En trygg framtid för polackerna?

På söndag ska polackerna besluta vem som ska leda landet de kommande fyra åren, inklusive relationerna med både EU och Ukraina. Det styrande partiets stora paradfråga i valrörelsen är säkerheten, medan skrämselobjekten är migranter, Ryssland – och oppositionsledaren Donald Tusk. Men hur farliga är dessa egentligen för Polen – och kan regeringens säkerhetsnarrativ vinna valet? 

Enligt det polska regeringspartiet är det inget mindre än polackernas säkerhet som står på spel i valet på söndag. Med krig i grannlandet Ukraina och historiskt sett dåliga erfarenheter av rysk imperialism och av västerländska allierades svek, är den nuvarande oron för polackernas personliga säkerhet och för statens suveränitet kanske inte helt ogrundad.

Men håller regeringens uppmålade hotbilder i verkligheten? Och hur är det med polackerna, tror de tillräckligt på regeringens narrativ för att ge dem ytterligare fyra år vid makten?

Ingen enkel väg in i EU

För att förstå både hoten mot Polen och hur djup splittringen i det polska samhället är inför valet börjar vi på en helt annan plats:

En familj med små barn, bagage och farfar i släptåg sitter i en bil på väg till gränsen mellan Belarus och Polen. Mellan Belarus och EU. De har vinterkläder på sig, det är kallt. De har lurats hit av löften från den belarusiske diktatorn Aleksandr Lukasjenkos regim om en enkel väg in i EU, genom att kringgå det farliga Medelhavet, mot en ljus framtid.

Det är en lögn. Det finns ingen enkel väg in i Europeiska unionen. Plötsligt kräver föraren extra pengar från familjen, han blir obehaglig och får pengarna. Ett av barnen behöver kissa. Men det blir det inget av med. I stället lyfts de ut ur bilen och flera främmande män jagar bort dem mot ett kraftigt taggtrådsstängsel. Stängslet lyfts upp och de knuffas hastigt ner och kryper på magen under det. Sedan springer männen iväg.

Familjen står ensam och förvirrad kvar. De befinner sig i Europeiska unionen. Men deras lycka är inte gjord.

Omtvistat stängsel

Scenen är fiktion. Den kommer från den världsberömda polska regissören Agnieszka Hollands nya film, Green Border. Men den beskriver en verklighet som hundratals migranter såväl som polska hjälparbetare har upplevt sedan Lukasjenkoregimen började använda framför allt muslimska migranter som ett vapen mot EU sommaren 2021.

De är illegala invandrare. De är inte välkomna någonstans i EU, inte ens i Tyskland, där en del av dem som lyckas ta sig över eller under stängslet hamnar. Det är Lukasjenkos regim som faciliterar deras resa, ofta från Mellanöstern till gränsen till Polen, till EU.

Så mycket är man överens om i Polen.

Men är det nybyggda, flera miljarder kronor dyra, fyra meter höga stängslet med taggtråd och elektronisk övervakning en bra idé? Bör de polska gränsvakterna behandla de oskyldiga människorna – barn, ungdomar, vuxna och gamla – bättre?

Enligt hjälparbetarna och migranternas egna berättelser puttas de ofta fram och tillbaka över gränsen (vilket kallas pushbacks och är olagligt) och måste leva i dagar eller veckor i den kalla skogen, utan mat, dryck, medicin, boende, sanitet.

Enligt regeringen och gränsvakterna själva behandlas de helt enligt regelboken, och Polen gör hela EU en stor tjänst genom att bevaka gränsen.

”En samling skamlösa lögner”

Hollands film fick 15 minuters stående ovationer vid Venedigs filmfestival, och utmärkta recensioner i internationella medier. Ändå valdes filmen inte ut som Polens Oscarsbidrag i år. Det styrande partiet, det nationalkonservativa Lag och rättvisa, gillar den inte.

Partiordförande och vice premiärminister Jarosław Kaczyński kallade den ”skamlig, frånstötande, motbjudande” och menade att Holland försökte få människor att hata sitt eget land. Premiärminister Mateusz Morawiecki höll med och kallade filmen ”en samling skamlösa lögner”.

Justitieminister Zbigniew Ziobro jämförde till och med Holland, barnbarn till offer för Förintelsen, med den nazistiska propagandaministern Joseph Goebbels – ett uttalande som Holland har stämt honom för.

