Ukraina tar första officiella steget på den långa vägen mot EU: ”En investering i fred”

BRYSSEL. För lite mer än 20 år sedan beskrev EU:s dåvarande EU-kommissionär för utvidgning, tysken Günther Verheugen, Ukrainas chanser att gå med i EU lika små som att USA var på väg att införliva Mexiko i USA.

Faktum är att hans chef, den dåvarande ordföranden för EU-kommissionen, Romano Prodi, gick ännu längre och sade att det var lika troligt som om Nya Zeeland skulle gå med i EU-klubben.

Det säger något om hur stort steget var som togs i tisdags i Luxemburg, när EU officiellt inledde anslutningsförhandlingar med Ukraina, ett land i krig.

– En milstolpe i våra förbindelser, sade Hadja Lahbib, Belgiens utrikesminister som representerade de 27 EU-länderna vid den så kallade regeringskonferensen.

– Utvidgningsprocessen är en geostrategisk investering i fred, säkerhet, stabilitet och välstånd, förklarade hon för sin ukrainska motpart, vice premiärminister Olha Stefanisjyna, som ansvarar för Ukrainas resa västerut.

Inte direkt

Det stora steget som Ukraina tog på tisdagen tillsammans med det lilla grannlandet Moldavien kommer nästan två år och fyra månader efter att Ryssland inledde den storskaliga invasionen mot Ukraina. Fem dagar senare skickade president Volodymyr Zelenskyj in Ukrainas officiella ansökan om att gå med i unionen.

– Vi ber EU att omedelbart släppa in Ukraina genom ett nytt särskilt förfarande, sade presidenten.

Han fick inte något expressmedlemskap.

Men han fick ändå mer än någon på den tiden hade kunnat föreställa sig.

När EU:s ledare möttes i Versailles bara två veckor senare konstaterade de svart på vitt att ”Ukraina är en del av vår europeiska familj”.

Det var ett stort skifte i retoriken efter att EU hade hållit Ukraina på ett armlängds avstånd i decennier när det gällde medlemskap. Till och med när ukrainska demonstranter viftade med europeiska flaggor på Självständighetstorget i Kiev 2014 med kulor vinande runt öronen, var det svårt för unionen att gå mycket längre än att ”erkänna Ukrainas europeiska strävanden”, som jargongen löd.

För tidigt och för snabbt

För vissa länder var det nya erkännandet av Ukraina i början av kriget fortfarande mest symboliskt. Det fanns en nervositet för att den utsträckta handen skulle komma för tidigt och ge orealistiska förväntningar på det stora men fattiga landet på EU:s östra flank, som inte precis var av den sorten som skulle införlivas i klubben, och definitivt inte mitt i ett krig.

Bara några månader senare hade det dock skett en så stor förändring i de europeiska ledarnas attityder att landet mot alla odds beviljades kandidatstatus.

Det blev startskottet för ett intensivt arbete i Ukraina. Vid sidan av striderna i skyttegravarna kämpade man också för att uppfylla EU:s krav på skydd av minoriteter, kampen mot korruption och uppstädning av rättssystemet.

I höstas förklarade EU-kommissionen att ukrainarna är så gott som redo att inleda anslutningsförhandlingar. En månad senare gav 26 av 27 EU-ledare sin välsignelse, medan den enda motståndaren – Ungerns Viktor Orbán – lägligt nog tog en kort timeout utanför ledarnas mötesrum i Bryssel.{{toplink}}

Ett nytt häcklopp

Nu har startsignalen för de officiella förhandlingarna ljudit. Därmed börjar ett nytt hinderlopp för ukrainarna, säger vice premiärminister Olha Stefanisjyna.

– Vi kommer att fortsätta med reformerna. 90 procent av det ukrainska folket stöder detta, och det ger dem moralisk styrka att fortsätta, sade Olha Stefanisjyna i Luxemburg.

Hon förutspår att resten av året kommer att ägnas åt att tillsammans med EU-kommissionen slutföra screeningprocessen som ska kartlägga alla de platser där Ukraina ännu inte lever upp till EU:s enorma regelverk.

Totalt finns det 35 så kallade kapitel om allt från jordbruk till forskningspolitik. Ukrainarna börjar dock inte från noll. Det stora frihandels- och associeringsavtalet med EU, som spelade en nyckelroll i de folkliga protesterna i landet för tio år sedan, har gjort att Ukraina redan följer viss EU-lagstiftning, särskilt när det gäller den inre marknaden.

– År 2025 kommer vi att vara redo att fatta de första besluten, lovade Stefanishyna på tisdagen.

– Ni kan vara säkra på att Ukraina kan leverera snabbt. Så om kommissionen är redo kan vi göra det ännu snabbare.

Arga bönder

De första kapitlen som ska öppnas handlar om rättsstatsprincipen, demokrati och grundläggande rättigheter, och först när tillfredsställande framsteg har gjorts på dessa områden kommer man att ta itu med de andra områdena.

Vid varje öppning och avslutning av de 35 kapitlen måste alla 27 EU-länder enas om beslutet. Det har inneburit att flera av de nuvarande kandidatländerna till EU-medlemskap i åratal har fastnat i andra EU-länders inrikespolitiska spel inom områden som är särskilt känsliga för dem.

Det har redan varnats för hur svårt det kan bli att införliva det stora landet i EU:s politik. Arga bönder i Ukrainas EU-grannländer, särskilt i Polen, har blockerat gränsövergångar och iscensatt traktorprotester för att motsätta sig den öppning för ukrainska jordbruksprodukter som beslutades kort efter invasionen.

{{toplink}}Men sådant här går att ta hand om, enligt Ukrainas vice premiärminister.

– För oss behöver ett fullvärdigt medlemskap inte innebära full tillgång till EU:s inre marknad. Det innebär att det mycket väl kan bli ett antal övergångsbestämmelser, vilket också var fallet för andra länder som har gått med i EU, sade Olha Stefanishyna och syftade på de restriktioner för till exempel invandrad arbetskraft som de flesta av de gamla EU-länderna införde för de nyanlända när unionen utvidgades 2004 till att omfatta tio länder, främst från Central- och Östeuropa.

EU måste förbereda

Under tiden måste EU-länderna se till att de är redo att välkomna Ukraina den dag landet har uppfyllt alla krav.

Det finns fortfarande ingen konsensus om hur mycket som behövs. En del förespråkar en rejäl upprensning av EU:s regler innan nya länder kan bjudas in, till exempel när det gäller möjligheten att lägga in veto.

EU:s utvidgningskommissionär Oliver Varhelyi är tydlig med att det är viktigt att unionen diskuterar om det finns saker som behöver göras annorlunda, mot bakgrund av att så många som nio länder nu sitter i EU:s väntrum. Detta kommer att vara en viktig prioritering när nästa femåriga politiska cykel inleds i höst med ett nyvalt EU-parlament och en ny EU-kommission.

– Men det är också viktigt att påpeka att detta inte är en förutsättning för att utvidgningen ska äga rum, betonade han efter mötet.

– Vi i EU-kommissionen är övertygade om att vi kan välkomna nya medlemmar med den nuvarande institutionella strukturen. Det viktiga är att vi nu beslutar om ett nytt program för Europeiska kommissionen, där vi klargör att vi vill att utvidgningen skall ske. Och sedan följer allt annat.

Artikeln är översatt och omarbetad från Altinget.dk.