Kriget mot Ukraina har på många sätt förändrat Europa för alltid

När tyskan Ursula von der Leyen som nytillträdd kommissionsordförande gav sitt team namnet ”den geopolitiska kommissionen” i december 2019 kunde hon omöjligt föreställa sig i vilken utsträckning hon skulle få rätt.

Drygt tre år senare har Europa rört sig igenom en historisk pandemi fram till det farligaste kriget på denna kontinent sedan andra världskriget. Ett krig där Ryssland har härjat i Ukraina i ett år nu, medan Europa och USA försöker hålla balansen mellan att ge massivt stöd till ukrainarna utan att själva gå i krig med ryssarna.

Vi lever i ett jordskredsögonblick

Nya reformer av EU:s ekonomiska regeluppsättningar, ramar för statliga stöd, industripolitik och energipolitiska investeringar lanseras blixtsnabbt – samtidigt som miljontals krigsflyktingar från Ukraina sätter den gemensamma asylpolitiken i ett nytt ljus. Kriget verkar också ha öppnat dörren för eventuella förhandlingar om att göra Ukraina till medlem i EU, vilket återstartar den vilande debatten om att reformera unionens beslutsregler i fördragen.

– Detta är ett jordskredsögonblick som påverkar nästan alla aspekter av samarbetet och som kommer att definiera EU: s framtid, säger den tyske experten Fabian Zuleeg, chef för tankesmedjan European Policy Centre (EPC) i Bryssel.

– Det kommer att bli väldigt svårt och vi vet ännu inte om det kommer att sluta med ett starkare eller ett försvagat EU. Men de första reaktionerna har gått bättre än vad många hade förväntat sig, säger han.

Kommissionen leder från ”fronten”

Liksom andra experter, tjänstemän och diplomater anser Zuleeg att den ofta misskrediterade EU-kommissionen till stor del har lett medlemsländerna genom både hälsokrisen och krigets första år på ett ganska övertygande sätt.

Vid Centre for European Reform (CER) i London sitter den garvade utrikes- och säkerhetspolitiske experten Ian Bond och finner sig tämligen imponerad av hur kommissionen, under Ursula von der Leyen, har lyckats leda från ”fronten” politiskt och driva de 27 EU-länderna framåt mot en rad banbrytande beslut.

– Gång på gång har kommissionen träffat rätt med djärva förslag som tidigare verkat omöjliga: gemensamma vapenköp, allt hårdare sanktioner mot Ryssland och idén om att göra Ukraina till kandidatland är bara några exempel, säger Bond, som också berömmer kommissionen för brottet med EU:s beroende av rysk olja och gas.

Att Europa har gått från att få över 40 procent av sin gas från Vladimir Putins Ryssland till att nu ha ersatt nästan allt med energi från andra håll är av ”enorm betydelse”, säger han.

von der Leyen fyller allt

De flesta håller med om att Ursula von der Leyen haft en huvudroll i hanteringen, på gott och ont. Å ena sidan är det inte svårt att hitta människor, inte ens internt inom kommissionen, som är irriterade över hennes enväldiga sätt att leda.

– Hon fyller helt enkelt allt, säger en källa.

Å andra sidan är det ingen som tvivlar på Ursula von der Leyens exceptionella arbetsenergi och kommunikationstalang, för att inte tala om hennes otroligt lyckosamma blandning av färdigheter. För vad är oddsen för att en person som tidigare varit både läkare och försvarsminister skulle ta över EU:s viktigaste chefsjobb strax före en hälsokris och en försvarskris?

Putin har skakat om EU

Trots de mycket olika åsikterna i unionen om hur EU-samarbetet ska utvecklas, så verkar det finnas en stor enighet om behovet av gemensamma europeiska lösningar och en acceptans av ledarskapet från Bryssel.

Inte ens en starkt EU-kritisk ledare som Ungerns Viktor Orbán har hittills förhindrat sanktioner mot Ryssland, vapenköp till Ukraina, gemensamma energiåtgärder eller andra långtgående beslut. Samtidigt har hotet från Ryssland tydliggjort en grundläggande oenighet mellan Polen och Ungern, vilket neutraliserar den skeptiska gruppen Visegrad-länder.

Putins krig mot Ukraina har också drivit Tyskland och Frankrike att finna varandra i förnyade gemensamma ambitioner i samarbetet rörande exempelvis försvarspolitik, energi, handel och industripolitik.