President Andrzej Duda har beskrivit filmen som ”anti-polsk” och hävdat, med en slogan som användes mot polacker som tittade på nazistiska propagandafilmer under andra världskriget, att bara grisar kommer att se den. Regeringen försöker få de statligt sponsrade biograferna att före visningen av Green Border spela en liten film som förklarar att det man får se i filmen är rent påhitt och illasinnad lögn.{{toplink}}

Och själva filmen? Den har dragit fulla hus i biosalongerna i Polen sedan premiären den 22 september och har sålts för visning i en lång rad länder. 

Det ryska hotet

Polsk politik är drama, men att denna fråga har blivit extra...ja, dramatisk, beror naturligtvis på valet på söndag. Och även på att landets säkerhet, symboliserad av det stängsel som regeringen har rest längs en del av gränsen till Belarus för att hålla migranter ute, var tänkt som regeringens storsäljare i valrörelsen. För på andra sidan gränsen lurar inte bara migrantfamiljer från Mellanöstern.

Lukasjenko skulle också kunna tänkas tillåta ryska soldater att inta positioner där. Det är krig i Polens grannland, ukrainare dödas varje dag. Polen har invaderats av Ryssland gång på gång genom historien, och polacker har en utbredd rädsla för att det ska hända igen. Även om de är medlemmar i Nato.

Internt i Polen finns kritiker av det styrande partiets politik. Lag och rättvisa betraktar dem som ett slags landsförrädare och tvekar inte – precis som i fallet med Holland, oppositionsledaren Donald Tusk och många andra – att anklaga dem för att vara nazister. Eller kommunister. Eller både och.

Därför lyder regeringens valslogan: ”En trygg framtid för polackerna”. Den täcker alla fyra frågor som polackerna måste besvara i den folkomröstningen som hålls samma dag som valet: försäljning av statliga tillgångar utomlands (och därmed förlust av strategiska sektorer av ekonomin), pensionsålder, stängslet mellan Polen och Belarus samt EU:s plan på en gemensam migrationspolitik.

Ökade försvarsinvesteringar

Regeringen har också satt handling bakom orden:

Försvarsbudgeten har höjts till 3,9 procent av BNP i år, stora mängder vapen köps in, gränsen till Slovakien stängdes strax före valet på grund av risken att illegala migranter (som har kommit från Serbien via Ungern till Slovakien) kommer den vägen, och regeringen gör en stor poäng av att motsätta sig EU:s migrationspolitik.

Men är Polen reellt hotat?

Wojciech Konończuk, nyligen befordrad till chef för tankesmedjan OSW, Center for Eastern Studies i Warszawa, håller med regeringen: Säkerhet är viktigt. Det största hotet mot Polen just nu är ett verkligt krig.

– Vi måste förbereda oss för krig, men hoppas på något bättre. Det är därför Polen köper så mycket militär utrustning nu, förklarar han över videolänk från Warszawa.

OSW finansieras av staten, det vill säga kontrolleras av regeringen, men han påpekar att både oppositionen och regeringen faktiskt är överens om detta.

Politiskt, ekonomiskt och i samhället finns det ”noll förtroende” för Ryssland, förklarar han.

– Om Putin, eller liknande personer, vill göra något dåligt i framtiden måste vi vara redo. Det är det rationella sättet att se på saken. Det var också därför Finland och Sverige ville gå med i Nato.

”Det här är illegala invandrare”

Wojciech Konończuk kallar Ryssland för det ”enda hotet”. Belarus är de facto en del av Ryssland, och det hybridhot som landet utgör med den olagliga migration som landets regim har gjort till ett vapen; ja, i själva verket är alla provokationer överenskomna med Ryssland, menar han.

I slutet av augusti skickade Polens försvarsminister 10 000 soldater till gränsen mot Belarus av rädsla för att Wagnersoldaterna skulle sättas in på andra sidan. Men ingenting hände, och Konończuk uppskattar att det finns en ”låg sannolikhet” att Wagner-legosoldaterna kommer att utgöra ett militärt hot mot Polen.

– Om ryssarna ville göra en provokation vid gränsen har de egna soldater.

Och så har vi migranterna. Trycket från dem vid den polska gränsen är mindre nu efter att Polen tillsammans med de baltiska staterna i augusti hotade att helt stänga gränsen mot Belarus, även för handel.

Migranternas primära mål är inte Polen, utan Tyskland eller de skandinaviska länderna. Så hur kan de utgöra ett hot mot Polen?

– Hör här, det här är illegala invandrare. Det är olagligt för dem att komma in i EU. Antingen har vi en lag eller så har vi det inte, säger Konończuk.

Stängsel byggs på många platser i världen – USA har till exempel ett mot Mexiko, Ungern ett mot Serbien. Fungerar det?

