Busch om osäkerheterna i kärnkraftsplanen: ”Kommer vara svår resa”

Sedan i måndags finns ett upplägg för hur staten ska säkra att nya kärnkraftsreaktorer kommer på plats, för att privata investerare senare ska ta över.

Men det dröjer lång tid innan så kan ske. Först efter omkring 17 år kan överlämningen bli aktuell, enligt den utredning som lämnats över till regeringen. {{toplink}}
 
Bokstavsutredaren Mats Dillén beskriver inledningsvis ett scenario där den sammantagna kostnaden för ny kärnkraftsel (LCOE) kan ligga på minst 109 öre per kilowattimme (kWh). Det skulle göra det ytterst svårt att se att det finns privata investerare som vill ta över – då inget av de scenarier för elprisutvecklingen framöver gör den aktuell.

Men i och med ett riskdelningsupplägg, där staten drar det tyngsta lasset för byggnationen, samt ett garanterat pris via de EU-förankrade CfD:erna på 80 öre per kilowattimme – ska affären bli mer lockande. Den förväntade reala avkastningen landar då på 83 öre per kilowattimme, under de första 40 åren av produktion.

– När man är inne i driftfasen, så ser vi inte bolaget som mer riskfyllt än annan verksamhet. Det finns en stor fördel att det finns en CfD – för då är intäkterna kända under 40 års tid. Så bra har inte många företag det, säger Mats Dillén till Altinget.

Faktorer som påverkar sista raden

Utredaren pekar själv på att avkastningen baseras på flera antaganden. Dels kan fördyrningar och förseningar för själva bygget påverka, dels hur flexibilitetsmarknaden, som stabiliserar ett förnybart system, utvecklas.

– Även bland de främsta experterna verkar oenigheten vara ganska stor. Och det är i den miljön som man ska fatta ett sådant beslut, om man ska gå in i kärnkraft eller inte. Det är oerhört mycket osäkerheter om förhållandena på elmarknaden långt in i framtiden. Men det är ofrånkomligt, säger Mats Dillen.

Men det landar ändå i frågan – är det en lockade produkt för marknaden att ta över när det ska ske?

– Det kan visa sig vara väldigt bra, det kan visa sig vara mindre bra. Det kan man inte svara på nu.

För både den privata investeraren och den samhällsekonomiska notan har osäkerhetsfaktorerna stor effekt för slutnotan. Det konstateras också i den konsekvensanalys som utredaren har gjort. 

”Därmed är det svårt att dra någon entydig slutsats om kärnkraftinvesteringars påverkan på elsystemets samlade samhällsekonomiska kostnad. Men, utredningen menar att givet att en kärnkraftsutbyggnad inte erfar några större fördyringar, skulle den mycket väl kunna bidra till att sänka kostnaderna för elsystemet.”

Garantipriset kan bli dyrast

Sammantaget beräknas prissäkringen på 80 öre per kilowattimme bli den kostnad som blir störst för staten och elkonsumenterna på totalen.

Då subventioneras varje kraftverk med omkring 1,5 miljarder per år i 40 år, i ett utgångsläge där snittpriset ligger i de högre framtida prisuppskattningarna på närmare 70 öre. Men den notan beror också på om bolaget blir lönsamt i relation till ett tröskelvärde som sätts upp i relation till investerat kapital och KPI.

Sker inte det, sänks återbetalningen via en förstärkt riskdelningsmekanism, vilket gör att kostnaden för staten blir än högre.

– Då blir det en kostnad som blir ganska stor, säger Dillén.

Risk för gökunge?

Bokstavsutredningen föreslår ett paket där fyra reaktorer byggs. Regeringssamarbetet vill se ny kärnkraft på plats till 2035 motsvarande två konventionella reaktorer. Men med tanke på de många osäkerheterna som pekas ut i utredningen, är utgångsläget inte det lättaste.

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) säger till Altinget att utredningens förslag nu ska ses över och remitteras, innan vidare beslut tas. Men modellen med ett lån som ska betalas tillbaka och en skatt som i utredningens räkneexempel skulle landa på 50 kronor i månaden för en villa är lockande, menar ministern.

– Jag tror att många hellre kan tänka sig en räkning på kanske 6 050 kronor, än på 15 000, säger Busch med hänvisning till elkostnaderna under energikrisen.

Tajt tidsplan

I Tjeckien, som ligger före Sverige i arbetet för ny kärnkraft, är planen att två reaktorer ska stå klara ett respektive tre år senare än den svenska planen. 

Skulle det svenska projektet försenas, och framför allt fördyras, blir det svårare att lämna över dessa till marknaden i tid, eller ens räknas hem samhällsekonomiskt, enligt utredningen.

Risken att skapa en gökunge i Sverige, som tynger offentliga finanser och svenska hushåll, är dock mindre än att inte få kärnkraften på plats, menar Ebba Busch.

– Vi har ju inte tagit något beslut än om inköp av reaktorer. Vi har ett mål om att vi behöver få loss motsvarande kraftproduktion, från två stora konventionella reaktorer, till 2035. Men det är inte några sådana konkreta beslut tagna än. Vi behöver aktörer som är beredda att ta investeringsbeslutet och börja bygga, säger hon.

Tidplanen för arbetet har inte lagts fram ännu, poängterar ministern.

– Men vi har ju också landat i att vi måste samarbeta. Och det är anledningen till att det är en väldigt stor vinst att Sverige nu har fått ett tungt samarbetsavtal med USA, säger Busch, med hänvisning till förra veckans resa.

Men du är ännu inte oroad för riskerna?

– Nej. Men det här är en jättekomplex fråga. Det här är den resan som Sverige gjorde på 70- och 80-talet. Vi behöver göra om den. Risken att inte göra detta är mycket, mycket större. Men det kommer vara en svår och komplicerad resa längs vägen. Vi kommer ibland stöta på nya problem som vi inte har kunnat förutspå, säger Busch till Altinget och fortsätter:

– Och då kommer vi behöva samtala om hur vi löser de problemen. Det gör vi också ihop med det privata. Och ihop med andra likasinnade länder, såsom Tjeckien, Frankrike och USA, bland andra.

Inrikespolitisk oenighet

Ännu en osäkerhetsfaktor för utbyggnaden av kärnkraften är de inrikespolitiska förutsättningarna. Inför att de nya energipolitiska målen skulle antas har exempelvis konfliktytan varit stor, och Socialdemokraterna har redan offentligt gått ut och sagt nej till utredarens finansieringsplan. 

Vi har en realitet där stora satsningar bygger på stabila förutsättningar för en utbyggd elproduktion. Du är ansvarig minister på området. Behövs en annan taktik här för att få den här förankringen?

– Vi fick brett stöd för hela kärnan i den energipolitiska inriktningspropositionen, med leveranssäkerhetsmål och planeringsmål. Det är det som är det stora banbrytande jämfört med tidigare. Och jag ser fram emot att prata med Socialdemokraterna i den här frågan och se hur nära varandra vi kan komma, säger Ebba Busch.

– Men vi måste göra det som är bra för Sverige. Vi upplever att det är ett enormt tryck ifrån näringslivet att bana väg för kärnkraft. Annars är man svaret skyldig: Var ska elen komma ifrån? Och svaret är inte vind, som kommer och går. Det är en sak som är säker. Så nu ligger lite bollen hos S att svara. Har de andra bättre förslag, så lyssnar jag gärna framåt.

{{toplink}}

jacob@altinget.se