L, KD och C vill ändra svåröverskådliga statsbidrag till civilsamhället

Frågan om de spretiga statliga stöden till civilsamhället diskuteras från och till. Pandemin har gjort frågan mer aktuell, menar Christer Nylander, kulturutskottets ordförande och kulturpolitisk talesperson för Liberalerna.

– Ja, det skulle jag säga. Beroende på vilket system man tillhör så får man olika tillgång till stöden. Idrotten och Scouterna har inte fått samma förutsättningar, med ett aktuellt exempel, säger Christer Nylander till Altinget.

Om nu detta är ett problem, finns det någon politisk vilja att lösa det?

– Vi har inget färdigt förslag, men vi menar att det behövs en parlamentarisk utredning. Jag tror att det skulle vara bra med en bred samsyn kring spelreglerna och att det skulle vara bra om frågan inte politiseras.

– Frågan handlar också om att det ska jämlika villkor. Det är samtidigt svårt att jämföra den ena verksamheten med den andra, för det handlar om flera problem samtidigt. Ta demokratikriteriet som bara är relevant för vissa föreningar och organisationer men inte för andra.

Christer Nylander och Liberalerna vill att grundinställningen ska vara att de statliga stöden ska bygga på långsiktighet, tydliga mål och en skarp uppföljning, inte detaljstyrning.

S vill inte ändra

Azadeh Rojhan Gustafsson, Socialdemokraternas talesperson i civilsamhällesfrågor, säger i en skriftlig kommentar till Altinget att de är nöjda med nuvarande ordning.

”De organ som har till uppdrag att fördela bidragen är bäst lämpade för fördelningen av pengarna. Det bidrar också till att upprätthålla ’armlängds avstånd’ mellan politiken och sektorn, något som enligt oss är viktigt. Dessutom besitter organen större kunskap och kännedom om sektorn.”

– Jag delar helt ståndpunkten om armlängds avstånd, men jag förstår inte riktigt motsättningen, säger Christer Nylander.

Altinget har även frågat övriga riksdagspartier om de tycker att den nuvarande ordningen är tillfredsställande, och vad de annars vill göra åt det. Alla utom Moderaterna har svarat.  

Vänsterpartiet, Vasiliki Tsouplaki, kulturpolitisk talesperson.

”Civilsamhället generellt behöver ökade resurser och enklare regler. Angående mängden bidrag och spridningen över myndigheter, menar vi att det finns ett stort problem med att informationen, sökprocessen och det administrativa är organiserat väldigt olika hos olika bidragsgivande instanser. Även om vi inte har föreslagit att stöden i sig ska samlas under samma tak, menar vi att det behöver finnas en starkare samordning bland de statliga aktörerna som fördelar stöd. Det kan handla om att informationen måste se liknande ut och att processerna för ansökning av stöden måste likriktas. 

Vi menar även att informationen om var man kan söka, och vilka stöd som finns, skulle behöva samordnas och finnas lättillgänglig. Vi har tidigare motionerat om att ge regeringen i uppdrag att komma med förslag kring hur det administrativa stödet till civilsamhällets organisationer ska organiseras. Det är även viktigt att ha i åtanke att många föreningar dessutom söker stöd av kommuner och regioner och det blir omöjligt att förhålla sig till alla olika politiska nivåer om de alla vill detaljreglera.

Vi ser att det finns en vilja i demokrativillkorsutredningen att ta ett samlat grepp på vissa aspekter. I samband med en sådan diskussion är det viktigt att inte ställa alltför långtgående detaljkrav på till exempel utformning av verksamheten i bidragsgivningen och bevara friutrymme för civilsamhället. Paraplyorganisationer ska få fördela stöd bland sina medlemmar och vi tycker att det har gått åt fel håll de senaste åren.”

Centerpartiet, Per Lodenius (Har slutat i riksdagen men var den som svarade på frågan när den ställdes.)

”Vi ser att det finns saker att förbättra. Vi vill att en större del av stödet ska utgöras av grundstöd i stället för projektstöd. Det i sig underlättar för civilsamhället som då kan bygga upp sin verksamhet mer långsiktigt. Dessutom går då mindre tid åt att söka projektmedel från olika håll.

