Satsningar i norr pressar länsstyrelsen: ”Trycket på oss är extremt”

I Norrbotten kräver omfattande industri-, energi- och gruvsatsningar insatser för att också infrastrukturen, välfärden och bostadsbyggandet ska hållas uppe. Samtidigt ska gamla intressen samsas med nya. 

En aktör som behöver hantera avvägningarna är länsstyrelsen.

Trots att det bubblar rejält i länet konstaterar myndighetschefen, landshövding Lotta Finstorp, att statens förlängda arm inte får mycket hjälp från Stockholm.

– Det är helt fantastiskt det som händer i Norrbotten just nu. Men jag känner att vi hela tiden har piskan på oss att allting behöver gå fortare, samtidigt som vi har fått mindre resurser. Det är ju märkligt, säger hon till Altinget.

Innan hon utsågs till landshövding 2021 satt Lotta Finstorp i riksdagen för Moderaterna. Altinget träffar henne i samband med ett seminarium i Almedalen där hon diskuterade utmaningarna för länet.

– Det är svårt. För hos oss händer det så mycket. Det är exempelvis energiförsörjningen och alla ledningar som ska fram. Men också gruvnäringens expansion, där vattenfrågan är jättestor. Det är 1 100 miljarder som ska investeras och som är på gång, det gör också att vi blir buggen i systemet när vi inte har resurser.

Försöker städa

Som länsstyrelsechef ska Finstorp bland annat se till att de sökande lever upp till ett stort antal regelverk, samtidigt som de ska fånga upp alla de intressen som ska tas in och avvägas när projekt ska etableras.

Men när trycket nu är övermäktigt, ser hon potential till att samordningen av parter innan samråd kan göra att intressekonflikterna blir färre när prövningsprocesserna tar vid.

Genom att samla lokala industri- och myndighetsintressen via det så kallade AGON-samarbetet, försöker de därför reda ut frågetecken innan det blir dags för avdömningar av exempelvis riksintressen. Motsvarande har också genomförts i den så kallade Luleåmodellen  där annars potentiella motintressenter samlades för att frigöra tusen megawatt i de lokala elnäten.

– Men vi är ju noga där, vi pratar egentligen aldrig enskilda ärenden, eftersom vi är myndighet. Utan det blir mer på övergripande nivå, säger Finstorp.

Rennäring, försvar och vindkraft

Just nu står rennäringsfrågor i fokus, för att förebygga fler intressekonflikter där.

– Det är 32 samebyar i Norrbotten – man måste förstå rennäringen för att också komma fram fortare, säger Finstorp. Samtidigt pekar hon på att det inte är en enkel övning:

– Rennäringen är ju hotad överallt, för så fort det är markfrågor så blir det mindre mark för dem. Och det är en mycket större sak än att Länsstyrelsen i Norrbotten ska hantera hela frågan.

{{toplink}}

Här ser hon att bland andra Gällivare agerat föredömligt.

– I arbetet med sin översiktsplan har de exempelvis försökt att avväga och peka ut, ”här, men inte där, kan vi bygga exempelvis vindkraft”. Gällivare kommun är jätteintressanta tycker jag och de jobbar nära parterna, de har ju exempelvis flera samebyar också inom sin kommun.

Därtill ingår också bland andra Försvarsmakten i AGON-samarbetet, för att exempelvis reda ut frågetecken i den vindkraftsexpansion som sker, samtidigt som försvaret har intresse i lågflygningsområden.

– Men vindkraftbolagen har inte samordnat sig hittills. De hör av sig var och en till Försvarsmakten.

{{toplink}}

”De måste ha mandat”

Efter samtal med representanter från vindkraftsbranschen ska de också utse någon som delta i dialogen.

– För det finns ju också en problematik i att de ofta får lägga ner stora investeringskostnader under lång tid och sen kan det bli nej. Och då är det ju jättesmart om man kan sitta ner tillsammans väldigt tidigt och få besked om vad som är möjligt.

Finstorp poängterar dock en sak:

– Dialog är viktigt, men det är också viktigt vilka som sitter runt bordet. Att man har mandat att säga, ”okej då förstår jag, då gör vi på det här sättet.”

Resurser saknas

De lokala samarbetena som byggs upp kan vid första anblick likna de initiativ som förs fram på nationell nivå, exempelvis för att etablera accelerationskontor för att påskynda klimatomställningsarbetet. Men Finstorp menar att det kan behövas mer än att påskynda själva tillståndsprocessen genom regelförändringar.

