Mer än pengar bakom att politiker låter sig mutas
Europeiska politiker har köpts av rysk propaganda. Hur kunde det hända?
Förra veckan avslöjade tjeckisk och belgisk underrättelsetjänst att ryska intressen har ägnat sig åt propagandaverksamhet genom att använda webbplatsen Voice of Europe, förklädd till en tidning, för att sprida pro-ryska narrativ. Avslöjandet har lett till att tjeckiska myndigheter har infört sanktioner mot den Putin-allierade ukrainske oligarken Viktor Medvedtjuk för att ha drivit en “rysk påverkanskampanj” med hjälp av Voice of Europe.
Reaktionen kom ”av hänsyn till tjeckiskt säkerhet och för att skydda den demokratiska karaktären i valet till Europaparlamentet”, sade det tjeckiska utrikesdepartementet i ett uttalande.
Operationen ska också ha inneburit att betala en rad europeiska politiker från flera länder för politiskt påverkansarbete i EU.
Det hela verkar som taget ur en tv-serie. Det är ingen nyhet att Ryssland använder ”information” som en metod för att destabilisera det politiska offentliga rummet i andra länder till sin fördel. Det sensationella i det här fallet är att det har avslöjats, sanktionerats, namngetts och inte minst blandningen av virtuella och fysiska källmetoder.
Att politikerna, som ännu inte namngetts i media, skulle ha fått ekonomisk kompensation för sin propagandaverksamhet framstår som både nytt och gammalt på samma gång.
Enligt Politico har den italienske EU-parlamentarikern Matteo Gazzini (som sitter i högergruppen EPP i parlamentet) låtit sig intervjuas av och deltagit i en paneldiskussion anordnad av Voice of Europe. Han förnekar att han skulle ha tagit emot pengar från dem eftersom han ”kommer från en mycket välstående familj”.
EU måste ta den nygamla debatten
Att påverka förståelsen av sanning och politiska strömningar med hjälp av propagandakanaler skedde långt före internet. Redan 1928 gladde sig den amerikanske reklamgurun Edward Bernays i sin bok ”Propaganda” åt de möjligheter som nya verktyg som radio och bilar kunde ge för att snabbt sprida information till många och skapa behov.
Under de senaste åren har diskussionen om i synnerhet Rysslands och Kinas påverkansverksamhet koncentrerats på de verktyg som de använder, målen för påverkan och dess inverkan på den allmänna opinionen. Det är ett samtal som måste fortsätta. Men den nygamla debatten som EU måste föra är vad det är som gör att politikerna låter sig mutas. Ekonomisk vinning är inte den enda drivkraften för att ta emot pengar från en främmande makt i utbyte mot politisk agitation.
Korruption kan komma i olika former. Det är inte bara förbjudet för att det är omoraliskt. Det är förbjudet eftersom det gör det möjligt att köpa beslut på bekostnad av vad folk har röstat på i val. Korruption är mer än pengar.
Transparency International definierar begreppet som ”maktmissbruk i betrodda positioner för personlig vinning”. Korruptionsforskaren och nuvarande chefen för den norska konkurrensmyndigheten, Tina Søreide, definierade i sin bok Korruption, mekanismer och motåtgärder (2013) politisk korruption i sin mest konkreta form som att den kommer från personer som innehar offentliga ämbeten eller under val.
Brist på status – lika viktigt som brist på pengar
Korruption handlar inte bara om avsändaren. Det handlar också om en mottagare som tar emot och låter sig korrumperas. Att bli korrupt är inte nödvändigtvis något man gör i behov av pengar. En lika viktig drivkraft kan vara brist på status.
Under uppbyggnaden av vad som senare kom att kallas ”kaviardiplomati” i Europarådet hade flera politiker agerat till förmån för diktaturen i Azerbajdzjan. När majoriteten röstade ner en kritisk rapport om regimens behandling av politiska fångar 2013 gick larmet och en undersökningskommission tillsattes. Kommissionen fann ingen grund i rykten om att flera medlemmar i församlingen hade fått dyra gåvor i utbyte mot sina röster (till exempel kaviar – därav ”kaviardiplomati”). Men flera hade bjudits in till och tackat ja till möten och resor under skenet av att det var viktiga möten. Mötena ägde rum och presentationen av dem gav intrycket av att deltagarna var viktiga.
Att vara viktig är en separat valuta i politiken. Det är förknippat med att ha makt, att kunna åstadkomma något. Det är nästan ynkligare att acceptera falska maktsymboler än pengar. Därför att det så tydligt visar att man vill ha en status som man inte har kunnat uppnå genom sin egen politiska talang.
Korruptionsforskare visar gärna på en mental kalkyl för att förklara dynamiken bakom varför en person blir korrupt. Enkelt förklarat kan det handla om att ställa vinsten mot kostnaden för att bli exponerad.
Politikens starkaste valuta
Europaparlamentet kommer nu att utreda frågan. Den socialdemokratiska partigruppen har krävt en brådskande debatt i parlamentet, och ledande politiker i EPP har starkt tagit avstånd från händelsen och uttryckt sin oro.
Att identifiera vad som har hänt, var pengarna kom ifrån och vem, om några, som fått pengar för politisk verksamhet är naturligtvis viktigt. Men för att reda ut hela bilden får EU inte stirra sig blind på pengar, utan leta efter den starkaste valutan i politiken: status och makt. Eller känslan av att ha något av dessa. Den hittar man kanske snarare hos Faust än på ett kontoutdrag.
Artikeln är översatt från Altinget.no.
Det bäddas för en rejäl baksmälla
Är det så odramatiskt att släppa in USA?
