Sveriges Lärare: Svik oss inte, Johan Pehrson
Det är bra att Sveriges nya utbildningsminister ställer upp höga ambitioner för svensk utbildning. Men utbildningspolitiska ambitioner utan ekonomiska resurser har dåliga förutsättningar att ge önskat resultat, skriver Anna Olskog, förbundsordförande Sveriges Lärare.
Välkommen till ditt nya jobb, Johan Pehrson!
Som Sveriges nya utbildningsminister har du rivstartat med löften om flera reformer på skolområdet. Det är utmärkt att du vill ha en statligt regelstyrd skola. Vi, Sveriges Lärare, är de första att ge vårt helhjärtade stöd till en sådan reformagenda.
Fasa ut marknadstänkandet
I dag styrs våra skolor av en aldrig sinande ström av mål, visioner och kvalitetsindikatorer från de kommunala och fristående huvudmännen. Det som ofta kallas New Public Management (NPM). Vi lärare har getts allt mindre tid för kärnuppdraget. Allt större tyngd har i stället getts till rapportering, matriser, dokumentation och skolornas varumärkesarbete.
Till detta ska läggas att konkurrensen mellan skolor och skolpengssystemets konstruktion gör att elever och vårdnadshavare har börjat se sig själva som kunder. Allt fler anser sig ha rätt att påverka allt ifrån undervisningens upplägg till vilka lektioner barnet inte ska delta i och i värsta fall till och med att komma med hot kopplade till betygssättningen.
NPM och marknadstänkandet måste fasas ut. Det behövs ett reformerat skolpengssystem och en statlig regelstyrning av de faktorer, som på riktigt, betyder allt för en bra skola och förskola. Det vill säga en nationellt reglerad undervisnings- och planeringstid och lagstadgade regler för klass- och gruppstorlekar – från förskola till gymnasieskola. Kan du som utbildningsminister leverera det här, Johan Pehrson, så kan du lita på Sveriges Lärares fulla stöd.
Akut resursbrist i skolorna
Men om ökade statliga regleringar av dessa faktorer är regeringens uttalade politik, så förefaller det dock märkligt att statsminister Ulf Kristersson inte med ett ord omnämnde dessa i sin nya regeringsförklaring.
Därför frågar vi dig Johan Pehrson: Har du verkligen hela regeringsunderlaget med dig på regleringsagendan för skolväsendet?
Vår andra stora farhåga gäller pengarna. Resursbristen i Skolsverige är akut. I de flesta av landets kommuner pågår nedskärningar som får allvarliga konsekvenser för både undervisningens kvalitet och lärares arbetsmiljö.
Andra samhällsutmaningar växer samtidigt som nedskärningarna. Regeringen talar gärna om satsningar mot gängkriminalitet och skärpta straff för unga. Det är väl känt att utbildning kan fungera som en viktig skyddsfaktor mot såväl socialt kopplad ohälsa som mot ungdomsbrottslighet. Vad sägs om att tala mer om hur vi kan satsa på förebyggande åtgärder, som en skola som får tillräckliga resurser att ge särskilt stöd till elever som behöver det? En fungerande skolgång kan vara avgörande för att undvika att dras in i kriminalitet.
Öka den statliga finansieringen
Men trots förskolans och skolans viktiga roll genomförs för få satsningar. Visst är det kommunerna som måste hållas ansvariga, men det går heller aldrig att komma ifrån att regeringen alltid bär det yttersta ansvaret. Så länge statens finansieringsansvar inte blir en integrerad del av regeringens utbildningspolitik smiter regeringen från sitt ansvar.
Det är bra att Sveriges utbildningsminister ställer upp höga ambitioner för svensk utbildning. Men utbildningspolitiska ambitioner utan ekonomiska resurser har dåliga förutsättningar att ge önskat resultat. Vill Sverige vara en framstående kunskapsnation, så finns det inga genvägar.
Grunden måste läggas i en resursstark förskola och skola, vilket i sin tur kräver ett ökat statligt ansvar för finansieringen. Här måste du agera, Johan Pehrson.
Därför är oron för AI befogad