– Till viss del. Detta kan minska migranternas inverkan. Utan stängsel skulle det vara svårare för gränsvakterna. Det är ett av vapnen mot illegal invandring, men det räcker inte, säger han, men medger att det inte finns några uppgifter om huruvida stängslet fungerar mot illegal invandring.

”Ryssland största hotet”

Det är inte heller fullt utvecklat ännu. Det saknas elektronisk utrustning. Dessutom är stängslet bara 200 kilometer långt, medan gränsen mot Belarus är över 400 kilometer.

Direktören nämner att den polska oppositionen, ledd av den tidigare premiärministern och ordförande för Europeiska rådet Donald Tusk från Medborgarkoalitionen (KO), röstade mot byggandet av stängslet för två år sedan. Nu, inför valet, vill de ha det högre, bättre, säkrare. Men skulle det fungera?

– Vi vet inte, säger han och tillägger snabbt:

– Men det skulle inte vara några problem om Belarus inte skapade dem.

Enligt chefen för den östliga tankesmedjan är och förblir det största hotet mot Polen emellertid inte migranter, utan Ryssland.

– Ryssland har inte kapacitet att öppna en ny front med en landinvasion av Polen eller de baltiska staterna under de närmaste åren - men någon gång kan det hända.

Och då handlar det om att vara redo.

Förhindra att förlora gamla röster

Men först har man ett val att vinna. Fungerar regeringens strategi och slogan om säkerhet för väljarna?

Att trycka på frågan om att skydda Polens gränser, vare sig det är från migranter eller ryssar, handlar inte om att vinna nya röster, utan om att förhindra att man förlorar gamla, förklarar Ben Stanley, som har forskat om väljarbeteende, politiska partier, populism och demokratins tillstånd vid SWPS-universitetet i Warszawa i många år.

Lag och rättvisa förlorade fyra till fem procentenheter av rösterna efter stora demonstrationer mot regeringens de facto-förbud mot abort för tre år sedan och har inte återfått dem sedan dess. Tidigare låg de på 42-43 procent, därefter har de legat relativt stabilt på 37-39 procent (och något lägre nyligen). Detta är avgörande, för även om det räcker för att vinna valet på söndag kommer det inte att ge dem den parlamentariska majoritet som de har haft sedan 2015. År 2019 var valdeltagandet 62 procent. 

– Det är inte något som tyder på att fler människor än förra gången kommer att rösta, säger Ben Stanley över en Zoom-anslutning.

Gamla rädslor

Att vara emot migranter är inget nytt inom Lag och rättvisa. Inför valet 2015, året då de stora flyktingströmmarna syntes längs Europas motorvägar, varnade partiordförande Jarosław Kaczyński de polska väljarna för att migranterna, varav majoriteten var muslimer, hade parasiter. 

Skepsisen mot ryssarna är inte heller ny. Kaczyński själv tror på en konspirationsteori om att Putin, kanske med hjälp av Donald Tusk, låg bakom flygkraschen i Smolensk 2010 där Jarosław Kaczyńskis tvillingbror, dåvarande presidenten Lech Kaczyński och 95 andra polska dignitärer omkom.

Lech Kaczyński stöttade också Georgien och varnade väst om Ryssland redan 2008, när Georgien kortvarigt invaderades av Ryssland.

– Å ena sidan berättar de vad de ska göra för att hålla Polen säkert, å andra sidan berättar de hur illa det kommer att gå om KO överlåter allt till Tyskland eller EU. De hävdar att Tusk och oppositionen är farliga och oberäkneliga och att de gärna skulle lämna över hela den del av Polen som inte röstar på dem till Ryssland, säger Stanley.

Vinna röster från extremhögern

KO, Medborgarkoalitionen, är den största oppositionskoalitionen, ledd av just Donald Tusk. De står för cirka 30 procent av rösterna.

Det är inte från KO och resten av den demokratiska oppositionen som Lag och rättvisa hoppas vinna röster. Partiordförande Kaczyński har vägrat att ställa upp i debatter med Donald Tusk före valet. Han dök inte upp för den stora tv-debatten mellan partiledarna i den regeringskontrollerade statliga tv-kanalen på måndagen, utan valde i stället att träffa väljare i Przysucha, en stad med knappt 7 000 invånare, på landsbygden utanför Warszawa.

– Tusk är en skicklig debattör och regeringen har mer att förlora på att göra dåligt ifrån sig än att vinna genom att göra bra ifrån sig, säger forskaren.

Om Lag och rättvisa ska få fler röster måste de komma från Konfederacja, ett högerextremt parti som samlar vaccinskeptiker, antisemiter, abortmotståndare, människor som hatar hbtqi-personer – och människor som är mycket ekonomiskt liberala och vill se kraftigt sänkta skatter.

