Replik: En ny jakt- och viltvårdsmyndighet inte en intresseklubb för skjutglada jaktfanatiker
Misha Istratow verkar föreställa sig jakt som ett oändligt dödande, men i själva verket är det något helt annat. Nämligen naturvård, hundträning och viltvård. Det skriver Martin Kinnunen (SD) och Magnus Persson (SD) i en replik.
Det framstår som att Misha Istratow har läst regeringsdirektivet om att utreda förutsättningarna för en jakt- och viltmyndighet minst sagt slarvigt. Utredningsdirektivet syftar inte till att tillfredsställa den intresseklubb för skjutgalna jaktfanatiker som Istratow raljant vill påstå.
Jägare balanserar viltstammen
I Sverige har vi flera hundra myndigheter, dessa fungerar tack vare tusentals välutbildade tjänstemän som tillser att myndigheten styr i den riktning och på det sätt som regleringsbreven från regeringen föreskriver och lagstiftningen stipulerar. Att det finns politiker som jagar är knappast en jävsituation. Om politiker – jägare eller ej – vill förenkla och förbättra torde det knappast vara ett oönskat tillstånd.
{{toplink}}
Jägarna bidrar på många sätt till att balansera viltstammarnas storlek för att möjliggöra en samexistens mellan vilt, skogsbruk, jordbruk, trafik och människa. Exempel på åtgärder är anläggande av viltvatten, bekämpa invasiva arter, predatorkontroll och skapa gynnsamma miljöer för vilt såsom viltåkrar och brynkanter.
Den svenska viltförvaltningen och viltvårdens varande bygger på jägarnas kunskap och lokala kännedom om naturen. Det har Naturvårdsverket uppenbart förstått då de handlat upp bland annat viltvårdsövervakning och viltprovtagning av Svenska jägareförbundet. Svenska jägareförbundet har i sin tur medlemmar som utför stora delar av de upphandlade åtagandena.
Blanda inte ihop gängen och jägarna
Det är helt rätt att de allra flesta av Sveriges jägare har jakten som hobby och inte som försörjning. Gemensamt för jägarkåren är ett stort intresse och omsorg för djur, ekosystem och viltvård. En absolut förutsättning för jägarna att kunna fortsätta utöva sin hobby är att stor hänsyn tas till naturen. Istratow verkar föreställa sig jakt som ett oändligt dödande men i själva verket är det något helt annat, nämligen naturvård, hundträning, viltvård, viltinventering, snickra jakttorn och inte minst ofta många timmar på pass innan djur fälls.
Tillgången på vapen i samhället har ökat. Den otrygghet som sprids i samhället av kriminella gäng med en obegränsad tillgång på skjutvapen är djupt olycklig men man behöver kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt här. Det är inte jaktvapen på villovägar som används i gängkonflikter. Att titta över vilken myndighet som ska stå för licensprövan för jaktvapen ska inte likställas med att vapenrelaterat våld eller mängden vapen kommer att öka. Däremot skulle en överflytt av licenshanteringen för jaktvapen kunna frigöra tid hos polismyndigheten och som bekant finns det gott om uppgifter för polisen att hantera för tillfället.
Ny myndighet behövs
I dag är många myndigheter inblandade på olika sätt i jakt- och viltfrågor, en ny myndighet för jakt- och viltvård kommer att stärka och samla kompetensen inom området vilket förbättrar förutsättningar för en ekosystembaserad vetenskapligt förankrad viltvård. Det skapar även förtroende och acceptans, framförallt för de människor och verksamheter som lever och verkar i viltrika områden.
Att regeringen nu tillsatt en utredning med syfte att säkerställa en effektiv och hållbar jakt, viltförvaltning där bevarandet av vilt samt brukandet av detsamma som resurs och viltrelaterade skador begränsas är tvärtemot vad Istratows insinuationer, positivt för viltvården.
Låt inte Kina dumpa sina oetiska solpaneler i Europa
Charlie Hebdos chefredaktör: Danska regeringen blir tyranniska regimers tjänare
