Tuff utmaning för Sverige att dra sitt COP28-strå till stacken

Sett utifrån den övergripande principen i klimatarbetet, har alla länder ett gemensamt men differentierat ansvar att leverera de insatser som behövs för att nå klimatmålen. I praktiken innebär det att rikare länder med historiskt högre utsläpp ska göra mer.

Men redan om varje land ska göra lika mycket, så ligger bland andra Sverige redan här risigt till i nuläget för att kunna leverera mot de globala insatserna som pekas ut från Dubai-överenskommelsen.

Smartare energianvändning

En av de uttalade globala insatserna är att den globala energieffektiviseringstakten ska dubbleras till 2030. Här ser det ut att bli svårt för svensk del att dra ett sådant strå till stacken. I alla fall om inte de nationella insatserna höjs rejält, menar Veronica Eade, expert på sakområdet på Energimyndigheten.

– Om man ser till förhandlingsresultaten på EU-nivån och ser till att vi behöver fördubbla energieffektiviseringstakten, så vet jag inte om Sverige kommer att bidra till att fördubbla. Det tror jag inte, säger Eade till Altinget.

Eade konstaterar dock att det är en bedömning som hon gör inför läget såsom det ser ut för stunden, där det bland annat inte står helt klart hur Energiprestandadirektivet i byggnader faller ut på nationell nivå.

Men sett utifrån de initiala kommentarerna, så kommer dock draghjälpen via EU-regleringar inte att bli lika stor som ursprungsförslaget förespådde. 
{{toplink}}

– Tittar vi på Sveriges position och förhandlingsläge generellt sett handlar om att vi har en hög andel förnybart, och att vi ska prioritera det som inte är förnybart redan. Alltså inte ”slösarna”, utan det som inte är el, i första hand. Då kommer vi inte fördubbla takten, därför att då har vi bara tagit de lågt hängande frukterna ur ett klimat- och effektbehovsperspektiv som ger mest i tillförseln, säger Veronica Eade, som samtidigt tillägger:

– Vår ståndpunkt från Energimyndigheten är, och kommer fortsatt att vara, att energieffektivitet ska råda i alla processer och alla hierarkier. Det spelar ingen roll vad du använder för energislag, därför att i slutändan blir det effekter både nedströms och uppströms.

Anledningen är principen att alla resurser ska användas effektivt, fortsätter Eade.

– Så varför ska vi slösa, bara för att det är förnybart? Och det är det som fördubblingen av energieffektiviseringstakten handlar om, att nyttja alla resurser så effektivt som möjligt så att vi får ett effektivt fossilfritt samhälle.

Tredubblad förnybar kapacitet

En annan av de uttalade globala målsättningarna är att den förnybara energikapaciteten globalt ska tredubblas till 2030. I ett land som Sverige, där andelen redan är 63 procent i förhållande till slutlig energianvändning enligt den inrapporterade statistiken 2021, blir det en väldigt svår övning att dra ett så stort ytterligare lass nationellt.

Men samtidigt väntas oavsett en insats krävas, för att nå betingen till de nya EU-regelverk på området. Här är dock inte betinget helt klar ännu.

– Vi har inget slutgiltigt, men vi har räknat på vad vi vet i nuläget, säger Noak Westerberg på Energimyndigheten.

Och där landar det svenska betinget på mellan 76 och 77 procent till 2030.

Redan det blir dock en utmaning för svensk del, eftersom andelen förnybar energi kommer att minska efter årsskiftet, när reduktionsplikten sänks kraftigt.

När det kommer till utfallsscenarier utgår Energimyndigheten från ett stort antal värden, när myndigheten prognostiserar resultatet av befintliga insatser till 2030. Men såsom läget är för stunden, ligger Sverige alltså risigt till att nå det svenska ”EU-betinget” .

– Av de scenarier vi presenterat i vår långsiktsprognos når vi som mest 76 procent, men det var baserat på den tidigare beslutade reduktionsplikten, säger Noak Westerberg till Altinget.

Fossil omställning inom det närmsta decenniet

Det stora genomslaget i klimatförhandlingarna var att de fossila bränslena hamnade i blickfånget.

{{toplink}}

Exempelvis görs en hänvisning i rambeslutet till att parterna i linje med vetenskapen ska ”ställa om från fossila energi i energisystemen, på ett rättvist och ordnat sätt, och att påskynda åtgärder under detta kritiska decennium för att uppnå nettonoll till 2050.”

Samtidigt konstateras i styckena innan att det krävs en 43 procentig reduktion till 2030 relativt nivåerna 2019 för att vara i linje med 1,5-gradersmålet.

För svensk del skulle det i så fall innebära att de totala utsläppen ska gå från totalt 50 miljoner ton år 2019 till 28,5 miljoner ton 2030 i hela ekonomin. Men då utsläppshandeln helt regleras på EU-nivå, är det en svårare sak att reglera den andelen av utsläppen på svensk nivå.

Referensscenarier pekar på stort gap

Men sett utifrån de referensscenarier som publicerats i klimatredovisningen, står det dock tydligt att Sverige har en utmaning att leverera 28,5 miljoner i slutnota 2030.

För i utsläppshandeln landar Sverige på strax under 14 miljoner ton, samtidigt som utsläppen utanför utsläppshandeln med befintlig politik hamnar på cirka 25 miljoner ton.

Det svenska punktetappmålet, som nu ska ses över enligt Tidöavtalets tillägg, ligger dock på 20 miljoner ton om kompletterande åtgärder räknas in. Skulle i stället de kompletterande åtgärderna räknas bort landar vi på cirka 15 miljoner ton.

Men även då, är det svårt att se hur Sverige ska bidra till den gemensamma insatsen i den utsträckning som pekas ut. Skulle Sverige vid en översyn av etappmålen övergå till ett ”budgetmål” i stil med EU-målsättningen, skulle det bli än svårare att nå punktinsatsen som pekas ut i Dubai.

{{toplink}}

Tidigare insatser räknas också

Men när det kommer till vilket ansvar varje medlemsland nu ställs inför, finns också flera andra centrala aspekter att ta in, påpekar handläggaren Eva Jernbäcker på Naturvårdsverket.

Bland annat pekar EU på att unionen redan innan 2019 vidtagit insatser för att dra ner på utsläppen, med 20 procent totalt fram till år 2020 från 1990 års nivåer. Att därefter nå minst 55 procents utsläppsminskning till 2030, borde helst överträffas, men kan samtidigt ge ett betydande bidrag.

– Minskningarna hittills har dock varit långt ifrån tillräckliga, det gäller även EU.

Men det är samtidigt svårt att få till nödvändiga utsläppsminskningar endast på egen hand. Det var en av de tydliga slutsatser som EU:s klimatforskningsråd landade i, när de tittade på olika rättviseprinciper och vad EU:s mål borde vara 2040, fortsätter Jernbäcker:

– Då kom de fram till att EU, enligt många rättviseprinciper, behöver minska utsläppen ännu mer och snabbare och till och med snabbt hamna på negativa nivåer. Men det är svårgenomförbart minst sagt – då är i stället alternativet att även genomföra åtgärder utanför EU eller på andra sätt stärka klimatarbetet internationellt, säger Jernbäcker och tillägger:

– Hur olika rättviseprinciper ska tolkas och tillämpas är till syvende och sist också en värderingsfråga.

Hur Sverige ligger till, och vilka insatser som planeras, kommer att klarna under de närmsta dagarna. Under torsdagen publiceras Naturvårdsverket den senaste utsläppsstatistiken, och regeringen har aviserat att den klimatpolitiska handlingsplanen väntar nästa vecka.

jacob@altinget.se