Återställ arbetslinjen efter pandemin
Det råder kompetensbrist på många delar av arbetsmarknaden. Kompetensbristen är på väg att bli en ödesfråga. Vi borde prata om hur fler ska kunna jobba mer – inte hur fler ska kunna jobba mindre, skriver Styrgruppen för industrins reformagenda i en replik.
Af Styrgruppen för industrins reformagenda
Se undertecknarna i rutan nedan
Under pandemin har regeringen infört en lång rad tillfälliga förändringar i socialförsäkringarna. Det har exempelvis handlat om höjda ersättningsnivåer från a-kassan och sänkta krav på läkarintyg vid sjukfrånvaro.
Syftet har varit att uppmuntra fler att sjukskriva sig och att öka tryggheten givet den stora smittspridningen. Det har varit både rimligt och riktigt. Nu är vi på väg ut ur pandemin och fokus måste flyttas till hur vi återgår till det som gällde innan pandemin. Här finns grund för oro. Få politiska åtgärder riskerar att bli så permanenta som tillfälliga sådana.
Återställ karensdagen
Arbetslinjen är en grundbult i det svenska välståndet. Genom att se till att den som kan arbeta faktiskt också arbetar skapar vi ett konkurrenskraftigt välfärdssamhälle. Detta betyder att de tillfälliga avsteg från arbetslinjen som införts under pandemin måste återställas så snart det går. Karensdagen vid sjukskrivning behöver återställas. Detsamma gäller krav på läkarintyg vid sjukfrånvaro.
Röster höjs
Röster har höjts från flera håll om att de tillfälliga höjningarna av a-kassan ska bli bestående. Både inom TCO, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna har ledande företrädare tagit ställning och pekar i den riktningen. Under våren har ledande Socialdemokrater därtill börjat argumentera för att permanent avskaffa karensavdraget vid sjukskrivning. Och nu senast LO här i Altinget (11 juni).
För industrin framstår detta som bekymmersamt. Med färre arbetade timmar riskerar Sverige att tappa i den internationella konkurrensen. Det drabbar enskilda människor, företag och välfärden.
Begränsa kortvarig sjukfrånvaro
Det räcker att blicka bakåt några decennier för att inse varför vi inte ska överge arbetslinjen. På 1980-talet och början av 1990-talet var hög sjukfrånvaron ett gissel för såväl ekonomin som politiken. Därför infördes ett antal regelförändringar som syftade till att begränsa den kortvariga sjukfrånvaron. 1991 sänktes ersättningsgraden vid sjukpenninggrundande inkomst och 1993 infördes karensdagen. Även systemet för förtidspension reformerades. Detta ledde till att sysselsättningen ökade och de offentliga finanserna stärktes.
Lägg kraft på att minska utanförskap
Regeringen bör också ta tillfället i akt att begrava andra förslag som minskar antalet arbetade timmar. Det handlar exempelvis om förslaget om familjevecka, som framstår som en orimlig prioritering av offentliga resurser i det läge vi befinner oss i efter pandemin. Och det handlar om att lägga undan idéer om att bygga ut ledighetslagstiftningen eller att införa skattefinansierade friår.
Tidigare erfarenheter pekar på att alltför generösa stödsystem minskar drivkraften att arbeta och ökar bidragsberoende. Det måste finnas en självrisk. I stället för att göra det lättare att bli sjukskriven måste mer kraft läggas på att minska utanförskap och stötta människors möjligheter att kompetensutvecklas. Vi kan inte slå oss till ro med att den kommande reformen om nya system för flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden ensam kommer att kunna göra hela jobbet för svensk industris konkurrenskraft. Alla system måste dra åt rätt håll.
Ödesfråga för Sverige
Det råder kompetensbrist på många håll i svensk industri och även på andra delar av svensk arbetsmarknad. Kompetensbristen är på väg att bli en ödesfråga för Sverige. Därför borde vi prata om hur fler ska kunna jobba mer – inte hur fler ska kunna jobba mindre.
Arbetslinjen har tjänat oss väl. Därför behöver den återställas, värnas – och fortsätta utvecklas.
V-ledamöter om vaccin: Pausa patenträttigheterna
Omvärlden måste agera mot sexuellt våld i konflikter