Det gemensamma försvaret har fått ny fart

Även om det ibland kan vara svårt för EU:s utrikespolitiske chef Josep Borrell att hitta sin roll i denna utveckling, anser hans utrikestjänst (EEAS) tydligt att det blåser nya vindar i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Det är inte bara i Natos försvarsallians som det europeiska territorialförsvaret, den gemensamma beväpningen och den militära utvecklingen återigen har hamnat högst upp på dagordningen. Trots att det har gått nästan tio år sedan Natoländerna lovade varandra att investera minst två procent av sin BNP i försvaret är det först nu som alla europeiska länder verkligen rör sig i den riktningen.

Inte minst Tyskland har inlett en omprövning av försvars- och säkerhetspolitiken, vilket också kan få långtgående konsekvenser för EU:s militära utveckling.

– Kriget har hjälpt EU att vakna upp och inse att vi måste stå enade för att försvara oss mot risken för rysk aggression. Vi blev varnade för det när Putin annekterade Krimhalvön 2014, men då lyssnade vi inte. Det gör vi alla nu, säger EEAS chefstalesman Peter Stano till Altinget.dk.

– Ingen vet bättre än ni danskar hur det här kriget har förändrat allt. Ni gick till folkomröstning och avskaffade ert försvarsundantag på grund av det. Det är väldigt talande, precis som Sveriges och Finlands beslut att ansöka om ett Natomedlemskap, fortsätter han.

Ukraina är plötsligt ett kandidatland

Peter Stano, liksom andra källor i EU-kommissionen och diplomater som Altinget har talat med, påpekar att de nu tio sanktionspaketen mot Ryssland är ett förebud om en hårdare och mer proaktiv gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Därför pågår redan en ny debatt om huruvida kravet på enhällighet bör avskaffas på detta område.

Detta är en av anledningarna till att kriget också kan vara impulsen som driver fram nya reformer av EU:s egna spelregler och beslutsförfaranden under de kommande åren. Ett annat, och kanske ännu viktigare skäl är att kriget också har lett till att EU plötsligt beviljade Ukraina status som kandidatland.

Detta innebär inte att Ukraina kommer att bli medlem i Europeiska unionen i morgon. Det är svårt att ens föreställa sig att anslutningsförhandlingar skulle inledas medan kriget fortfarande pågår. Under normala omständigheter skulle ett så stort, fattigt och korruptionsdrabbat land som Ukraina vara mycket långt ifrån att komma in.

Men omständigheterna är ju inte normala alls. De geopolitiska skiftena är så stora i dessa tider att allt plötsligt kan gå väldigt snabbt. Därför är det en växande uppfattning i Bryssel att Ukraina sannolikt blir en del av EU inom överskådlig framtid.

Ett reformerat EU lär behövas

Uppgiften att återuppbygga Ukraina efter kriget kommer att bli så gigantisk och kostsam att Europa i vilket fall som helst kommer att behöva investera i landets framtid. Så varför inte göra det till en del av antagningsprocessen?

Detta betyder emellertid också att vi rör oss mot en mycket annorlunda, större och mer varierad union, som återigen återuppfinner sig själv. Moldavien och Georgien står också och väntar, och på västra Balkan är flera länder redan i förhandlingar.

En sådan omfattande utvidgning kommer att kräva reformer av EU:s stödordningar, beslutsförfaranden och styrning. Med andra ord: ett nytt fördrag.

Det kommer att finnas de som fruktar oroligheter och splittring i ett samarbete som kommer att omfatta miljontals ukrainare som EU-medborgare. Ukrainare kommer att strömma in i vårt samhälle, skulle vissa säga. På detta kan man svara att ukrainarna redan är här.

Miljontals ukrainare bor här nu

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är just nu omkring åtta miljoner ukrainska krigsflyktingar utspridda över den europeiska kontinenten. Här räknar dock FN in Ryssland, Belarus och andra länder, så siffran måste justeras. Gör man det blir det runt 4,6 miljoner ukrainare som vistas i de 27 EU-länderna som flyktingar i februari 2023. Innan kriget bröt ut bodde det redan över 1,5 miljoner ukrainska invandrare i EU.

Det bor alltså totalt över sex miljoner ukrainare i EU nu. De allra flesta av dem kommer sannolikt att återvända hem när kriget är över – särskilt om den ekonomiska återuppbyggnaden av landet kommer igång snabbt och om Ukraina är på väg att bli medlem i EU. I den meningen skapar krigets uttåg inte bara en helt ny och aldrig tidigare skådad flyktingsituation i Europa. Det är också ett starkt argument för att ge ukrainare ett land att åka hem till. Denna insikt innebär också att EU måste förändras nu.

– Det blir ingen återvändo efter det här. Europeiska unionen kommer aldrig att bli som förr igen, säger Peter Stano från EEAS.

 

Artikeln är en översatt text från Altinget.dk.