Han hoppas på mer offensiva sametingspolitiker
Det samiska folket går till val den 16 maj. Ett val som känns igen och där partiledarna är desamma sen förra valet. Det är inte mycket som har gått framåt sen Sametinget bildades 1993. Det menar Ol-Johán Sikku som suttit som sametingspolitiker i två omgångar, men som nu står utanför vallistorna.
I augusti 1993 samlades Sametingets 31 ledamöter i Kiruna Stadshus för att se på när Kung Carl XVI Gustaf invigde Sametinget, Sveriges andra folkvalda organ. Men, under samma resa jagade Kungen ripa i trakten. Det väckte starka reaktioner i samiska kretsar och några hungerstrejkade. För det var nämligen då som länsstyrelserna fick mer makt att förvalta småviltsjakten, på samebyarnas bekostnad.
I dag, 28 år senare, är Kiruna stadshus rivet och ett nytt har återuppstått vid det nya centrum och Svenska Samernas Riksförbund tillsammans med Girjas sameby har vunnit tillbaka rättigheterna att förvalta jakten- och fisket på egen hand. I alla fall i Gällivarefjällen.
Men sametingspolitiken stampar på samma ställe, anser Ol-Johán Sikku. Han var en av dem som lyssnade på Kungens invigningstal 1993 och tog plats i Sametinget, invald av de samiska folket.
– Jag hade höga förväntningar då. Då trodde jag att vi skulle komma mycket längre. Men inget har förändrats till i dag. Visst har vi fått någon miljon extra men det påverkar inte i någon större grad, säger Ol-Johán Sikku.
Visioner saknas
Han satt med i Sametinget i tolv år innan han kände att han gjort sitt. För tio år sedan gjorde han dock comeback i samepolitiken och satt då i fyra år. Och sedan dess har sametingets förvaltningsanslag ökat medan statens anslag till den samiska kulturen och näringarna legat i princip på samma nivåer.
– Det hela är ett sätt att kolonisera. När det styrs med pengar. Och dagens sametingspolitiker har godkänt den låga nivån på självbestämmande som samer har i dag. Det är nästan noll egentligen. De får pengar av staten för att dela ut lite kulturstöd och sen får de dela ut rennäringspengarna, men de saknar visioner.
I valsedlarna inför årets val kämpar sametingspartierna “för alla samers lika rätt och värde” och “jämställt och inkluderande Sápmi”.
Och trots att visionerna finns på pränt och partier vill arbeta för att utveckla kulturen, språket, näringarna så anser Ol-Johán Sikku att den verkliga ansträngningen och resultatet saknas.
– De syns inte då inte att de jobbar för att nå sina visioner.
“Lobbar mot staten“
Att visionerna saknas håller dock inte Ragnhild Nilsson med om. Hon är doktorand i statsvetenskap vid Stockholms Universitet och har forskat kring Sametingsvalet.
– Visionerna är ingen fel på men hur ska de genomföras. Det saknar jag. Som det är nu lobbar de mot staten. Men man måste börja utarbeta faktiska förslag. För att kunna göra det behövs resurser till politiskt arbete, säger hon.
Sametingets förvaltningsanslag har den senaste tioårsperioden ökat från 38 till 53 miljoner (2019). Medan pengarna som går till att främja rennäringen har legat samma nivåer, 113 miljoner 2019. Det mesta av pengarna är ersättningar för rovdjursförluster samt går till foderkostnader då renskötseln har drabbats hårt av klimatförändringarna.
Sametingets andra stora uppgift är att fördela kulturanslagen. Pengar som kommer från kulturdepartementet. Det anslaget har ökat med tre miljoner på tio år till 17,8 miljoner 2019.
Höjda arvoden i sametinget
Samtidigt har sametingspolitikernas arvoden ökat från 1 miljon till tre miljoner kronor under samma period. Detta är något de själva har varit med och påverkat och det hänger ihop med att enbart Sametingets styrelseordförande var heltidsarvoderad under de två första decennierna. Resterande politiker fick dagersättning när de hade politiska uppdrag. Men, sittande styrelse bestämde att Sametingets styrelse för första gången ska vara arvoderad.
Styrelseordföranden har ett inkomstbasbelopp som arvode, 68 200 kronor. Resterande styrelseledamöter har 40 procent av den summan, 27 280 kronor. Enligt styrelsens överenskommelse ska de jobba 40 procent av en heltid.
Samepolitiken professionaliseras, eller?
Men trots att politikerna är på väg mot en professionalisering anser inte Ol-Johán Sikku att han sett tecken på det genom att det gett utslag för det samiska folket.
– Hela systemet är ett sätt att kolonisera. Att styra med pengar. Och sametingspolitikerna nöjer sig med den nivån som finns idag istället för att ha visioner om ett bättre samiskt samhälle, säger Ol-Johán Sikku.
Och Ragnhild Nilsson menar också att det kan finnas en risk med dagens system.
– Kritikerna säger är att de här typen av politiska institutioner som är en kopia av statens kan leda till att man blir inkorporerad och får svårt att driva en egen linje och politik. Man blir beroende av statens budgetmedel och har svårt att kritisera. Man får avlönade tjänstemän och politiker och forskning visar att man blir självbevakande och något man är beroende av.
– Det leder inte till förändring utan man nöjer sig med det lilla man har, säger Ragnhild Nilsson.
15 extra miljoner till civilsamhällets suicidprevention
SKR varnar för försvagad arbetsmarknad och ”centraliseringstendenser”