Vi vill också se en föreningsrättsutredning, med syfte att tydliggöra och stärka civilsamhällets särart och skapa rimliga regelverk för verksamheterna. I den bör exempelvis frågan om att utvidga halva prisbasbeloppsregeln som i dag gäller för idrottsföreningar till att också omfatta övriga allmännyttiga föreningar ingå. Ytterligare en fråga som bör utredas är om man skulle kunna införa en möjlighet för ideella föreningar att jämna ut inkomster mellan olika beskattningsår, på ett liknande sätt som ett upphovsmannakonto medger. Det kan underlätta för ideella föreningar som kan ha ojämna inkomster beroende på om man vissa år kan få högre inkomster av exempelvis ett speciellt arrangemang eller från något lotteri och vissa år kan få lägre inkomster, något som exempelvis skett i många fall nu under coronapandemin. Detta skulle skapa en större trygghet för föreningar som då kan få en bättre möjlighet att fortsätta bedriva verksamhet även under år med tillfälligt lägre inkomster.”

Sverigedemokraterna, Aron Emilsson. (Var ledamot i kulturutskottet när enkäten gjordes men sitter nu i utrikesutskottet.)

”Antalet utbetalare och hur det organiseras inom myndighetsväsendet har vi inte tagit ställning till. Vi har en rad olika reformer för att säkra transparens och effektivitet inom stödgivningen till civilsamhället. För oss är det otroligt viktigt att minska bidragsberoendet för civilsamhället, och att genom kontrollmekanismer och granskningssystem säkra att bidrag betalas ut till rätt föreningar.

Vi har i vårt budgetförslag de senaste åren tillfört ytterligare medel till MUCF och Myndigheten för stöd till trossamfund för att de ska kunna göra mera genomgående granskningar av de verksamheter som får stöd. Utöver det har vi en särskild motion som berör åtgärder mot extremism i civilsamhället. Dessa förslag är möjliga att implementera oavsett antalet stöd eller antalet utbetalare.”

Kristdemokraterna, Jakob Forssmed, ekonomisk-politisk talesperson.

”Nej det är inte tillfredsställande. Det är bra att det offentliga stöttar civilsamhällesorganisationer men systemet framstår i dag som alltför fragmentiserat, där inte minst projektbidrag bidrar till kortsiktigtighet. Det riskerar också leda till att viktig verksamhet glöms bort eller faller mellan stolarna. ​Som exempel kan nämnas hur Scouternas verksamhet har förbisetts i budgeten för 2022, då regeringen framför allt har fördelat medel till Friluftsorganisationerna – men härifrån får Scouterna bara stöd för vissa projekt. Den viktigaste finansieringen kommer via stödet för ungdomsverksamhet, men det har regeringen glömt eller förbisett. Att det är så många olika myndigheter och förordningar innebär sannolikt också att bidrag hanteras mycket olika. Det finns också en risk att systemet leder till alltför stark styrning av civilsamhällets arbete.

Vi vill förändra systemet på flera sätt. Dels vill vi att skattereduktionen för gåvor utökas och utvecklas så att fler ändamål än hjälpverksamhet omfattas, beloppsgränserna höjs och att även gåvor från företag inkluderas. På så sätt skulle gåvorna från enskilda direkt till de ideella organisationerna kunna öka. Därutöver vill vi också att de generella stöden växer på projektbidragens bekostnad. Under pandemin föreslog vi att projektmedel skulle omvandlas till generella medel. Basfinansiering är mindre styrande, vilket är viktigt för att värna civilsamhällets särart och oberoende. Därutöver vill vi utveckla fler finansieringsvägar i skärningspunkten mellan offentligt/privat/ideellt – såsom sociala utfallskontrakt och fonder för att medfinansiera idéburna aktörers deltagande i välfärden. Men också genom att förändra upphandlingsregelverket.”  

Miljöpartiet, Pernilla Stålhammar, kulturpolitisk talesperson

”Det är naturligt att flera olika myndigheter ger stöd till civilsamhället inom respektive område, så att det är många myndigheter och förordningar är inte i sig ett problem. Däremot ställer det höga krav på stöd och information så att organisationerna vet vilka regler de ska förhålla sig till. 

Ett bra exempel på detta är den nuvarande processen med ett nytt enhetligt demokrativillkor. Där är det viktigt att myndigheter får stöd i att säkerställa att offentliga bidrag inte går till verksamheter som inte är förenliga med samhällets grundläggande värderingar. Men också att föreningarna är trygga med vilka regler som gäller så att de kan fokusera på sin demokratiska verksamhet. De skötsamma föreningarna ska inte drabbas av att vissa skor sig på systemet.  

Andra frågor som vi drivit från Miljöpartiets sida är möjligheten till mer långsiktiga stöd, så att inte varje bidrag måste sökas varje gång, och en omflyttning från villkorade projektbidrag till tryggare mer långsiktiga organisationsbidrag som syftar till ett livskraftigt civilsamhälle.” 

anders@altinget.se