De dolda valmanifesten som formar EU-politiken

BRYSSEL. Vid EU-valet den 9 juni röstar vi på representanter från svenska partier, men dessa tillhör också de europeiska partigrupperna som i stor utsträckning för en gemensam politik. De europeiska partiernas valmanifest har alltså stor betydelse inför valet, säger statsvetaren Tapio Raunio, vid Tammerfors universitet som skriver en rapport för svenska Utrikespolitiska institutet ihop med Karl Magnus Johansson, vid Södertörns högskola, om årets europeiska valmanifest.

– EU-parlamentet är en medlagstiftare, så vi bör bry oss om manifesten för de indikerar vad de europeiska partierna och deras representanter kommer att ha på agendan de kommande åren, säger Tapio Raunio.

Men såväl i Sverige som i övriga Europa är det tyst om de europeiska partiernas manifest. Tapio Raunio har inte sett exempel på att de lyfts fram i något EU-land.

– De nationella partierna känner att det är säkrare att ha sina egna manifest för då har man teman som folk är bekanta med.

Det bekräftas av att Altinget i arbetet med denna artikel, trots att vi har varit ute i god tid, inte har fått intervjua varken Socialdemokraterna eller Moderaterna om valmanifesten från de europeiska partigrupperna de tillhör: EPP i Moderaternas fall (som även Kristdemokraterna ingår i) respektive PES, de europeiska socialdemokraterna.

Heléne Fritzon, svenska Socialdemokraternas toppkandidat, svarar skriftligt:

”Vi driver en valrörelse i Sverige med ett eget svenskt socialdemokratiskt valmanifest. Vi ser PES-manifestet som summan av den samlade europeiska socialdemokratins förslag, där vi delar inriktningen med fokus på vikten av sammanhållning, säkerhet, jämlikhet och rättvisa.”

Från Moderaternas toppkandidat Tomas Tobé kommer bara en allmän skriftlig kommentar:

”Moderaterna går till val i Sverige och kommer ha vårt eget valmanifest. Det är också den politik vi kommer driva i Europaparlamentet."

Men forskaren Tapio Raunio ser ett problem i att partierna duckar frågor om de europeiska partiernas manifest.

– Huvudutmaningen är att de flesta européer inte känner till dessa manifest alls. De nationella partierna använder dem inte i kampanjerna, så det är ett gap mellan nationell politik och politik på europeisk nivå.

Diskussion väntar om EU-stöd till företag

En generell tendens han ser bland årets valmanifest är en större öppenhet för att EU ska stödja europeiska företag ekonomiskt, på ett liknande sätt som president Biden gjort i USA.

– Tills nu har mitten-högern varit för en enbart marknadsbaserad lösning där EU inte tillåter direkt stöd för företag men i EPP:s program finns en vilja att gå den vägen och tillåta stöd till företag. Främst för att skapa arbete och försäkra att den europeiska ekonomin förblir kompetenskraftig, särskilt i förhållande till den amerikanska, säger Tapio Raunio.

Han ser också att det finns öppningar för att ta upp gemensamma EU-lån, något som vänsterblocket traditionellt varit förespråkare av men som nu även konservativa öppnar upp för.

– Mitten-högern börjar värma upp mer för potentiellt EU-finansierade program för att hjälpa till med den gröna omväxlingen bland annat.

Sverige är känt för att vara ett budgetrestriktivt land, där man oavsett regering har varit ovillig att öka EU-budgeten eller ta upp gemensamma lån. I de europeiska socialdemokraternas, PES, program står dels att man vill ha en ambitiös EU-budget och en permanent investeringskapacitet. Båda innebär mer pengar till EU och är därmed inget de svenska Socialdemokraterna ställer sig bakom.

”Det är välkänt att vi är emot en permanent investeringskapacitet och vi vill ha en stram EU-budget”, skriver Heléne Fritzon.

– Jag tror att frågan om olika former av EU-baserade finansieringsprogram är väldigt svår för svenska partier. Sverige har varit emot gemensamma lån, så jag tror och hoppas att det kommer leda till debatt i Sverige med. För det är en viktig fråga, säger Tapio Raunio.

Fokus på att bygga upp det europeiska försvaret

Studien visar också på att kriget i Ukraina, föga förvånande, avspeglas i årets manifest i form av ett större fokus än tidigare på försvar. Exempelvis vill konservativa EPP på lång sikt utveckla en ”verklig europeisk försvarsunion med integrerade europeiska styrkor på land, till havs, i cyberrymden och i luften”. PES vill att EU tar större ansvar för sitt eget försvar och vill stödja utvecklingen av den europeiska försvarsindustrin genom bland annat gemensamma upphandlingar av försvarsprodukter.

– I princip hela europeiska politiska fältet verkar vara för mer satsningar på säkerhet och försvar. Det är generellt att man tycker att EU behöver förstärka sitt försvar, säger Tapio Raunio.

En grupp partier som sticker ut här är de som tillhör vänstern i Europaparlamentet. Denna partigrupp är inför valet splittrad i två, överlappande grupperingar. Den ena består av det europeiska partiet European Left. Det andra, som kallas för en allians och som består av 15 nationella partier, är Now the People.

