Lars Hjälmered (M): Vi ska inte detaljstyra Vattenfall

Regeringen förbereder för en större omläggning av energipolitiken. En central pusselbit rör styrningen av den statliga energijätten Vattenfall.

För den nya statssekreteraren med ansvar för det statligt ägda bolagen, Lars Hjälmered, är ämnet långt ifrån obekant. Som tidigare närings- och energipolitisk talesperson för Moderaterna samt utskottsordförande i näringsutskottet, har han länge följt och engagerat sig i de statliga bolagens verksamhet i allmänhet och Vattenfall i synnerhet.

När han nu sitter med ansvar att genomföra flera centrala delar av regeringsöverenskommelsen, så är han samtidigt tydlig med att det finns gränser för hur hårt energijätten ska styras framöver.

– Den modellen som finns för styrning av statliga ägande, den ligger fast. Jag vill börja med att vara tydlig med det. För det kan också gälla andra bolag. Det finns en tydlig fördelning mellan vad riksdag, regering och bolaget gör. I det här fallet innebär det att riksdagen har fastslagit ägardirektivet – som pratar om vad för uppgift bolaget har. Det jag och vi gör är att utse bolagets styrelse till exempel. Sedan finns det också en mängd frågor som ligger på styrelse och ledningen av företagen. Den modellen kommer inte vi gå in och rucka på, säger Lars Hjälmered till Altinget.

Han fortsätter:

– Däremot är det sedan helt uppenbart att det finns ett en ambition att dels förändra hela energipolitiken. För dagens läge slår rätt hårt mot företag och hushåll just nu. Där finns det tydliga ambitioner för vad man kallar det regulatoriska området, med att ändra det energipolitiska målet, för att ta ett exempel.

– Sedan har vi när det gäller styrningen en förväntan att Vattenfall, såsom det står i deras ägardirektiv, ska vara ett ledande bolag i omställningen, och naturligtvis titta och fokusera på kärnkraft liksom andra tekniker för energiproduktion.  

Varför behövs exempelvis en statsrådsgrupp då?
– Där tror vi att det är bra, i och med det är flera departement som blandas in, om man kopplar till hela energifrågan och lyfter blicken lite grann.

Han pekar på relationen mellan energipolitiken kopplat till Buschs (KD:s) näringsfrågor, miljöbalken kopplad till Pourmokhtaris (L:s) miljöfrågor och styrningsfrågorna kopplat till Svantessons (M) på finansen.

– Där tror vi att det är bra att samla styrkorna för att få till en gemensam process, säger Hjälmered, som också påpekar att S och MP tillsatte en statsrådsgrupp när de tog över regeringen 2014 för att förändra bland annat styrningen av Vattenfall.

Men litar ni inte på bolagsledningens förmåga att följa ägardirektiv?
– Nej, jag skulle inte säga att de inte är följsamma. De har ju ett uppdrag och sitt marknadsmässiga och lönsamma uppdrag. De är ju vårt största energiföretag som finns i Sverige. Och det är klart att jag välkomnade att vd:n till exempel nu i helgen pratade om de kommande tänkta investeringarna i kärnkraft i Ringhals.

– Men sedan ska man veta att både för dem och andra har det har funnits politiska hinder för kärnkraften. Under den förra mandatperioden så var det ju exempelvis så att vi, i en av de budgetar som vi vann, i detaljskrivningar fick igenom att energiforskningspengar också gick till kärnteknik.

– Vad jag vill säga med detta är att politiken har betydelse i vad vi gör. Både när det kommer till styrningen av bolaget, men också genom den energipolitik som vi driver. Och det tror jag har betydelse av vad Vattenfall de facto kan göra.

Han vill att bolaget ska känna att nu finns det en möjlighet att investera i kärnkraft.

– Både att det satsas forskningspengar och att man ändrar i miljöbalken och Strålsäkerhetsmyndighetens uppdrag rörande godkännandeprocess, ska visa att här våras det för kärnkraften. Det hoppas jag också ska få genomslag också i Vattenfalls drift, även om det är deras frågor.  

Vilket inflytande kommer SD ha i styrningen av Vattenfall?

– Svaret är följande: Pratar vi om regeringens roll i styrning av de statliga bolagen så är det regeringens fråga. Exempelvis om beslut om vem som ska sitta i styrelser och liknande, det är ett regeringsbeslut, säger Hjälmered och fortsätter:

– SD är sedan en viktig avtalsparter, i allt som är kopplat till Tidöavtalet, och i ett av de sju projekten så handlar det om precis den frågan. Så där är de en av fyra parter som just ska ta det projektet framåt, i just frågan om statsrådsgrupp, styrningen av Vattenfall, med mera.

Vattenfall vill ha en energiöverenskommelse. Och stora delar av näringslivet likaså. Varför säger regeringen nej?

