”TLV ska inte bedöma företags lönsamhet”
Det ingår inte i Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) myndighetsuppdrag att ha någon uppfattning om ett företags totala intäkter för ett läkemedel, eller att bedöma huruvida lönsamheten för ett företag är god eller inte vid en viss prisnivå. Det skriver Karolina Antonov, analyschef på Lif, i en replik.
Af Karolina Antonov
Analyschef Lif (de forskande läkemedelsföretagen)
Hur samhället ska prioritera och värdera läkemedelsbehandlingar mot svåra sällsynta sjukdomar debatteras återigen, utifrån ett beslut av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) om att inte subventionera vissa läkemedel mot sjukdomen cystisk fibros. Riksdagsledamoten Karin Rågsjö (V) anser i sin debattartikel att det saknas kostnadsmodeller för dyra och specialdesignade läkemedel och långvariga behandlingar riktade mot små patientgrupper. Rågsjö efterlyser nya finansieringslösningar för den typen av läkemedel och anser att TLV behöver tydliggöra hur man ser på det samhällsekonomiska perspektivet.
Anmärkningsvärd kommentar
Douglas Lundin, chefekonom vid TLV, skriver i en replik att TLV avslagit ansökan trots att myndigheten utan tvekan bedömer cystisk fibros som en mycket svår sjukdom, att de aktuella läkemedlen har god effekt och att det handlar om patienter som är i stort behov av nya behandlingar. Avslaget beror enligt Douglas Lundin på att företaget begärt ett pris som TLV inte anser är rimligt. Han noterar även att det beräknade antalet patienter som kan komma ifråga för behandling innebär att ”försäljningsvärdet förväntas uppgå till flera hundra miljoner kronor per år, bara i Sverige. Det finns alltså goda förutsättningar för företaget att sätta ett bra pris som innebär god lönsamhet, och som samtidigt är förenligt med reglerna för subvention.”
{{toplink}}
Den sistnämnda kommentaren från Douglas Lundin är anmärkningsvärd. Det ingår faktiskt inte i TLV:s myndighetsuppdrag att ha någon uppfattning om ett företags totala intäkter för ett läkemedel, eller att bedöma huruvida lönsamheten för ett företag är god eller inte vid en viss prisnivå. När det kommer till ekonomin ska TLV bedöma om läkemedelsföretaget har kunnat motivera det begärda priset utifrån läkemedlets effekt. Den bedömningen ska göras utan att ta hänsyn till om antalet patienter som behöver behandlingen medför att företagets totala intäkt blir stor eller liten.
TLV ska använda sig av värdebaserad prissättning, vilket innebär att det i den ena vågskålen finns kostnaden för läkemedlet, i den andra det medicinska värdet för patienten. Väger vågskålen med det medicinska värdet tyngre ska priset accepteras. Det är just det som är finessen med värdebaserad prissättning eftersom det ger företagen incitament att fokusera på utveckling av läkemedel med högre medicinskt värde.
Olika beräkningar
Från beslutet i det aktuella fallet framgår av företagets hälsoekonomiska analys att kostnaden för ett kvalitetsjusterat levnadsår i olika grupper av patienter med cystisk fibros varierar mellan 1,5–2,5 miljoner kronor. Men TLV accepterar inte företagets antaganden utan gör egna beräkningar där de kommer fram till att kostnadseffektiviteten varierar mellan 3,9–7,5 miljoner kronor. Av myndighetens information framgår att myndigheten försökt få fram ett avtal med ett förhandlat pris som kan möta TLV:s antaganden genom att överlägga med företaget och regionerna. Företagets och regionernas möjlighet att lyckas nå ett avtal har givetvis påverkats av om förhandlingen utgått från företagets eller TLV:s beräkningar.
Ett ökat politiskt intresse
Vänsterpartiet ser att lösningen är att regeringen ska utreda förutsättningarna för att staten ska ha ett särskilt stöd till regionerna för de behandlingsmetoder som är extra kostsamma. Sveriges kommuner och regioner (SKR) har i ett positionspapper ett liknande förslag. Lif har länge efterlyst en högre grad av politisk styrning på läkemedelsområdet. Därför ser vi mycket positivt på debattartikeln från Karin Rågsjö, samt på debattinlägg från riksdagskollegan Barbro Westerholm (L).
Vi hoppas att ett ökat politiskt intresse kring de svåra etiska och medicinska avvägningar som blir vanligare med fler läkemedel mot svåra sällsynta sjukdomar. Förhoppningsvis kan det leda till de överläggningar mellan staten, regionerna och branschen som Riksrevisionen rekommenderat att regeringen ska ta initiativ till. Det övergripande målet för ett välfärdsland som Sverige måste vara att patienter ska ges tillgång till läkemedel som kan förbättra deras hälsa och livskvalitet, framför allt patienter med svåra sällsynta sjukdomar som alltför ofta står helt utan effektiv medicinsk behandling.
Så möter vi hotet från biologisk krigföring
”Vindkraftsamordnarna borde återinsättas i tjänst”
