Replik: Skattebetalarna måste sluta skuldbelägga kommunikatörerna
Skattebetalarnas debattartikel om kommunikatörer är inte bara osammanhängande, den består av så många rena felaktigheter att den bara inte kan stå obesvarad. Det skriver Patrik Nilsson, samhällspolitisk chef Akavia, i en replik.
Skattebetalarnas debattartikel är bara en i raden av attacker i närtid mot landets kommunikatörer, men kanske den mest missriktade. Erik Bengtzboe och Christian Ekström blandar bort korten totalt när de lyckas knyta kommunikatörer i offentlig förvaltning till såväl korruption som infiltration av organiserad brottslighet. Är de dalande Pisa-resultaten måhända också ett resultat av kommunikatörernas illdåd?
”Ohederligt och onödigt”
Skattebetalarnas debattartikel är inte bara osammanhängande, den bygger också på okunnighet och består av så många rena felaktigheter att den inte kan stå obesvarad. Särskilt inte i en tid när bildning och kunskap i allt högre utsträckning får kämpa mot missinformation och förvirring. Låt oss dissekera ”debattinlägget”.
{{toplink}}
När 180 länder rankas i korruptionsindex är det bara fem länder som är bättre än Sverige. Kampen mot korruption är alltid viktig och aktuell, men att insinuera att Sverige är bland de sämsta i klassen är ohederligt och onödigt.
Den pågående utredning som syftar till att ytterligare stävja korruption kan förhoppningsvis föreslå åtgärder för att hantera de nya problem som har dykt upp. Akavia menar dock att det finns mycket att göra för att förbättra det förebyggande arbetet, vilket vår nya rapport visar. Men kommunernas förmåga att effektivt hantera medborgarnas pengar har väldigt lite med korruption att göra.
Missuppfattningar om tjänstemannaansvaret
Att påstå att tjänstemannaansvaret ”ska återinföras” är felaktigt och olyckligt. Svensk kommunförvaltning är inte vilda västern. Myndighetspersoner och andra offentligt anställda är inte utan ansvar i dag, tvärtom finns det flera möjligheter att kräva ansvar – straffrättsligt, arbetsrättsligt, genom disciplinansvar, JO-anmälningar och JK-anmälningar med mera. Det är något som Saco och Akavia gång på gång tvingas konstatera.
När det gäller kommunikatörerna är det inte så lätt att följa med i Skattebetalarnas tankebanor. Frågan är om författarna faktiskt tror att kommunikatörerna, som arbetar för att skapa förståelse kring komplexa frågor och möta medborgarnas krav på kommunikation, är ansvariga för landets korruptionsproblem? Kanske är det dags att byta ut konspirationsteorierna mot en mer genomtänkt analys av korruptionens verkliga rötter? Om det nu är vad Skattebetalarna vill.
Behovet av kommunikatörer ökar
Det är inte alls svårt att förstå varför behovet av kommunikatörer ökar:
- Den moderna världen kännetecknas av en enorm ökning av information och komplexitet. Offentliga organisationer och myndigheter står inför utmaningen att kommunicera effektivt i en tid där mängden information är överväldigande.
- Medborgarnas krav har förändrats mot en ökad efterfrågan på transparens och öppenhet från offentliga organisationer. Medborgarna förväntar sig att omedelbart få tillgång till relevant information och att beslutsprocesser ska vara öppna.
- Tillväxten av sociala medieplattformar har förändrat sättet människor konsumerar information. Kommunikatörer har fått en alltmer central roll för att hantera och navigera i den digitala världen.
Det är dags att Skattebetalarna, och alla andra som svingar vilt mot landets kommunikatörer, att uppgradera sitt resonemang. De behöver byta ut okunnigheten mot insikt och erkänna att svaret på komplexa problem inte finns i att skylla på en yrkesgrupp eller föreslå åtgärder som redan har passerat sin bäst-före-datum. Våra samhällsutmaningar kräver mer än så.
Universitetslärarna måste bli bättre pedagoger
Attention: Samhället sviker i sitt stöd till anhöriga med NPF
