Inget EU-val för Malin Björk (V): ”Dags att öppna nya dörrar”
Samhalls vd om kritiken: ”Håller till stor del med”
