Egna granskningen sågar jordbruksplanen ur både närings- och miljöperspektiv

Ett av kraven i den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken i EU var att varje medlemsland också ska leverera en miljöbedömning av den egna strategiska planen med syftet att "förbättra kvaliteten på utformningen av den strategiska planen".
Under måndagens lades miljökonsekvensbeskrivningen ut av Jordbruksverket – och det är allt annat än en upplyftande läsning.

”Det finns en tydlig risk för att den strategiska planens åtgärder sammantaget har fortsatt övervägande negativa och betydande effekter på klimatet jämfört med läget idag” inleder rapportförfattarna sin sammanfattning, samtidigt som de skriver att ”det finns en tydlig risk för att den strategiska planens åtgärder sammantaget inte bryter den negativa trenden för biologisk mångfald i jordbrukslandskapet” det vill säga att ”de fortsatta miljöeffekterna av planen är negativa”

Landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S), som flera gånger har lyft att den nya planen ska leverera bland annat mer miljönytta, säger dock att hon inte hunnit ta del av bedömningen innan beslutet om planen fattades förra veckan.

– Nej, jag har faktiskt inte hunnit sätta mig in i de detaljerna ännu. Så där får jag nog återkomma när vi väl har sett den, säger hon till Altinget.

Det står bland annat att planen sammantaget bedöms ha en negativ effekt på klimat och biologisk mångfald. Det låter som ett underbetyg?

– Du vet, jag är skitsnabb och jag har en jättebra inlärningskurva, men jag får återkomma kring det när jag läst den.  

Under de första dagarnas respons har många parter beklagat att vallersättningarna tagits bort, bland annat för att det är en av de bästa miljö- och klimatåtgärderna eftersom odlingen exempelvis binder mycket kol. Hur har resonemanget gått hos er inför beslutet?

– Resonemanget har varit att dagens vallstöd har varit administrativt betungande, och att vi med den här strategiska planen vill ha bättre förutsättningar för mer produktion och mindre administration. Och även fast vallstödet inte finns med i strategiska planen så finns det andra stöd som riktar sig till företag som har behov av vallfoder för egna djur. Det är de som faktiskt i huvudsak söker det här stödet idag. Då har vi exempelvis investeringsstöd och höjd ersättning till skötsel av betesmarker. Jag tror att man får se hela planen där olika saker stärker varandra.

Men när du nu får en miljöbedömning som gör analysen att det här inte är bra nog, är du beredd att göra någonting åt det?

– Eftersom jag inte har hunnit läsa den, så återkommer jag gärna i den frågan.

Vilken typ av företag gynnas, respektive missgynnas av planen, skulle du säga?

– Om man tittar på planen som en helhet och lite övergripande, så är det en förändring från generellt inkomststöd till förmån för miljöåtgärder och åtgärder som riktar som unga och aktiva brukare. Vi ser det som att den här utformningen främjar de företag som producerar livsmedel och andra ekosystemtjänster helt enkelt. Det är den stora förändringen som sker, och vinnare blir vi allihopa tillsammans såklart.

Det står i och för sig i bedömningen att produktionen minskar, men det får vi ta när ni har spanat igenom den. 

– Ja, det får vi göra.

Kommer stöden komma ut i tid?

En stor del av frustrationen med nuvarande stödsystem har varit att Jordbruksverket inte kunnat få till en fungerande administration, vilket både lett till svårigheter att kontrollera effekten av olika insatser, men framför allt att betala ut ersättningar i tid till de lantbrukare som sökt stöden.

Regeringen lyfter att de insatser som gjorts för att förenkla, men samtidigt har det i debatten inför planen lyfts fram att de 25 procent som ska vikas till ettåriga miljöersättningar kan bli svårhanterliga.

Anna-Caren Sätherberg anser dock att fokus har varit tydligt i förarbetet.  

– Det är tydligt att vi vill se mer produktion och mindre administration. Därför har alla som arbetat med den här planen faktiskt sett till att arbeta hårt med förenklingarna och för att de också naturligtvis ska nå hela vägen ut till lantbrukarna. Även de här ettåriga miljöersättningarna som föreslås finns det också fördelar med, som kommer att skapa en förenkling.

Samtidigt så uppgav Jordbruksverket att det skulle ta motsvarande 38 personår att bygga systemet för de tre nya miljöersättningarna. Det låter häpnadsväckande, menar bland annat Världsnaturfonden. Hur har ni resonerat kring deras bedömningar?

– Hela tiden har regeringen jobbat nära Jordbruksverket för att få till det viktiga, att få ut stöden i tid till jordbrukarna. Så dialogen med Jordbruksverket, vad gäller bland annat myndighetsutövningen, har varit tydlig: att nu ska vi gå in i det här för att stöden ska komma ut i tid. Vi har exempelvis slagit ihop vissa stöd, och vi lägger vissa stöd utanför Jordbruksverket för det ska bli förenklingar utav det. Vad vill se är att stöden kommer ut i tid.

”Miljö- och klimat har fått stå tillbaka för administration”

En av de parter som anser att ”det är uppenbart att Jordbruksverkets svårigheter att hantera administration och IT-system har väglett politiken, snarare än verkliga miljö- och klimatbehov” är Världsnaturfonden WWF. Miljöorganisationen beklagar bland annat det inte funnits utrymme att utveckla nya ettåriga miljöersättningar, till exempel för att odla proteingrödor för foder eller humankonsumtion, stödja fler hållbarhetscertifieringar eller för att så in blommor för pollinatörer i slättbygd.

– Vi är också oroliga för att stödet till betesmarksrestaurering lyfts ut ur jordbruksbudgeten, eftersom det leder till att det kan försvinna i de årliga budgetförhandlingarna, säger jordbruksexperten Jenny Jewert till Altinget.

–  Samtidigt lyfts det in ett precisionsodlingsstöd, som förvisso rymmer åtgärder som är bra för att hålla koll på växtnäringen, men det är åtgärder som många företag redan gör och det blir ett rätt ljusgrönt stöd, om något, ur ett miljöperspektiv.

 

Men är det samtidigt inte centralt att ha den administrativa grunden på plats innan man gör något annat?

– Självklart ska vi också se en förenklad IT- och administration, framför allt ur ett lantbrukarperspektiv. Men med detta sagt så menar vi att det måste vara verkliga miljö- och klimatbehov ska avgör vilka stöd som ska finnas med i jordbruksreformen. Jag tycker ändå att det är orimligt att Jordbruksverkets utmaning att hantera de här systemen ska styra för politiken. Jag kan inte se att det fungerar så på andra politikområden. Jordbruksverket måste också kunna hantera några fler miljöersättningar. Det kan inte stå och falla med deras möjligheter att hantera administrativa system, säger Jenny Jewert.

jacob@altinget.se