Ingen byråkrat – så har von der Leyen politiserat kommissionen
EU-kommissionen har under Ursula von der Leyens ledning tagit större politiskt initiativ och bland annat fått EU att upprusta och stärka samarbetet med USA. Effektivt men risker finns, menar statsvetaren Calle Håkansson vid Malmö universitet i ny forskning.
Covidpandemin och Rysslands invasion av Ukraina är två exempel som Calle Håkansson, doktorand i global politik, lyfter fram för att illustrera den mer aktiva roll som den nuvarande EU-kommissionen har haft och som han har studerat i sin avhandling som läggs fram i december. När pandemin började spridas rådde först en viss förvirring om vad EU:s roll skulle vara men ganska snabbt tog EU-kommissionen initiativ till att genomföra en gemensam upphandling av vaccin.
– Det var en känslig sak från början och det var en chansning som hade kunnat leda till stark kritik om det inte hade lett till den lyckosamma vaccinprocessen som det blev, säger Calle Håkansson som är verksam vid Malmö universitet.
När det gäller Ukraina var EU-kommissionen snabb med att ta initiativ till sanktionspaketen mot Ryssland.
– En EU-ambassadör uttryckte att i hög grad visste inte medlemsstaterna vad som skulle komma utan hölls i mörker. Men det fanns ett starkt politiskt tryck att man ville ha nya starka sanktioner på plats och där hade kommissionen en viktig roll.
Kommissionsordföranden, tyska kristdemokraten Ursula von der Leyen, har också gått i bräschen för att öppna dörren till ett framtida EU-medlemskap för Ukraina.
– Hon var tidigt i Kiev och pratade om en europeisk framtid för Ukraina.
Nära band till Biden
Enligt Calle Håkansson visar svaret på den ryska aggressionen också på att Ursula von der Leyens kommission har haft ett mycket nära samarbete med USA:s president Joe Bidens kabinett. Tillsammans kom de överens om sanktionspaket innan EU:s medlemsstater fick chansen att godkänna dem.
– Vi kanske har fått svaret på Henry Kissingers kända fråga: vem ska man ringa om man ska ringa Europa. I alla fall under Ukrainakrigets början var det ganska tydligt att den telefonluren som Biden hade var till von der Leyen, säger han.
Även när det gäller satsningar inom den europeiska försvarsindustrin har den nuvarande kommissionen tagit på sig en ny roll som pådrivare av en upprustning. Den har legat bakom initiativet till att EU-länderna ska genomföra gemensamma upphandlingar av vapen samt förordningen för att stödja tillverkning av ammunition och robotar.
– Det här är någonting som är väldigt känsligt, något som medlemsstaterna inte har velat att EU-kommissionen ska hantera. Så även om det är ett ganska litet monetärt bidrag just nu så är det ett ganska stort steg att ens ha börjat med det skulle jag säga.
Calle Håkansson identifierar en förändring även inom de områden där kommissionen traditionellt har haft ett stort inflytande, såsom handels- och industripolitik. Där kan man märka att kommissionen på sistone har haft ett säkerhetspolitiskt perspektiv på frågorna.
– Det har kanske lett till att kommissionen har fått en tydligare geopolitisk roll. Man tar fram nya strategier för ekonomisk säkerhet, allt detta hänger ihop lite och det finns en drivkraft att ha en starkare utrikespolitisk röst.
{{toplink}}
Följer i Jean-Claude Junckers fotspår
Samtidigt betonar Calle Håkansson att utvecklingen inte är helt ny. Von der Leyens föregångare, Jean-Claude Juncker, hade ambitionen att leda vad han kallade för en "politisk kommission" och omvärldshändelser bidrog till att bana vägen för en ny utveckling. Rysslands annektering av Krim 2014 blev ett startskott för många europeiska länders omställning i synen på försvarspolitik. Sedan kom brexit när Storbritannien, som varit en motståndare till att en stärkt försvarspolitisk roll för EU, lämnade unionen. Och Donald Trumps tid som president i USA gav också incitament till en ny syn på försvarspolitik inom EU.
– Det här har von der Leyen och hennes kommission jobbat vidare på.
Calle Håkansson menar att EU:s medlemsstater, genom Europeiska rådet, fortfarande ligger bakom många av impulserna som sedan plockas upp av kommissionen till att bli konkreta förslag. Ändå finns ett visst missnöje med utvecklingen bland en del medlemsländer.
– I relation till exempelvis Kina-politiken har det varit lite knorr från medlemsstater om huruvida von der Leyen företräder dem alla när hon har gått väldigt nära den amerikanska synen på Kina. Har hon verkligen mandat att driva detta?
Även från EU-parlamentets sida har det hörts en del högljudda protester mot att EU-kommissionen ibland har tagit på sig en roll som vissa menar överskrider mandatet – som när man nyligen tecknade ett samarbetsavtal med Tunisien för att hindra migranter från att ta sig till EU, utan att först ha sökt EU-parlamentets eller medlemsländernas stöd för det.
Calle Håkansson ser att finns för- och nackdelar med kommissionens och kommissionsordförandens förstärkta roll.
– Jag tycker ändå att man har varit ganska framgångsrika och har fått igenom ganska stora processer tack vare detta. Det är klart att det finns en risk att en väldigt stark ledare kan driva på för en politik som inte nödvändigtvis alla delar av EU-maskineriet håller med om. Där kan så klart finnas en risk att man tappar legitimitet.
Ny partiledare för Medborgerlig samling – vill utmana regeringen
Tekniken bakom covidvaccinerna får Nobelpriset