Svenska Vänsterpartiet ingår bara i den senare. Denna har inget fullödigt valmanifest utan bara ett 10-punkters program på två sidor. Gemensamt för båda vänstergrupperingarna, och något som särskiljer de från alla andra inför EU-valet, är att de vänder sig mot att EU ska satsa mer på militär upprustning.

Rwanda-modell för Europa i EPP:s program

Ett kontroversiellt förslag i konservativa EPP:s valmanifest rör migrationen. EPP vill möjliggöra att asylsökanden ska kunna överföras till ett land utanför EU, ett ”säkert tredjeland”. Och om personen beviljas skydd ska den stanna i det landet. Det är en modell lik den som Storbritannien och Danmark velat införa – där asylsökanden i deras fall är tänkta att överföras till Rwanda.

De svenska Moderaterna har, som nämnts, inte velat svara på frågor om EPP:s manifest. Men Kristdemokraterna lanserade i tisdags en del av sitt eget EU-valmanifest och lyfte där fram ett förslag som delvis överensstämde med detta – att man bara ska kunna söka asyl i EU innan man kommer in i unionen. Det säger dock inget om att skicka asylsökande som lyckats ta sig in i EU till ett tredjeland för asylprocessen, eller om att de inte skulle få skydd inom EU, om de beviljas asyl.

EPP:s manifest tar också upp frågan om regelkrångel för företagare och lantbrukare – något som ska ses i ljuset av den senaste tiden bondeprotester – och föreslår att man inför en princip om ”1 in, 2 ut” för att minska regelbördan. Även det största europeiska liberala partiet Alde, som svenska Liberalerna och Centerpartiet tillhör, trycker på vikten av att minska regelbördan för såväl företagare som jordbrukare.

De gröna - mest federalistiska

I övrigt menar Tapio Raunio att de europeiska valmanifesten fokuserar på politiska förslag och överlag inte säger mycket om EU-institutionerna och deras utveckling. Liberala Alde tar upp några förslag som Raunio menar utvecklar EU i ”en mer överstatlig riktning”. Men mest sticker det gröna partiet ut, vad gäller detta.

– De förespråkar uttryckligen ett federalt Europa, med ett överstatligt beslutsfattande, säger Tapio Raunio.

Det är dock inget svenska Miljöpartiet skriver under på, konstaterar Alice Bah Kuhnke i en skriftlig kommentar:

”Vi gröna politiker från de olika medlemsländerna är överens om det mesta när det gäller klimat, natur och demokrati. Men just relationen till överstatlighet och federalism är ett område där svenska Miljöpartiet tillsammans med några andra, skiljer sig från majoriteten, vilket vi är väldigt tydliga med när detta ämne kommer på tal. Såväl på kongresser som när vi röstar i EU-parlamentet.”

Socialdemokratiska manifestet: ”Vagt”

De europeiska socialdemokraternas valmanifest är enligt både Tapio Raunio och andra bedömare mer allmänhållet och tar upp mindre specifika förslag än andra. Något som Tapio Raunio tolkar som att det har varit svårt att enas kring.

– När du har ett mer vagt, generellt program indikerar det att det finns inre splittringar.

Heléne Fritzon menar dock att PES manifest har konkreta krav för ”demokrati, klimat och jämställdhet” och tillägger:

”Efter valet kommer dock de mer allmänt hållna budskapen och förslagen i valmanifestet utvecklas till ännu mer konkreta krav som vår partigrupp kommer ställa på kandidaten till ordförande för EU-kommissionen.”

Ytterhögern saknar manifest

Ytterhögerpartierna ID och ECR har inte några valmanifest. Inom ECR, som Sverigedemokraterna ingår i och som enligt opinionsundersökningar konkurrerar med liberalerna om att bli tredje största gruppen i parlamentet, pågår ännu diskussioner om huruvida man ska ta fram ett gemensamt valmanifest.

Tapio Raunio menar att det har att göra med att man inom ytterhögern är mer splittrade än inom de andra europeiska partierna.

– Att skriva ett manifest är svårare om man inte har en grundnivå av gemensamma idéer.

Charlie Weimers, Sverigedemokraternas toppkandidat inför valet, vill hellre förklara det med att ECR tar större hänsyn till nationella olikheter än vad man gör exempelvis i EPP.

– Det är bara att fråga mina moderata och kristdemokratiska kollegor hur sugna de är på att marknadsföra EPP-manifestet inför de svenska väljarna, säger Weimers.

Han tror ändå att ECR skulle kunna gå fram med ett gemensamt program som tar upp tre centrala områden som förenar ECR-gruppen: klimatpolitiken (där de vill gå långsammare framåt), energin (där de vill ha kärnkraft) och migrationen (där de vill se en tuffare politik).

– Även i de konstitutionella frågorna har vi en stor samsyn i. Vi vill inte se ändringar av fördragen i syfte att överföra mer makt i Bryssel. Så ja, det finns absolut potential för ett slags övergripande valmanifest.

natacha@altinget.se