Deras ledare är en relativt ung, karismatisk TikTok-stjärna, Sławomir Mentzen, och en mycket stor andel av de yngsta männen, 18-24 år, kommer att rösta på dem (en mycket stor andel av de unga kvinnorna röstar däremot på Lewica, vänsterpartiet som bland annat kämpar för kvinnors rätt till abort). De ligger på 9-10 procent av rösterna.

Kritik mot Ukraina-stöd

Men med Lag och rättvisas omfattande socialpolitik med högre barnbidrag, mer pensioner och subventioner för att köpa mediciner är det inte Konfederacjas ekonomiskt ultraliberala väljare de uppvaktar.

Det är också i Konfederacja som man finner de få kritiska rösterna mot Polens massiva stöd till Ukraina, vilket heller inte – förrän nyligen – var Lag och rättvisas linje.

”Stoppa ukrainiseringen av Polen”, har Konfereracja sagt de senaste månaderna och krävt att polska medel ska gå till polacker, inte ukrainare, krävt tacksamhet från den ukrainska regeringen för det massiva polska stödet till landet, och inte minst en ursäkt för massakern som ukrainska nationalister i Wołyń begick mot upp till 100 000 polacker under andra världskriget.

– Relationerna mellan Polen och Ukraina har försämrats under de senaste månaderna, men det är svårt att säga om det kommer att fortsätta efter valet eller om det bara är något som Lag och rättvisa har gjort för att behaga Konfereracja, säger Stanley och tillägger:

– Men om syftet med det var att inte förlora ytterligare röster, fungerade det.

Visum- och korruptionsskandal

Faktum är att Lag och rättvisa varit mer bekymrade över visum- och korruptionsskandalen som exploderade för några veckor sedan, där människor från Mellanöstern och Asien har kunnat köpa visum till Polen och därmed EU.

Oppositionen har försökt utnyttja skandalen för att visa på regeringens hyckleri. Som Adam Michnik, tidigare dissident under kommunismen samt chefredaktör för den största regeringskritiska dagstidningen, Gazeta Wyborcza, sade: ”Regeringen har skapat en nationell hysteri om att Polen kommer att översvämmas av muslimer, att kvinnor kommer att våldtas av araber, att människor kommer att vara rädda för att gå ut på gatorna.” Och de själva har inte bara delat ut, utan till och med sålt visum.

Ändå visade det sig inte vara en stor historia.

– Visumskandalen hade liten effekt på väljarstödet på grund av regeringens kontroll av statliga medier. Det kommer inte att flytta röster, inte ens med Konfereracja, vars väljare inte bryr sig om den här typen av skandaler, förklarar Stanley.

Polariserat samhälle

Oppositionens sista kort, ”Marschen för en miljon hjärtan” som Donald Tusk utlyste i Warszawa söndagen den 1 oktober, har inte heller gett något vidare utslag i opinionsmätningarna. Förhoppningen för oppositionen är att de 6-800 000 människorna (siffran är omtvistad, statlig tv tror att det bara var 100 000, Warszawas administration att det var över en miljon) som faktiskt gick ut på gatorna den söndagen för att demonstrera mot regeringen, också kommer ihåg att gå och rösta söndagen den 15 oktober.

Så vad kan ändra röstsiffrorna, enligt Ben Stanley?

– Ingenting, inte ens gigantiska skandaler. Vi har ett så polariserat samhälle att ministrar och regeringar inte faller när det inträffar skandaler. Det finns mycket liten tilltro till den information som kommer från den andra sidans medier. Människor som fortfarande röstar för Lag och rättvisa efter åtta år kommer inte att ändra sig för att de liberala medierna kritiserar regeringen, säger han.

– Det är som på en fotbollsmatch. Fansen kommer inte att acceptera att det var offside. De skulle hellre hitta på konspirationsteorier eller säga att domaren var köpt.

Artikeln är översatt och omarbetad från Altinget.dk. 

Forrige artikel EU:s utrikeschef: Majoritet kommer fortsätta stödja palestinierna EU:s utrikeschef: Majoritet kommer fortsätta stödja palestinierna Næste artikel Civil Rights Defenders: Statsministern ska värna demonstrationsrätten Civil Rights Defenders: Statsministern ska värna demonstrationsrätten
Kritiken: Regeringen saknar krisinsikt

Kritiken: Regeringen saknar krisinsikt

Det blir ingen extra höjning av de generella statsbidragen till kommuner och regioner nästa år. ”Jag är lite fundersam när det gäller kommunernas investeringbehov”, säger Annika Wallenskog, SKR:s chefsekonom.