SOU bryter ny mark – först med öppen källdata

Den så kallade Incitamentsutredningen fick mycket uppmärksamhet för dess förslag i slutbetänkandet ”Värdet av vinden”. Men samtidigt skriver utredningen historia på annat sätt. För första gången har en SOU tillämpat öppna källdata. Arkitekten bakom det nya greppet är huvudsekreteraren Mattias Schain.

– När man tänker lite på det så framstår det som helt självklart att publicera källdatan för utredningar som staten betalar på ett öppet och strukturerat sätt. Så att datan går att återanvända och granska, säger han till Altinget.

Redan när Schain började fick han höra att det är bra att ha en månad efter utredningens slut för att arkivera. Han trodde inte sina öron.

– Det man gör är alltså att man sitter och skriver ut papper för papper, packar i flyttkartonger och skickar till Riksarkivet. Som sedan ska digitalisera det igen så småningom, antar jag? Det är ju häpnadsväckande.

Stötte på patrull

Mattias Schain ville se en förändring. Sagt och gjort tog han med sig sin idé om att använda öppen källdata till utredaren och riksdagsledamoten Ulrika Liljeberg. Hon var direkt med på tåget.

– Jag drog det för henne på två minuter och hon sa bara ”kör”.

Men sedan blev det svårare. Riksarkivet var enligt Schain inte intresserade av att frångå sina ordinarie rutiner.

– Jag upplevde att intresset var ganska lågt från Riksarkivet att ens tänka på detta. Jag blev i princip nerskickad till en arkivarie så fick jag lathunden för offentliga utredningars arkivering.

Fick hjälp

Ett annat problem med att gå via Riksarkivet var att myndigheten, som Schain förstod det, formellt sett inte har möjlighet att ta emot material innan utredningen är avslutad. För Mattias Schain var hela poängen med den öppna källdatan att information om hur man når datan ska finnas i betänkandet. Alltså måste det digitala arkivet vara skapat innan betänkandet lämnas till tryck.

Lösningen blev att han vände sig till Gustav Nilsonne (”Svensk nestor i öppen källdata”, enligt Schain) som i sin tur tipsade om att vända sig till Svensk Nationell Datatjänst (SND), ett universitetsnätverk som hjälper till att göra forskningsdata tillgängligt.

– Det var inte självklart för oss. Det är inte vad vi brukar dela via vår forskningsdatakatalog. Så vi fick fundera lite men sen kände vi ändå att i och med att det går att forska på materialet så kan det rymmas inom vår definition av forskningsdata, säger Sara Svensson, sektionschef för forskningsdatatjänster på SND, till Altinget.

SND hjälpte sedan till att gå igenom materialet och förbereda det för att delas öppet. Det går nu att hitta via en så kallad beständig identifierare (”en evig länk”) i betänkandet. På så sätt kan forskare och andra intresserade själva granska underlagen som utredningen använt sig av.

– Det är så självklart. När man ser ett diagram i ett betänkande är det så övertygande. Man känner ”wow kolla här vilken hög stapel” och så får man en känsla av exakthet. Men du måste kunna gå in och kolla: Exakt vad är det här för siffror? Vad bygger de på?, säger Schain.

Annat upplägg

Men utredningen nöjde sig inte med att vara innovativ bara när det kommer till öppen källdata. Den innehåller även förenklat språk och dispositionen sticker ut jämfört med de flesta andra statliga utredningar. I utredningen står det till exempel på flera ställen ”kommuner säger ja”, i stället för ”kommuner lämnar tillstyrkan”. Förslagen har också presenterats i filmer på Youtube och betänkandet innehåller också många illustrationer och diagram.

När det gäller upplägget så är det vanligaste att en utredning följer en kronologisk disposition. Men vindkraftsutredningen valde i stället ett så kallat emfatiskt upplägg. Det betyder att man börjar med det viktigaste och sparar detaljerna till slutet. Det gör det lättare för en ovan SOU-läsare, men även rutinerade läsare har uppskattat greppet.

– Det var som att läsa en roman snarare än en statlig utredning. De där statliga utredningarna kan vara så att man verkligen får kämpa sig igenom hundratals sidor. Men här var man så här ”nästa sida”. Ett helt annat tonfall och uttryck. För min del verkligen ett föredöme, säger Andreas Wickman, styrelseledamot i Svensk vindkraftförening till Altinget.

Utredningen valde också att dela upp betänkandet i två delar för att inte avskräcka läsaren med sidantalet från början.

– När du öppnar en statlig utredning och det står 690 sidor så tänker till och med jag ”jaha det här är ohanterligt”, så börjar jag hoppa runt och gå på guldkornsjakt i materialet, säger Schain.

Handbok

Den emfatiska dispositionen är ingen ny upptäckt. Det är den första varianten som föreslås i kommittéhandboken. Samtidigt varnar samma handbok för den kronologiska. De olika sätten att disponera texten kan passa olika bra beroende på område. Men i en utredning som intresserar en bredare allmänhet tycker Mattias Schain att den emfatiska är att föredra, eftersom alla läsare inte vet hur man ska ta sig an en kronologisk SOU.

– När jag öppnar en SOU så vet jag att jag kan hoppa över de första åtta kapitlen med bakgrund, gällande rätt och internationell utblick. Ofta kommer förslagen i kapitel nio eller kapitel 13 och det är dem man vill åt. Men det vet ju inte alla utan de börjar som människor gör och så tappar man dem.

På en punkt gick utredningen emot kommittéhandbokens rekommendationer. I betänkandet ligger lagförslagen i slutet i stället för i början. Först stoppades det initiativet från Regeringskansliet.

– Då svarade jag ”jo det får vi visst det”. Det är bara ”bör”. Så valsade det runt i Regeringskansliet och till slut hamnade det på någon granskningsavdelning på statsrådsberedningen. Men då återkopplade de och sa att ytterst är utredningen självständig och bestämmer själv.

Vill inspirera

Även om Mattias Schain är nöjd med utredningen nådde han inte hela vägen fram med sin digitala ambition. EU:s dataskyddsförordning GDPR gör att källmaterial med personuppgifter inte får ingå, ens maskat, i det digitala arkivet. Och papperslådorna på Riksarkivet kom Mattias Schain inte heller ifrån. Men han hoppas ändå att fler utredningar tar efter.

– Det hoppas jag. Så är ju all utveckling. Någon sår ett frö, så läser någon en Altinget-artikel och så plockar någon annan upp det och så sätter man en boll i rullning.

johan@altinget.se