– Jag är inte säker på att det är så mycket fel på tillståndsprocesserna i grunden. De är en del i demokratin, att man ska kunna säga sig sitt. För att få upp farten behövs också mer resurser, och även en översyn av riksintressena göras.

{{toplink}}

Samtidigt behöver sökande parter också lyssna in myndigheternas behov. 

– För ”It takes two for a tango”. Ta exempelvis H2GS. Det de gjorde, ledde till att vi har gjort Sveriges snabbaste miljöprocess. Och det berodde ju på att de levererade det som behövdes.

Det är inte samma sak överallt, menar landshövdingen.

– För det finns de som säger att ”det där är onödigt”. Och då måste vi be om kompletteringar. Men H2GS flyttade exempelvis ett stort bestånd av fridlyst lappranunkel, som en lösning, säger Finstorp och fortsätter:

– Istället för att säga ”då begär vi dispens”, så gör man. Och där vore det ju jättebra om alla de verksamhetsutövare som vi har att hantera också förstår, att när vi säger att det måste finnas vissa underlag, så är det detta som gäller. Då kommer det att gå mycket mycket fortare.

Tidsramar krockar med myndighetstillgångar

Samtidigt har hon förståelse för att verksamhetsutövarna vill ha snabba processer.

– Tid är pengar. Jag förstår verkligen det. Och då lägger man väldigt tajta tidsplaner från verksamhetsutövarna. Men det är ingen som har frågat oss, eller mark– och miljödomstolen, om det är rimligt.

Nu har dock domstolarna fått resursförstärkningar.

–Men det kan bli problematiskt när de får möjlighet att jobba fortare och vi inte hinner leverera till dem. Det blir svårare för oss, när inte hela kedjan har biffats upp.

Att länsstyrelserna tillsammans fått exempelvis ytterligare 10 miljoner extra under 2024 räcker inte långt.

– Vi har lånat två handläggare från Västerbotten som jobbar hos oss nu. Men vi hade behövt få mer mycket mera de senaste fem åren. Vi får ju jobba efter vad vi har, det är inte mer med det.

Nya frågor kräver annan kompetens

Myndigheten får samtidigt bygga upp och ta in kompetens på fler områden till följd av det stora intresset, där exempelvis konstgödselprojektet Fertiberia i Luleå kräver kunskap i ammoniakfrågor.

– Den kompetensen finns inte hos oss. Och det finns inte någonstans inom länsstyrelsevärlden. Så våra medarbetare måste samtidigt fortbildas, säger Finstorp, som också fått personal utbildad i Halland för att hantera de havsvindsintressen som vill etableras i Norrbotten.

– Det är ju en fantastiskt dynamisk verklighet vi lever i. Det är nya utmaningar hela tiden.

Arbetsgivaransvaret?

Men hon beskriver det som att myndigheten går på knäna.

– Trycket på oss är extremt stort och mina medarbetare jobbar väldigt hårt just nu. Det händer dessutom att vi måste vi skjuta på semestrar

Men med tanke på att ni går på knäna, behöver du göra något annorlunda om myndighetschef?

– 2021 fick flera handläggare nästan ingen semester alls på sommaren. Det blir följden, och det kan man ha i kanske ett år. Men när det hela tiden återkommer, ser man inte återhämtning någonstans. Då känner jag stort ansvar för arbetsmiljön.

Hur ser det ut i sommar då?

– I sommar så är jag ju tillgänglig hela tiden, men medarbetarna får semester. För det går inte att rulla flera sommar på det sättet.

Nedskärningar generellt påverkar

Att Finstorp samtidigt är civilområdeschef för 53 procent av Sveriges yta tränger likaså det på, ”jag fick ju inte med några extra timmar per dygn av regeringen”.

Samtidigt får landshövdingen tacka nej till flera representationsuppdrag, ”så ser det ju inte ut någon annanstans i Sverige”.

Hon fortsätter:

– Jag tycker att det är världens roligaste jobb. Men utmaningarna är inte bara intressekonflikter, utan det är också att vi som myndighet ska mäkta med.

Att sedan Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten också fått mindre resurser skapar än mer problem.

– Vi har ju behov av dem i de stora prövningarna, men de får allt mindre tid att delta.

Myndigheten får därför samordnas ännu mer tvärsektoriellt för att dra nytta av den spetskompetens som finns på plats. I flera andra länsstyrelser sker det samtidigt också varsel. Än har det inte behövts i Norrbotten. 

– Och jag gör allt för att vi inte ska behöva det.

{{toplink}}

jacob@altinget.se