Slutreplik: Här är synpunkterna som SPF Seniorerna inte ville bemöta
Till priset av en rapport från Hemtjänstindex kan man betala personalkostnader för en undersköterska i två till sex veckor, skriver Åsa Plesner i en slutreplik.
Jag vill tacka för repliken från Hemtjänstindex efter min krönika, ”Visst måste varenda människa inse att det här är pengar i sjön?”. Jag tror att det är värdefullt för många beslutsfattare i svenska kommuner att det här samtalet förs offentligt. Därför vill jag peka ut på vilka punkter vi är överens, var vi skiljer oss åt, och vilka synpunkter jag hade i min krönika som Hemtjänstindex undvek att bemöta.
{{toplink}}
Först en sammanfattning:
Frågan handlar alltså om det nya nyckeltalet Hemtjänstindex. Det består av en sammanvägning av ett urval redan tillgängliga mått som berör hemtjänsten, med tillägg av en bedömning av hur väl kommunen informerar på sin hemsida om hemtjänsten.
För att avgöra vilka mått som ska ingå har seniorer och kommuner bidragit i processen som rådgivare. Utvecklingen av Hemtjänstindex har bekostats av Allmänna arvsfonden och skett på initiativ av SPF Seniorerna. Framtida uppdateringar av Hemtjänstindex ska finansieras med hjälp av rapporter som säljs till kommuner för mellan 20 000 och 60 000 kr per styck.
Det viktiga fångas inte upp
SPF Seniorerna och jag är helt överens om minst två saker: dels att hemtjänstanvändares åsikter är viktiga, dels att statusen för hemtjänstens personal behöver höjas. Jag hade ändå tre invändningar mot Hemtjänstindex.
För det första. Jag påpekade att en ranking av kommuner skapar en överdriven känsla av skillnader mellan olika kommuner. De allra flesta kommuner har fått ungefär lika många poäng och är inte betjänta av att förhålla sig till om de ligger ”högt” eller ”lågt” på listan. Detta hade Hemtjänstindex ingen kommentar till.
Synd, för just kommuners position på rankingen har uppmärksammats både i kommuner som hamnat högt och kommuner som hamnat lågt. Jag påpekade också att kvantitativa mått inte fångar det som är viktigt att mäta i omsorgsmöten.
Här håller Hemtjänstindex inte med, så vi tycker helt enkelt olika. För den som vill läsa djupare resonemang på detta tema rekommenderar jag boken ”The tyranny of metrics” av Jerry Z Muller eller ”A government that worked better and cost less?” av Christopher Hood.
Betala för något som är gratis?
För det andra. Den information som sammanvägs i Hemtjänstindex finns ju redan tillgänglig och jag tyckte att det är dumt att betala (med skattemedel) för information som är gratis. Där menade replikskribenterna att jag hade fel, eftersom hemsidegranskningen som vägs in i indexet inte finns tillgänglig annars. Förvisso. Men vi pratar alltså om information på kommunens egna hemsida.
Här har jag ett konkret förslag:
Om SPF Seniorerna tipsar kommunerna om sin granskningsrutin, så kan kommuner själva kontrollera om deras hemsida svarar mot Seniorernas önskemål. Gratis.
De pengar som sparas in kan i stället läggas på att utföra hemtjänst. Till priset av en rapport kan man betala personalkostnader för en undersköterska i två till sex veckor. Det kan till exempel användas till mer grundlig introduktion av sommarvikarier – se där, direkt kvalitetshöjning!
Lyssna på utförarna
För det tredje. Jag menade att den kommun som startar sin analys i Hemtjänstindex rapport riskerar att gå miste om sin egen personals och sina egna hemtjänstanvändares intryck och åsikter av hemtjänsten. I repliken menade skribenterna att jag hade fel, eftersom Hemtjänstindex är sammanvägt utifrån äldres synpunkter om vilka områden som är viktiga.
Här vill jag förtydliga vad jag menade: för att förbättra den faktiska omsorg som utförs, måste man lyssna till de personer som faktiskt utför och som använder omsorgen där och då. Gott kvalitetsarbete är lokalt och konkret.
Transportföretagen: Avkriminalisera flygbilder från Vasaloppet
Låt förorenaren betala för plastavfallet
