Rapporter hölls hemliga: Dansk insats befaras ha dödat civila i Libyen

Danska Förvarsmakten har i åratal hemlighållit flera rapporter, trots att FN frågat specifikt om konkreta attacker, och trots att ledamöter i danska Folketinget, medier och NGO:er förgäves försökt få svar på om Danmark dödat civila i Natoinsatsen. Således har både FN och Folketinget hållits i ovetskap i ungefär ett decennium.

Den nya informationen förekommer i rapporter märkta ”HEMLIGT” och ”NATO SECRET” från det så kallade Flyvertaktisk Kommando (vilket fram till 2014 utgjorde det danska Flygvapnets högsta operativa myndighet) och Försvarsstaben. Sekretessen har kunnat hävas då Försvarsmakten har haft dem liggande sedan 2012.

I rapporterna kopplar Försvarsmakten danska stridsflygplan till flygangrepp där FN, människorättsorganisationer och media har kunnat påvisa civila dödsfall under Natos bombräder.

– Det visar att Danmark dödade civila och mörkade det för oss, säger Marc Garlasco, som ledde FN:s utredning av civila dödsfall vid Natos flyganfall i Libyen.

Den före detta underrättelseofficeren är i dag ”djupt besviken” över Danmarks hantering av fallet. Marc Garlasco och hans team ställde nämligen vid flera tillfällen frågor till Nato och dess medlemsländer om attackerna, men fick aldrig den information som nu kommer fram.

Danmark är därmed det första Nato-land som kan kopplas direkt till civila dödsfall i samband med bombningarna i Libyen.

När Altinget visar dokumenten för Kristian Søby Kristensen, chef för Centrum för militärstudier vid Köpenhamns universitet, uppehåller han sig särskilt vid att myndigheterna har vetat mycket mer än de berättat för allmänheten.

– Det har varit en enorm skillnad på vad man vetat inne i systemet och vad som kommunicerats ut till Danmark och resten av världen, säger han.

Han anser att det är ”högst troligt” att Danmark dödat civila i Libyen.

En insats för att skydda civila

Det var ett enigt Folketing som 2011 skickade ut danska stridsflygplan för att stoppa diktatorn Muammar al-Gaddafis slakt av civila. Men det var just risken för att danska F-16 själva skulle döda civila som var en central del av debatten i Folketinget. I dag visar Altingets avslöjande att danska stridsflygplan alltså låg bakom attacker som troligen dödade upp till 14 civila i Libyen.

– Det är väldigt förvånande och frustrerande att se att det faktiskt har gjorts en utredning inom Försvarsmakten, och att Folketinget inte fick insyn i det, trots att vi frågade om det, säger Nikolaj Villumsen, som då deltog i debatten, men nu är ledamot av Europaparlamentet för danska Enhetslistan.

Försvaret förnekade ansvar

På den tiden vägrade danska Försvarsmakten blankt att säga något om Danmarks roll i dödandet av civila när svar efterfrågades. Men internt länkade man samman de danska stridsflygplanen med specifika attacker där FN, media och icke-statliga organisationer kunnat visa på civila offer.

”Danska stridsflygplan deltog i ett antal av de specifika attacker som nämns av antingen New York Times, International Commission of Inquiry on Libya eller Human Rights Watch”, skriver Försvarsmakten i en rapport till Danmarks militära representation vid Nato i maj 2012.

”Civila mord kan inte uteslutas”, skriver man vidare. Men också: ”Det finns inga bevis eller indikationer på att danska stridsflygplan har orsakat sådana oavsiktliga skador.”

Den tvetydiga slutsatsen beror av allt att döma på att ”Nato inte hade styrkor på marken i Libyen varken under eller efter operationen” och därför ”blir det svårt för FTK/Nato att validera information”, enligt Flyvertaktisk Kommando.

Under insatsen i Libyen bombade de danska stridsflygplanen så mycket att Försvarsmakten fick slut på ammunition och var tvungna att köpa bomber från andra länder. Det framgår av en rapport som Politiken nämnde 2012. I samma rapport konstaterar Försvarsmakten ”bristande kompetens i målsökningsprocessen och uppskattning av indirekta skador”. Det vill säga att flygvapnet saknade förmåga att bedöma om attacker hade skadat eller dödat civila.

Altinget har frågat den danska Försvarsmakten hur man kan dra slutsatsen att det inte finns ”några bevis eller indikationer på civila offer” när man i rapporten om samma uppdrag funnit att man saknat kompetens att bedöma civila offer.

Danska Försvarsmakten förklarar i ett skriftligt svar till Altinget att den ”väldigt gärna skulle vilja svara, men att det inte har varit möjligt innan deadline”.

FN:s frågor startade utredningen, men svaren kom aldrig

Det är i nuläget oklart om dåvarande försvarsminister Nick Haekkerup (S) eller andra på Danmarks försvarsdepartement informerades om rapporterna. Försvarsdepartementet svarar inte på den frågan. Men enligt Altingets avslöjande vidarebefordrades informationen aldrig till FN-utredningen, vars frågor alltså var det som satte igång den danska utredningen.

Marc Garlasco tillbakavisar Försvarsmaktens påstående att det inte fanns några indikationer på att danska stridsflygplan orsakade civila offer.

– De skriver i den danska rapporten att de inte kunde fastställa om civila dödades eftersom de inte kunde göra undersökningar på marken (i Libyen, reds. anm.). Men de hade fått besked om detta av FN. Så det borde de ha vetat, säger Marc Garlasco och hänvisar till att danska Försvarsmakten fått flera av FN:s brev med information om specifika attacker.

