Svenska downföreningen: Politiker måste göra mer än att bara rocka sockorna

Det är bra att allt fler rockar sockorna, men samtidigt skaver det i hjärtat när vi ser politiker och beslutsfattare posta käcka bilder på att de minsann tycker att alla är lika värda, när vi vet hur det ser ut i praktiken alla andra dagar på året. Det skriver Svenska downföreningen.

Rockade du sockorna i söndags? För varje år som går blir vi fler och fler som rockar sockorna för att belysa allas lika värde, och hur personer med Downs syndrom berikar vårt samhälle om de inte begränsas. Den 21/3 firade vi våra älskade anhöriga och vänner med Downs syndrom. Vi hade digitala kalas, ett publikt och ett för våra medlemmar. Båda eventen var välbesökta och mycket uppskattade.

Samtidigt skaver det i hjärtat när vi ser politiker och beslutsfattare i både kommuner, regioner och riksdagen posta käcka bilder på att de minsann tycker att alla är lika värda, när vi vet hur det ser ut i praktiken alla andra 364 dagar.

Den tunga fajten

De flesta av våra medlemmar är individer, föräldrar och anhöriga som dag efter dag, år efter år får ta den tunga fajten mot kommunen och myndigheter, mot de handläggare som borde hjälpa och stötta oss. Att vi har rätt till stöd och insatser råder det ingen tvekan om, men vi skulle kunna lägga hela våra årsinkomster på jurister för att också faktiskt få den rätten. Det är inte rimligt.

Arbete med lön blir en utopi

Det skaver också i hjärtat när vi ser företagare skriva om vikten av allas lika värde, och hur bra det är med mångfald i deras företag, samtidigt som det blir svårare och svårare för personer med olika funktionsnedsättningar att komma in på arbetsmarknaden och få möjlighet till en rimlig försörjning. Det är inte rimligt.

Visste ni också att det i många kommuner inte är möjligt för personer med Downs syndrom att välja en gymnasielinje som kan leda till arbete? Att barn sätts i träningsskola av rektorer redan som 6-åringar, vilket gör att deras öde avgörs och arbete med lön i princip blir en dröm och utopi? Vilken annan 6-åring får sin yrkesbana bestämd av en rektor? Det är inte heller rimligt.

”Det är skamligt”

Visste ni att i många kommuner lever personer med LSS-insatser i svår fattigdom, långt under gränsen för det förbehållsbelopp Kronofogden tillämpar? Visste ni att många av dessa inte får det stöd som behövs för att klara av att söka försörjningsstöd? Samtidigt har dessa personer inte någon möjlighet överhuvudtaget att vare sig sänka sin hyra eller höja sin inkomst. I stället äter de flingor till middag eller är beroende av pengar från anhöriga. Det är skamligt.

Kräver rätt till rättshjälp

Men även i dessa kommuner rockas det sockor. Det finns så mycket man kan göra med så små medel:

  • Riksdagen kan höja beloppen i aktivitets- och sjukersättningen för personer som inte har möjlighet att arbeta – och för framtiden knyta beloppen till den allmänna löneutvecklingen i landet.
  • Kommunerna kan använda LSS §19 som säger att personer med LSS-insatser har rätt att ha tillräckligt med pengar för att kunna leva och inte bara överleva.
  • Skolinspektionen kan se över vilka barn som placeras i träningsskola och på vilka grunder.
  • Utbildningsministern kan se över vilka reella möjligheter att välja gymnasium personer med intellektuella funktionsnedsättningar egentligen har.

Men – så länge samhället fungerar på det här sättet, där personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga behöver kämpa för att få det stöd man har rätt till kräver vi rätt till rättshjälp. Stöd i att söka insatser, hjälp att överklaga och, framför allt, tillgång till lika vassa advokater som kommuner och myndigheter har råd med så att vi får en likvärdighet i domstolarna. Helt enkelt – vi vill inte bara ha rätt, vi vill också ha en möjlighet att få rätt.

Forrige artikel SKR: Ta ansvar för flickors utsatthet på Sis-hem SKR: Ta ansvar för flickors utsatthet på Sis-hem Næste artikel Nu bromsar vi konsekvenserna av pandemin för barn och unga Nu bromsar vi konsekvenserna av pandemin för barn och unga
Så mycket får myndigheterna

Så mycket får myndigheterna

Kriminaliteten och säkerhetsläget präglar regeringens fokus i budgeten. Försvarsmakten, Polismyndigheten och Kriminalvården är de myndigheter som får mest.