Spanskt språkkrav möts med skepsis inom EU
(Foto: Europeiska unionens råd)
På EU-ministermötet i veckan vill ordförandelandet Spanien att katalanska, baskiska och galiciska ska bli officiella EU-språk. Ett inrikespolitiskt motiverat förslag med potentiellt långtgående följder.
Sedan valet den 23 juli, där inget av de politiska blocken fick majoritet, har den spanska regeringens framtid hängt i luften. Socialdemokratiske premiärministern Pedro Sánchez leder nu en övergångsregering och behöver stöd av det katalanska separatistpartiet Junts, och deras sju parlamentariker, för att kunna sitta kvar. Junts har dock visat sig svårflörtade.
Redan för att släppa fram socialdemokraten Francina Armengol som kongressens talman krävde Junts att det skulle bli tillåtet för kongressledamöter att hålla sina framföranden på katalanska – vilket redan blivit verklighet. De krävde samtidigt också att Sánchez regering skulle trycka på för att katalanska, baskiska och galiciska ska bli officiella EU-språk.
Junts ledare Carles Puigdemont, som lever i självvald exil i Bryssel efter att ha dömts för sin roll i den katalanska folkomröstningen om självständighet, presenterade nyligen sina krav för att stödja en regering. Där lyfte han fram att det spanska ordförandeskapet i EU:s ministerråd ger ett ypperligt tillfälle att driva språkfrågan och en möjlighet för Sánchez att bevisa att han håller sitt ord.
"Behöver utredas grundligare"
Redan i mitten på juli skickade den spanska övergångsregeringen sitt språkförslag till ministerrådet och satte frågan på dagordningen för EU-ministrarnas möte den 19 september. Det är dock högst osäkert om ett beslut verkligen kommer att tas då.
Flera länder, bland annat Sverige, tycker att det först krävs en ordentlig analys av konsekvenserna av ett sådant beslut.
"Jag anser att det behöver utredas grundligare vad förslaget har för rättsliga och ekonomiska konsekvenser. Det finns många minoritetsspråk som inte är officiella språk i EU", säger den svenska EU-ministern Jessika Roswall i en skriftlig kommentar till Altinget.
I dag är iriska det enda minoritetsspråk som har status som officiellt EU-språk. Det skiljer sig dock från minoritetsspråken i Spanien eftersom det används över hela Irland, inte bara i en region.
Spanien drev språkfrågan redan 2004, under socialdemokratiske José Luis Rodriguez Zapateros regering. Det resulterade i att det blev möjligt för EU:s institutioner att komma överens med Spanien om att medborgare ska få vända sig till dem på något av de fyra minoritetsspråken (även valencianska). Något som bland annat EU-kommissionen och EU-domstolen sedan dess tillåtit, men inte EU-parlamentet.
Status som officiella EU-språk skulle innebära att unionens offentliga fördrag och förordningar måste översättas till dem, samt att möten, såsom EU-parlamentets sessioner, skulle tolkas till dem. Att lägga till tre nya språk till EU:s nuvarande 24 officiella språk skulle alltså vara både kostsamt och tekniskt komplicerat – bara att hitta tillräckligt med översättare och tolkar vore en utmaning för EU. {{toplink}}
Kan få dominoeffekt
För att genomföra förändringar av språken inom EU krävs ett enhälligt beslut från de 27 medlemsstaterna. Förutom kostnaderna finns ytterligare en faktor som kan avskräcka med det spanska förslaget – att det skulle kunna leda till en ström av krav från minoriteter i medlemsländer.
Sverige har exempelvis hela fem minoritetsspråk: samiska, finska, jiddish, romani chib och meänkieli. Skulle krav kunna lyftas på att Sverige ska driva på för att göra dessa till EU-språk?
"I dagsläget förs inga sådana diskussioner", säger EU-ministern Jessika Roswall.
I Spanien avfärdar oppositionen regeringens initiativ som ett inrikespolitiskt spel. Det liberala partiet Ciudadanos EU-parlamentariker har skickat ett brev till medlemsstaternas permanenta representationer i Bryssel där de skriver: "... det vore klokt om Ministerrådet avstod från att bli en plattform för att diskutera om saker som specifikt hör till den spanska inrikespolitiken."
Utredarens förslag: Sätt generaldirektörer i karantän
Massiv kritik när regeringen kapar studieförbundens anslag
