Norges mineralbeslut chockade världen: Branschen trött på fiendebilden

Januari 2024 började med att Norge skapade rubriker över hela världen. Orsaken? Det var det första landet i världen som öppnade upp för mineralbrytning på havsbotten på norsk sockel.

BBC och CNN kallade det ”kontroversiellt”, The Guardian kallade det ”mycket omstritt”, WWF fördömde beslutet och i EU-parlamentet fick Norge svidande kritik.

Nyligen blev det klart att fyra företag har pekat ut områden för mineralverksamhet på havsbotten. Inledningen av första licensrundan förväntas ske efter sommaren 2024. Målet är att tilldelningen av licenser ska ske under första halvåret 2025. Till en början kommer företagen sedan att få tillstånd att kartlägga och prospektera efter mineraler.

Samtidigt har WWF Norge meddelat att de stämmer staten för tilltaget.

Ämnet är kontroversiellt och det finns djupa meningsskiljaktigheter. Altinget har pratat med aktörer på båda sidor för att höra deras perspektiv på den gröna omställningen, startdatum, fiendebilder och möjliga alternativ för Norges potentiella nya industri.

Klar motivation

Walter Sognnes har varit i oljeindustrin i decennier. Han är VD för Loke Marine Minerals. När han närmade sig pensionsåldern tänkte han att det skulle vara fint att göra något grönt, berättar han för Altinget.

För honom var mineralutvinning på havsbotten svaret. Där skulle kompetensen från oljeindustrin kunna tas tillvara på bästa sätt. Förutom viljan att bidra till grön utveckling och omställning har vd:n en säkerhetspolitisk syn, där han är orolig för kinesisk dominans längs hela värdekedjan.

I Bergen hittar man Adepth Minerals. De leds av geologen Anette Broch Mathisen Tvedt.

– På havsbotten hittar vi ett antal kritiska mineraler, som koppar, i halter som är tio och hundra gånger högre än i befintliga gruvor på land, säger Tvedt till Altinget och är tydlig med att hon också har en vilja att bidra till den gröna omställningen.

Hav mot land

Organisationen som stämmer staten, WWF, håller med om att världen behöver mineraler, men anser inte att det behövs havsgruvbrytning. I stället lyfter de fram ett ökat behov av lösningar för cirkulär ekonomi. De tror också att utvecklingen på batterifronten kommer att leda till en betydande minskning och förändring av behovet av mineraler.

De menar också att utmaningen med tillgång till mineraler främst handlar om att skala upp produktions- och förädlingskapaciteten. Om detta stämmer kommer havsgruvbrytning sannolikt att vara redo för utvinning och komma på plats på marknaden först när efterfrågan minskat.

– Det är nu det behövs mineraler, säger WWF:s generalsekreterare Karoline Andaur och pekar i stället på de reserver som finns på land.

WWF befarar att utvinning av mineraler på havsbotten kan få stora konsekvenser för känslig natur.

– Gruvdrift kan aldrig vara hållbart, men det kan vara ansvarsfullt. Det är därför viktigt att införa mycket bättre regler och praxis, samtidigt som det är viktigt att minska konsumtionen, återanvända mycket mer av de mineraler som redan är i omlopp och investera i innovation och utveckling, säger generalsekreteraren.

”Det är inte luft och kärlek”

Walter Sognnes är tveksam till både återvinning som lösning, minskat mineralbehov i batterier och tillit till att gruvor på land har tillräcklig kapacitet och tillräckligt stora fyndigheter för att möta dagens och framtidens behov.

– Sanningen är att vi under de kommande 50 åren kommer att utvinna ännu mer mineraler. Att tro att vi kan återvinna oss ur det problemet är fel. Oavsett vilken den nya batteritekniken är, kommer det att finnas mineraler i batterierna. Det är inte luft och kärlek, så att säga.

– De nya gruvorna kommer nästan bara att finnas i Asien och Afrika. Och där ligger ESG-krav (miljö, socialt ansvar och affärsetik) i botten av alla mätningar. Då är detta alternativet. Jag tror att vi kan göra mycket bättre ifrån oss än kineserna. Jag tror faktiskt att vi kan konkurrera med pris också.

