L-ministrar fortsatt utan stab
Enligt Altingets sammanställning saknar fortfarande två liberala ministrar politiskt sakkunniga i sin stab. Något som kan innebära utmaningar för det politiska arbetet, menar statsvetaren Göran Sundström: ”De är ju till för att avlasta”.
Varken den nya jämställdhetsministern eller klimat- och miljöministern har ännu fått politiskt sakkunniga till sin stab. De två liberala ministrarna är därmed de sista i regeringen att inte ha någon ytterligare politisk personal vid sin sida, enligt Altingets sammanställning tre månader efter regeringstillträdet.
Folk på väg in
När Altinget ställde frågan strax innan julen uppgav klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris pressekreterare att ministerns stab skulle utökas efter nyåret. Nu är beskedet att personal är på g inom de närmsta dagarna, men vem det är som ansluter till staben är inget som hon kan meddela ännu.
– Vi har en del folk på väg in. Vi kommer att presentera det, när vi har det färdigt, säger L-ministern Romina Pourmokhtaris pressekreterare Niki Westerberg till Altinget, och utlovar att den första sakkunniga ska börja på måndag.
Liberalerna har fem ministrar i regeringen. I dagsläget består klimat- och miljöministerns stab av statssekreteraren Daniel Westlén, samt pressekreteraren Niki Westerberg.
Inte heller jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg har några politiskt sakkunniga på plats. I dagsläget utgörs hennes stab av två anställda, pressekreteraren Anton Johansson och statssekreteraren Martin Andreasson.
”Inga pol sak är på plats än, rekrytering pågår” var beskedet från Brandbergs pressekreterare i december och när Altinget hör av sig på nytt är beskedet detsamma. På frågan om när rekryteringen väntas vara klar eller varför den dröjer ges inget svar.
{{toplink}}
Inte nödvändigtvis en nackdel
Men att inte ha en stab vid sin sida behöver inte försvåra det dagliga politiska arbetet, påpekar Göran Sundström, professor i statsvetenskap på Stockholms universitet.
– Det är inte säkert. Det beror på vilka portföljer man sitter på. De politiska sakkunniga är ju till för att avlasta, kort sagt, framför allt då det politiska arbetet. Typiskt sett med mediehantering, kontakter med det egna partiet, koalitionspartier och riksdagen. Och det är fördelen med att ha dem, säger Sundström till Altinget, och fortsätter:
– Men nackdelen är att de isolerar statsrådet. I och med att man missar direktkontakterna med de här personerna som man behöver förankra hos. Det blir filtrerat genom de sakkunniga, och det blir problematiskt, särskilt inåt i Regeringskansliet. Flera beslut klaras av genom att tjänstemännen vet vad ministern vill, utan att prata med dem.
Avlastning kontra insyn
Sundström har deltagit i flera forskningsprojekt som studerat den inre verksamheten på Regeringskansliet, och har bland annat handlett en avhandling av Anna Ullström som just studerade de politiska sakkunnigas roll.
– Ju fler politiska sakkunniga, desto mer filter får du. Redan Kjell-Olof Feldt (socialdemokratisk finansminister under 1980-talet, reds. anm.) problematiserade det här.
Här är Danmark ett intressant fall, för de har inte dessa politiska staber, fortsätter Sundström.
– Men man har börjat, och man tittar väldigt mycket på Sverige. Där pågår den här debatten – att det här innebär en risk, säger statsvetarprofessorn och sammanfattar:
– Så det är avlastning kontra insikt och insyn, som ska vägas här.
Men om ministern har väldigt många ärenden samtidigt, kan de behöva den här avlastningen?
– Ja, komplexiteten ligger i om man har många olika typer av frågor i sin portfölj, och många olika myndigheter, till exempel, och flera utskott att jobba mot, säger Göran Sundström.
Även om de politiska staberna fortfarande är små hos de två ministrarna, så står det däremot klart vilka uppgifter som de nu har. För Paulina Brandbergs del sitter hon bortsett från jämställdhetsfrågorna på frågor som berör arbetsmiljö, arbetstid och arbetsrätt, samt ansvarar över fler arbetsmarknadsrelaterade myndigheter än arbetsmarknadsminister Johan Pehrson.
Mandatet för Romina Pourmokhtari under det nya klimat- och näringslivsdepartementet, följer samma ordning som på det gamla miljödepartementet, förutom att två ytterligare punkter lagts till på ansvarslistan som inte låg på tidigare ministerportföljen.
Det rör dels ansvaret för samordning av det nationella genomförandet av Agenda 2030, dels tillståndsfrågor för utläggning av undervattenskablar till havsbaserad vindkraft.
Altinget har sökt respektive minister och stab för ytterligare kommentarer, men de har inte återkommit.
Laddlöftet har passerat deadline – nu ska det följas upp
Jens Stoltenberg: ”Vapen är vägen till fred i Ukraina”