Danmarks Försvarsminister Troels Lund Poulsen vill nu att saken utreds, uppger departementet

”Det här är händelser som går många år tillbaka i tiden. Försvarsministern har bett försvarsstaben att bedöma om de dokument som det hänvisas till tyder på att det har förekommit följdverkningar av sådan omfattning att en utredning borde ha genomförts under överinseende av koalitionen eller Nato vid den tidpunkten”, meddelar man.

Ett annat, anonymt land deltog också

I rapporten skriver en överstelöjtnant att ”det finns ett sammanträffande” mellan en dansk attack och ett bombattentat mot ett lantställe i staden Surman den 20 juni 2011, vilket FN-utredningen och New York Times har frågat om. Här dog 12 civila i en attack som enligt Försvarsmakten utfördes av danska stridsflygplan med hjälp av ett annat land, vars namn är överstruket i dokumenten.

Även annan information knyter Danmark till attacken. Altinget och Airwars forskning visar ett samband mellan Försvarsmaktens egen beskrivning av en bomb som ”inte detonerade” och bilder från ruinerna i Surman, där man kan se ett stort hål i ett golv från en bomb som flugit genom taket utan att explodera.

Natos mål: Undvika civila dödsfall

Huset bombades, enligt Nato, eftersom det var en ”kommando- och kontrollanläggning”. FN-utredningen fann få bevis för militär aktivitet vid de två bombade villorna, men sade att militären ”kan ha avlägsnat utrustning” när kropparna grävdes ut ur ruinerna. Marc Garlascos team från FN hittade patronlådor i en övergiven byggnad cirka 100 meter bort.

– Om målet i Surman var civilt och inte militärt, som min studie visade, och om det var danskarna som fällde bomberna, som deras rapporter visar, ja, då har det danska flygvapnet dödat civila i konflikten i Libyen, säger Marc Garlasco.

I sin slutrapport skriver FN att man inte kunde dra slutsatsen om huruvida attacken i Surman var ”i linje med Natos mål att undvika civila skador helt och hållet eller om Nato hade vidtagit alla nödvändiga åtgärder” för att undvika civila offer.

Far till offren: Danmark ska ersätta sitt misstag

Attacken i Surman är särskilt anmärkningsvärd eftersom en av de överlevande, Khaled al-Hamedi – som förlorade sin fru och två barn, tre och fyra år gamla – två gånger försökte stämma Nato i Belgien för morden. Båda gångerna vägrade de belgiska domstolarna att upphäva Natos immunitet.

Attacken är också kontroversiell eftersom Khaled al-Hamedis far var en del av Gaddafis inre krets. Bilderna på offren och ruinerna av huset användes i Gaddafiregimens propaganda.

Varken Khaled al-Hamedi eller hans far, generalmajor Khweldi al-Hamedi, som enligt familjen var pensionerad och därmed inte hade någon aktiv roll i Gaddafis militär, befann sig på platsen.

Altinget och Airwars har träffat Khaled al-Hamedi i Kairo, där han bor i dag.

– Först och främst måste de erkänna sina misstag för oss: De dödade mina barn och nästan hela min familj, säger han och vänder sig till Danmark och Nato.

Förutom Hamedis familj dog flera tjänstefolk, bland annat en marockansk hushållerska, Aisha Al-Cleih. Hon dog, enligt en rättsmedicinsk rapport som erhållits av Altinget och Airwars, när en ”stor explosion fick spillror att kollapsa ovanpå henne”, med resultatet att en av hennes armar slets av och hennes huvud krossades.

I en annan attack i staden Sirte, där Human Rights Watch dokumenterade två civila dödsfall, ”attackerade flygplan från Danmark och ett annat land det angivna byggnadskomplexet på det angivna datumet”, skrev den danske överstelöjtnanten i rapporten, där Flyvertaktisk Kommando beskrev Danmarks roll i flyganfallen.

En av dem som dödades var Ayesha Bashir, som satt i sitt kök med sin familj när deras flerfamiljshus bombades. Ayesha Bashir var gravid i femte månaden.

Nato: ”Bombningar med hittills oöverträffad precision”

Altinget, The Guardian och Airwars har skickat ett stort antal frågor till Nato, bland annat om dåvarande generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen orienterades om Försvarsmaktens slutsatser. Nato har inte svarat på detta.

I ett skriftligt svar till Altinget skriver Nato att bombningarna i Libyen genomfördes med ”hittills oöverträffad precision” och att alliansen var ”utomordentligt försiktig för att undvika risker för civila”.

Man skriver vidare att alla mål under operationen i Libyen var ”legitima militära mål”, även om risken för civila ”aldrig kan vara noll”.

Nato hade inte heller något mandat att samla in egna bevis efter att uppdraget avslutats. Detta enligt en Nato-tjänsteman som inte vill nämnas med namn. I sitt skriftliga svar till Altinget säger försvarsalliansen att de erbjudit hjälp när Libyens myndigheter indikerat att de ville utreda attacker riktade mot civila, men utan resultat:

”Det kom ingen inbjudan från libyska myndigheter som möjliggjorde för Nato att skicka personal till landet för att undersöka attackerna”, skriver man.

Granskningen är gjord i samarbete med Airwars och The Guardian. Projektet stöds av journalismfund.eu. Artikeln är översatt och tidigare publicerad på Altinget.dk.