Forssmed (KD) förvånas inte av det offentligas beröringsskräck för trossamfund

I augusti 2023 fick Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) i uppdrag av regeringen att planera för en informationsinsats riktad till kommuner, regioner och myndigheter för att öka deras kunskaper om trossamfund och deras verksamhet (S2023/02435).

– Vi såg att det var väldigt olika vilka upparbetade relationer som fanns mellan myndigheter, kommuner, regioner och trossamfund. Det är inte bra när de relationerna ska skapas under kris, vilken typ av relationer det än må vara. Det är bra om det finns mer relationer och kontaktytor mellan trossamfund och det offentliga på olika sätt, säger socialminister Jakob Forssmed (KD) till Altinget.

”En särart i civilsamhället”

Den 15 januari redovisade myndigheten rapporten ”Uppdrag om att öka kunskapen hos kommuner, regioner och myndigheter om trossamfundens roll i samhället”. Malin Martelius är vanligtvis trygghets- och säkerhetssamordnare på stadskontoret i Malmö, men under hösten har hon varit tjänstledig för att arbeta med SST:s regeringsuppdrag.

Arbetet har dels bestått av att intervjua de statsmedelsberättigade trossamfunden, dels att intervjua kommuner och myndigheter om deras erfarenheter av samverkan med trossamfund. Många av trossamfunden är intresserade av att öka sin samverkan, men vet inte riktigt hur man ska gå till väga. Trossamfunden beskriver att de ”buntas ihop med övrigt civilsamhälle” samtidigt som de inte har samma möjligheter att söka medel som andra civilsamhällesaktörer har. Malin Martelius vill i stället beskriva trossamfunden som ”en särart i civilsamhället”.

– Trossamfunden har, som jag uppfattar det, ramar för hela livet. Om man bortser från det andliga innehållet har trossamfunden ett intresse för vad ett gott liv är, för medlemmar och för hela samhället. Man har ett livsloppsperspektiv och det ser inte jag så många andra civilsamhällesaktörer som har, säger Malin Martelius.

Beröringsskräcken förvånar inte ministern

I SST:s samtal med företrädare för trossamfunden framkommer en upplevd ”beröringsskräck”. Enligt utredaren kan den bero på en föreställning om att det behövs kunskaper om samfundens teologi, något som hon inte ser som en nödvändighet för samverkan.

– Det är inte så förvånande, säger Jakob Forssmed. Under lång tid har man betraktat religion som någonting som äger rum hemma och som man inte riktigt har, eller önskar ha, kontakt med. Det förhållningssättet kan också ta sig in hos myndigheter. Vi har en stat som är sekulär och som inte tar ställning till religion, men det innebär inte att vårt samhälle är sekulärt. För många är trossamfunden en viktig del av livet, det är inte som ett klädesplagg som man kan ta av eller på, det är en viktig del av ens identitet. Då blir den här beröringsskräcken problematisk.

I tidigare kriser tycker han sig ha sett att trossamfunden har spelat en viktig roll som aktör i det civila samhället.

– Under desinformationskampanjen om socialtjänsten har civilsamhället och trossamfunden gjort väldigt goda insatser. Vi vet också att man, i samband med covid-pandemin, kunde nå ut till personer med information om exempelvis vaccination. Det finns ett stort värde i att ha de här kontakterna och relationerna. I de kommuner där man har formella kontakter med trossamfund, exempelvis genom interreligiösa råd, så uppfattar båda parter det som positivt. Men om man inte har det kan det lätt bli den här känslan av beröringsskräck.

”En ojämn maktbalans”

SST uppskattar att ungefär 30 av Sveriges 290 kommuner har någon form av formaliserad lokal samverkan med trossamfund, men ibland kan arbetet upplevas enkelriktat. Det ökar risken för vad som, i rapporten, beskrivs som ”en ojämn maktbalans”.

– När kommunen knackar på dörren känner samfunden ofta att de både vill och kan hjälpa till, men de känner inte att de möts på samma sätt när de knackar på hos kommunen. Och det kan ofta bero på att man har hamnat fel i organisationen, säger Malin Martelius.

De kommuner som har någon form av samverkan med trossamfund upplever att de ser större vinster och fler samverkansområden ju längre tiden går, men att engagemanget kan utebli om det upplevs för ansträngande att försöka förstå trossamfundens organisation och verksamhet. En av de intervjuade kommunerna föreslog att SST skulle inrätta ett nätverk där kommuner som har lyckats i sin lokala samverkan med trossamfund ska kunna dela med sig av sina erfarenheter. SST och Sveriges kommuner och regioner (SKR) har redan inlett arbetet med att planera för ett sådant nätverk och Malin Martelius kommer att fortsätta på SST även under 2024 för att arbeta med det.

Hur regeringen kommer att gå vidare med resultaten från SST:s regeringsuppdrag är för tidigt att säga, men Jakob Forssmed tycker att arbetet redan har burit frukt.

– Vi har precis tagit emot rapporten och vi läser och antecknar. Nu ligger det hos regeringen att fundera hur vi ska ta det här vidare. SST har kommit med ett antal inspel på fördjupade uppdrag, olika typer av insatser som skulle kunna göras för att stärka det här. Jag tycker att det är bra att SST och SKR startar det här nätverket för att sprida goda exempel. Det är viktigt att komma ihåg att det här berör många människor som är engagerade i trossamfund eller som kommer i kontakt med trossamfund i något av livets skeden. Det är en infrastruktur för existentiella frågor som fortsatt är väldigt viktig i samhället.

albin@altinget.se