WWF kallar Sognnes argument för otillförlitliga.

– Utvinning av mineraler från havsbotten kommer i bästa fall att ske vid sidan av annan gruvverksamhet och göra lite för att förbättra villkoren för de som idag utvinner mineraler på land, säger Karoline Andaur.

Hon tror inte heller att det är så att västvärlden är beroende av havsgruvbrytning för att motverka det geopolitiska beroendet av ett fåtal länder.

– Det är värt att poängtera att vi förmodligen är mer beroende av Kina idag eftersom deras mineraler är mer ekonomiskt konkurrenskraftiga, då utvinningen och förädlingen är mer kostnadseffektivt där. Mineraler på havsbotten, om det är möjligt, kommer att bli dyrare att utvinna och bearbeta. Det kommer inte att göra mycket för att motverka det förhållandet.

Redo att börja

Det finns också en nyckelfråga i samband med uppstarten. Där är WWF skeptiska till om de har tillräckligt med kunskap och tillräckligt bra lösningar. Medans Sognnes tror att de snart kommer att vara redo.

– Tekniken är mogen. Vi kan gå ut i morgon och hämta. Utmaningen för oss blir att hitta den teknik som gör att vi kan utvinna med ett acceptabelt fotavtryck, säger Walter Sognnes och får medhåll av Anette Broch Tvedt.

Om de hittar den tekniken tycker han att en optimistisk uppskattning är att kunna vara i produktion om 6-7 år.

Samtidigt säger båda företagen att man måste veta mer innan man börjar.

– Vi har inte sagt ja till gruvindustrin. Vi har sagt att vi måste samla in mer data. Vi behöver också se om det finns resurser som är ekonomiska, vi behöver få mer miljödata och vi behöver utveckla tekniken. Sedan får vi se om vi kan få det att hända, säger Walter Sognnes.

– Det finns bara två alternativ här. Antingen kan vi genomföra detta bättre än alternativet, eller så finns det ingen industri, instämmer Anette Broch Tvedt.

Fiendebilar och splittrad debatt

Oenigheten har satt sina spår, och Walter Sognnes anklagar WWF för att inte relatera till fakta och inte prata om det som inte passar in i deras narrativ.

– Jag önskar att vi kunde ha en bättre dialog. De pratar aldrig med oss. De frågar aldrig vad vi gör.

Tror du att de målar upp en fiendebild av dig?

– Ja, självklart. Jag tror det.

Anette Broch Tvedt upplever också debatten som splittrad. Samtidigt är hon tydlig med att hon förstår och uppskattar oron.

– Vi är fast beslutna att utveckla den här branschen på ett sätt som respekterar både miljömässiga och etiska standarder. Vi saknar ett bredare och mer holistiskt, hållbarhetsorienterat perspektiv där vi diskuterar global mineraltillgång.

– Vi har varit måna om att ha en bra dialog med alla parter. Det är bra att bli utmanad, så länge det är baserat på fakta, så att vi kan bli till våra bästa jag.

Dundrande oenighet

WWF säger att de inte känner igen kritiken, och att det har förts en dialog med aktörer sedan arbetet inleddes.

– Bara under det senaste halvåret har vi deltagit i flera av branschens konferenser och event om djuphavsbrytning där vi diskuterat ämnet tillsammans. WWF har vid flera tillfällen pratat med mineralbolagen i Norge och varit öppna för vidare dialog, säger Karoline Andaur.

Hon håller inte heller med om att organisationen inte förhåller sig till fakta och säger att WWF baserar allt sitt arbete på dokumenterad kunskap och vetenskap. Hon är tydlig med att WWF generellt vill ha nära kontakt med industrin inom flera sektorer. Men en sista sak klargörs också.

– Ibland är man helt enkelt helt oense. Och båda parter måste bara acceptera det. Det handlar inte om att övertyga varandra.

Om Norges nya industri får vind i seglen finns det inte mycket som tyder på att denna oenighet kommer att försvinna. 

{{toplink}}

Artikeln är en översättning och bearbetning från Altinget.no