FOI: Det är inte regionernas uppdrag att leta efter spioner
Det är bristen på insyn, inte ägandet i sig, som kan vara ett säkerhetshot när vård- och omsorgsföretags ägare finns utomlands. Det konstaterar Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i en rapport till regeringen. ”I stort sett tror vi inte att det finns några systematiska hot. Det enda vi kunde identifiera är att svenska myndigheter har svårt att få tag i pålitlig information om aktörer”, säger Michal Budryk, som är en av rapportförfattarna.
Rapporten beställdes av den förra regeringen, som ville ha svar på frågan om det faktum att utländska företag köper in sig i svenska vård- eller omsorgsbolag skulle kunna utgöra en säkerhetsrisk. Som exempel lyftes bolaget Tencent som levererar onlinetjänster och som äger fem procent av Doktor.se. Bland Tencents delägare finns den kinesiska staten. I samband med affären restes politiska krav på ägarprövning, eftersom det fanns farhågor om att kinesiska staten skulle kunna få tillgång till journalanteckningar.
Men FOI konstaterar att det inte finns något uppenbart svar på frågan om säkerhetsrisk. Uppdraget var brett utformat och tidigare forskning saknas, vilket gjorde att FOI hade svårt att veta vilka frågor som skulle ställas. Några tydliga säkerhetsrisker har inte hittats.
– Vi fick i uppdrag att undersöka alla möjliga svenska investeringar utan att koncentrera oss på något specifikt antagonistland och då kan det vara så att de som är lite mer illvilliga förvinner i mängden, säger Michal Budryk.
Offentlighetsprincipen saknas
Däremot pekar författarna på svårigheten för svenska myndigheter att kräva ut information från bolag med säte utanför Sverige. Offentlighetsprincipen omfattar visserligen inte heller svenska privata bolag, men där finns det verktyg för att få fram uppgifter, bland annat via Inspektionen för vård och omsorg, som är tillsynsmyndighet.
”Utanför Sverige är sådana uppgifter möjliga att ta del av endast i vissa fall när andra länders lagstiftning så kräver, exempelvis för publika aktiebolag. Annars är tillgången till information antingen frivillig från det aktuella företagets sida eller rentav omöjlig. Med tanke på de långa och komplexa ägarkedjor, som inte är ovanliga i dagens företagsvärld, är möjligheterna att granska utländska aktörers ekonomiska intressen starkt begränsade”, skriver rapportförfattarna.
Därmed måste också säkerhetsbedömningen göras från fall till fall.
– Det går inte att säga att utländska investeringar är ett problem i sig, för det är de inte. Vi hittar inget belägg för att tro att det är något systematiskt, säger Michal Budryk.
Tydligare lagstiftning
Upphandling av externa aktörer skulle kunna utgöra en säkerhetsrisk, men då handlar det mer om att säkra leveranser än vem som äger bolaget som fått kontraktet.
Vad ska regioner och kommuner titta efter?
– Jag tror inte att de ska leta efter något, det är inte regionernas uppdrag att försöka leta efter spioner. Det vi borde rekommendera är att tänka på vissa krislägen och vad det faktum att de utkontrakterar vissa tjänster betyder för deras verksamhet. Om de utkontrakterar vård och det värsta händer, hur påverkas möjligheten att tillhandahålla vård, som är regionernas ansvar?
Därmed, konstaterar FOI, är det snarare det privata ägandet som kan utgöra en riskfaktor.
FOI vill också att säkerhetsskyddslagen förtydligas, så att det blir tydlig vilken verksamhet som omfattas.
– Vården nämns, men det är otydligt om det är hela eller delar av vårdkedjan. Det vore önskvärt med ett förtydligande från lagstiftaren så att det inte råder någon tvekan om det, säger Michal Budryk.
Trafikverkets generaldirektör om tågplaneringen: Tveksam om vi lyckas
Kvinnor underrepresenterade i den politiska toppen