– Just den frågan ska just jag passa på, för det är en fråga för Ebba Busch.

Hur ser du på risken att bolaget hamnar i samma situation som efter Nuon-affären, att kärnkraftsatsningen blir en investering som blir kostsam?

– Om man säger så här. Vi har inga planer på att ändra ekonomiska mål för Vattenfall, exempelvis kring det som kallas avkastningskrav. För det är en relevant fråga att ställa, där vissa bolag har ett samhällsuppdrag, och där vi kombinerar och balanserar det målet mot ekonomisk avkastning. Men Vattenfall har inget sådant samhällsuppdrag, så där ligger de ekonomiska kraven fast.  

Men vi har ju sett garantipriser i Storbritannien, och långa byggtider med fördyrningar i bland annat Finland. Vad hindrar er från att hamna i samma läge, där ytterligare åtgärder än de aviserade från er sida behövs för att hålla projekten vid liv?   

– Nu är det en operativ fråga, så kanske är det är någon annan som ska svara. Men om man säger så här, dels ska man tänka på att om går de vidare med SMR-tekniken, så ska man komma ihåg att den är mindre kostsam eftersom det inte är lika omfattande projekt, säger Hjälmered och fortsätter:

– Men skulle de gå vidare med konventionella reaktorer, exempelvis Ringhals 5/6 – vilket de då rimligen tittar på – då utgår jag från att de tittar på och drar lärdom från ett antal andra byggnationer som skett i Frankrike, Storbritannien et cetera. Och naturligtvis, att om man går vidare, gör det på ett sätt att man inte försätter sig i en knepig ekonomisk situation. Det utgår jag ifrån att både vd och styrelse gör.

Var redo att lämna

Den tidigare näringsutskottets ordförande suktade i samband med valet efter nya uppdrag och kandiderade inte till en ny mandatperiod. Han hade tillbringat tillräckligt många år i riksdagen och var på väg att flytta tillbaka till Göteborg. Men nu blev det inte så, när frågan kom om han istället ville flytta in på finansdepartementet.

– Jag är jätteglad över den här möjligheten. Jag och Elisabeth (Svantesson) kom in samtidigt i riksdagen och har följt varandra och jobbat ihop i omgångar, så det känns fantastiskt kul. Både med portföljen och ansvaret, men också att få jobba tillsammans och stötta henne i hennes viktiga jobb.

Hjälmereds portfölj är dock inte inriktad på de budgetrelaterade frågorna, utan kommer specifikt att fokusera på styrningen av de statliga bolagen.

Den nya uppdelningen innebär bland annat att det sker en omflyttning där Avdelningen för bolag med statligt ägande lämnar näringsdepartementet för finansdepartementet under de kommande veckorna.

– Under den tidigare borgerliga regeringen var frågorna på ett samlat ansvar under Anders Borg och Peter Norman. Det fungerade väldigt bra och det var skälet till att man ville samla det så, att Elisabeth har ansvar för det naturligtvis viktiga med budgeten och allt som kommer nästa vecka, men också det här ansvaret. Så vi jobbar nu tajt ihop med Niklas Wykman och hans portfölj.

Ökat- och minskat statligt inflytande?

Det är dock inte bara i frågan om Vattenfall som det finns flera avvägningar framöver i styrningen av de statliga bolagen. Bland annat har flera regeringssamarbetspartierna tidigare velat sälja av flera bolag, såsom SBAB, Green Cargo och Svenska spel. Men någon försäljning är inte aktuell för stunden, har  Hjälmered deklarerat.

Det har samtidigt varit ett omdebatterat ämne huruvida det statliga engagemanget också ska öka på vissa områden, bland annat kring järnvägsunderhållet. Men den spelregelfrågan överlämnar Hjälmered glatt till infrastrukturministerns bord.

– Det som ligger i min portfölj är Infranord och Svevia. Och där är det en särskild diskussion kring att de är en av flera aktörer på en konkurrensutsatt marknad. Men själva det regulatoriska i detta är Andreas Carlsons fråga.

En annan stridsfråga rör debatten kring hur den statliga ägarpolicyn ska påverka företagen att ta på sig ledartröjan i olika hållbarhetsområden.

Ska statliga bolag fortfarande ”gå före”, exempelvis rörande Sveaskog och hyggesfritt skogsbruk?

– Där är mitt svar ja. Där har man under en lång tid arbetat med exempelvis könsbalans i styrelse, hållbarhetsarbete et cetera. Och det är en viktig prioritering fortsatt för oss. Men i den specifika frågan om skogsbruksmodell, så är det en operativ fråga som Erik Brandsma som vd ska svara på om de vill använda den eller inte. Min och vår förväntan är att man lever upp till den svenska skogsvårdslagstiftningen med de två jämställda produktions- och miljömålen, avslutar Hjälmered.

jacob@altinget.se