Centerstudenter: Högre utbildning är inte ett regionalpolitiskt verktyg
Att se akademin som ett verktyg politiker kan använda som regionalpolitiska allmosor – inför valår eller med hedersdoktorstitlar som tack – är att bortse från akademins själva kärna. Det skriver Julia Eriksson och Ida Haggren, Centerstudenter i en replik.
Af Julia Eriksson och Ida Haggren
Förbundsordförande respektive förbundsstyrelseledamot, Centerstudenter
Socialdemokraterna har sedan millennieskiftet skaffat sig ovanan att ombilda högskolor till universitet för att blidka lokala intressen. Detta blev återigen tydligt genom debattartikeln i Altinget den 23/11 där sju socialdemokratiska riksdagsledamöter från Stockholm argumenterar för att Södertörns högskola borde tituleras universitet. Den här ovanan måste socialdemokrater sluta med, och i stället bör kraven för att ombilda en högskola till ett universitet formaliseras.
{{toplink}}
Urholkar innebörden
Debattörerna anser att universitetstiteln hade höjt lärosätets status. Vi tror att utnämningens största effekt, i linje med de senaste decenniernas ombildningar, snarare hade varit att sänka statusen på universitetstiteln generellt. Sedan 1999 har socialdemokratiska regeringar ombildat hela sex högskolor till universitet, ofta med argumentet att det hade höjt lärosätets status. Inte för att den utbildning som sker vid högskolor skulle vara sämre eller för den delen bli bättre i och med en ombildning, utan för att lärosätena skulle upplevas som mer trovärdiga.
I dag har Sverige 17 universitet och 13 högskolor. Om utvecklingen fortsätter i samma takt kommer samtliga 30 lärosäten för högre studier vara universitet inom femtio år. I det fallet, vad är värdet med att inneha titeln universitet jämfört med högskola? Effekten av att ombilda högskolor till universitet på detta sätt är att urholka innebörden och de krav som ett lärosäte borde uppfylla för att kunna tituleras universitet.
”Fundamentalt olycklig syn”
Den formella skillnaden mellan en högskola och ett universitet är att det senare har rätt att utfärda doktorsexamen helt självständigt och får större statliga anslag till forskning. Även därmed finns det ett värde i att hålla antalet universitet begränsat. Det finns stordriftsfördelar i att samla kunskap på samma plats för att dessa lärosäten ska kunna verka katalyserande i deras uppdrag att alstra ny kunskap och bildning. Samtidigt saknar redan befintliga universitet tillräckliga anslag i stor utsträckning. En rimligare idé för att stärka Sverige som kunskapsnation vore att öka anslagen till befintliga universitet innan nya tillkommer.
Den andra poängen de socialdemokratiska riksdagsledamöterna framför är att den förmodade höjda statusen för Södertörns högskola skulle stärka den lokala och regionala miljön. Samma argument framfördes av regeringen senast för ett år sedan, nämligen när ombildningen av Mälardalens högskola till universitet motiverades med att det var viktigt för ”regionens tillväxt och utvecklingspotential”.
Detta är en fundamentalt olycklig syn på de högre lärosätenas syften. Syftet med det svenska universitetsväsendet måste vara att frambringa nya kunskapsrön och främja bildning för kunskapens och bildningens egen skull. Att se akademin som ett verktyg politiker kan använda som regionalpolitiska allmosor – inför valår eller med hedersdoktorstitlar som tack – är att bortse från akademins själva kärna.
Behövs formella kriterier
Centerstudenter anser att det som borde prioriteras framför att utnämna högskolor till universitet är att sätta upp formella och generella kriterier för när ett sådant utnämnande kan ske. I dag finns inte några sådana, vilket leder till det politiska godtycke de sju socialdemokratiska riksdagsledamöterna visar på i sin debattartikel. Vi är övertygade om att sådana kriterier hade bidragit till att universiteten fick de anslag och förtroende som de faktiskt förtjänar samt att stärka Sverige som kunskapsnation.
L: Bannlys kulturrelativismen från departementen
Unga hindras från lovaktiviteter – gör lagen tydligare
