110 logopeder: Bygg språkkravsdebatten på fakta
Det är önskvärt att barn exponeras tidigt för det språk som talas av majoriteten i samhället - i det här fallet svenska, och att exponeringen har god kvalitet. Men att med tvång sätta barn i en förskola med få resurser kommer dock inte att lösa problemet. Det skriver 110 logopeder.
Af 110 logopeder
Se undertecknare i faktarutan längst ner
Vi som står bakom den här texten är logopeder.
I vårt yrke ingår att förebygga, utreda och behandla olika sorters svårigheter kopplade till bland annat språk, tal och kommunikation. Även om denna text är en kommentar till den politiska debatten så tar vi inte partipolitisk ställning. Vi har olika värderingar och olika syn på hur samhälle, vård, och skola bör drivas. Det som förenar oss är viljan att hjälpa våra patienter och deras anhöriga. Förhoppningsvis kan vi bidra till en mindre polariserad debatt baserad på fakta.
Det finns olika anledningar till att vissa barn inte har en typisk språkutveckling, men flerspråkighet är aldrig en av dessa. Flerspråkiga barn börjar inte tala senare än andra barn och fungerar inte heller sämre språkligt. Tvärtom vet vi i dag att flerspråkighet i sig är positivt för barnets språkutveckling. Men vi vet också att barn som inte exponeras tillräckligt mycket för ett specifikt språk kommer ha svårt att ta till sig skolundervisning i detta språk, vilket innebär ökad risk att hamna snett i livet. Så hur kan vi hjälpa så många barn som möjligt att utveckla den språkliga kompetens de behöver för att klara skolan?
Barns språk utvecklas bäst av att föräldrar talar det språk de behärskar bäst med barnet. Vi vet också att elever som fått modersmålsundervisning utvecklas bättre akademiskt. Att försöka påverka föräldrar att tala svenska istället för sitt modersmål med sina barn och att ta bort modersmålsundervisning från skolan är därför inga bra lösningar. I debatten lyfts ofta att flerspråkiga barn har ett svagt ordförråd. Man åsyftar då det svenska ordförrådet, men flerspråkiga barn distribuerar sitt ordförråd över två eller flera språk. Ordförråden ser inte likadana ut eftersom de används i olika sammanhang, till exempel hemmet och på förskolan.
Debattörer efterlyser metoder för att få en snabbare utveckling i andraspråket svenska, men ordet modersmål nämns sällan, trots att språken samverkar och stöttar varandra.
Språkscreening finns redan
På BVC (barnavårdscentralen) språkscreenar man redan i dag små barn vid 2,5 eller 3 års ålder. Syftet med denna frivilliga screening är att barn som inte följer den typiska utvecklingskurvan ska erbjudas tidiga stödinsatser. Det handlar aldrig om att testa barnens kunskap i svenska språket. Enligt rikshandboken i barnhälsovård (BHV) ska barnet screenas på sitt modersmål de första levnadsåren, och forskning visar att 2,5-årsscreeningen blir mer tillförlitlig när den görs på flerspråkiga barns båda språk.
Om screeningen indikerar svårigheter erbjuder BHV-sköterskan remiss för vidare utredning av specialister, till exempel logopeder. Förskola kan då rekommenderas som en del i ett paket med språkstödjande insatser. Detta sker efter en fördjupad språkutredning av logoped, samråd med andra yrkesgrupper och med hänsyn till olika faktorer i barnets omgivning.
Det vore olyckligt att göra BVC till en instans som kräver att barn ska gå på förskola. Det riskerar påverka förtroendet för BVC negativt och i värsta fall göra att barnet inte heller tar del av andra viktiga hälsofrämjande insatser, till exempel vaccinationer.
Tvång kommer inte lösa problemet
Vi kan inte blunda för att det är problematiskt när barn inte behärskar svenska språket tillräckligt bra för att ta till sig undervisningen i skolan. Det är önskvärt att barn exponeras tidigt för det språk som talas av majoriteten i samhället – i det här fallet svenska, och att exponeringen har god kvalitet. Att med tvång sätta barn i en förskola med få resurser kommer dock inte att lösa problemet.
En förskola där barnets samtliga språk får utvecklas i mindre barngrupper, med utbildad personal som är goda språkliga förebilder, och där flerspråkighet inte ses som något avvikande, är ett bra stöd för flerspråkiga barns språkutveckling. En sådan förskola kommer också fler föräldrar vilja ha sina barn i. Andra möjliga språkstimulerande åtgärder är satsning på barnhälsovård, logopedi, habilitering, BUP, bibliotek och skola. Att springa med blåslampan efter redan utsatta familjer är det definitivt inte.
Järnvägsfrämjandet: Tre partier toppar listan som mest järnvägsvänliga
Replik: Styrelsen i Neuro Stockholm har omprövat sitt beslut
