”Någon jävla ordning ska det va’ i ett parti”
Frågan om pansarskott har riktat strålkastarljuset på ett splittrat Vänsterparti. För ledningen är rabaldret ovälkommet. Vägen mot att bli ett regeringsparti har blivit krokigare.
Det är få som har undgått att Vänsterpartiet har haft vind i opinionsseglet den senaste tiden. Farhågorna kring att partiledarbytet skulle kosta stöd har kommit på skam. Nooshi Dadgostars parti har hittills gått minst lika bra, om inte bättre, än Jonas Sjöstedts.
Dadgostar har tillsammans med den vice ordföranden Ida Gabrielsson påbörjat ett stort förändringsarbete. Målet är att växa i opinionen men framför allt kunna ingå i en regering efter valet.
Omsvängning
För att nå dit är Dadgostar bevisligen av uppfattningen att några tidigare heliga kor behöver slaktas på vägen. Riksdagsgruppen kördes exempelvis över av verkställande utskottet i frågan om förlängt tillstånd för Cementa. Inför kongressen kom intern kritik mot att partiet inte längre prioriterar klimatfrågan lika tydligt.
Resultatet blev att partistyrelsen skärpte skrivningarna inför kongressen. Men inriktningen är ändå tydlig. Vänsterpartiet ska inte lägga för radikala miljöförslag – då riskerar väljare att skrämmas iväg.
Kvittningsfest
Men striden kring miljöpolitiken väger ändå lätt gentemot veckans debacle kring pansarskotten. En knapp majoritet i partistyrelsen följde det som står i partiprogrammet om att ”Svensk vapenexport ska avvecklas” och menade därför att Sverige inte ska skicka vapen till Ukraina. Men flera av partiets ledande företrädare delade inte den uppfattningen.
Resultatet blev en politisk fars. Flera vänsterpartistiska riksdagsledamöter, däribland partiledaren Dadgostar, kvittade ut sig från omröstningen. Ett gäng andra lade ned sina röster.
– Jag blev orolig att Vänsterpartiet hade drabbats av ett svårt ebolautbrott, eftersom alla blev plötsligt sjuka, sade Liberalernas gruppledare Johan Pehrson skämtsamt till SvD.
Skadan redan skedd
Dagen efter kallades till ett nytt möte där partistyrelsen svängde. Nu tycker partiet att det visst är okej att skicka vapen till Ukraina. Men splittringen finns där fortfarande. Till exempel så har partiets försvarspolitiska talesperson Hanna Gunnarsson beklagat beslutet.
Det är inte utan att man tänker på den tidigare VPK-ledarens bevingade ord på partikongressen 1969: ”Någon jävla ordning ska det va´ i ett parti”.
Partiledningens förhoppning är säkerligen att det nya beslutet ska stärka partiets trovärdighet i frågor som är centrala för andra riksdagspartier. Men frågan är om skadan inte redan är skedd? Flera andra partier har redan sågat hur V agerade i omröstningen. Om V tänker sig att ingå i samma regeringsunderlag som Centerpartiet är det här inte till partiets fördel.
– De senaste veckorna visar varför ytterkanterna, det vill säga Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, inte ska ha ett avgörande inflytande över svensk politik, säger Annie Lööf (C) i en intervju med Altinget.
Lex Liberalerna
Men det riskerar också att skapa oro internt i partiet. I vilka andra frågor ska partiet svänga för att anpassa sig till andra? Är besluten grundade ideologiskt eller tas de av partitaktiska skäl?
Om det är något den gångna mandatperioden har lärt oss är det att ett splittrat parti som inte vet vilken fot det ska stå på tappar stöd. Fråga Liberalerna.
Först var partiet för att hålla SD borta från makten, sen blev det strid i frågan först på ett partiråd senare på ett landsmöte. Nu har partiet antagit en linje som vissa menar tydligt möjliggör samarbete med SD, medan andra menar att det betyder motsatsen. Resultatet så här långt? Ett parti som har halkat långt under riksdagsspärren.
Vad pansarskottsdebaclet får för opinionsmässiga konsekvenser för Vänsterpartiet är för tidigt att bedöma. Men att partiet i veckan tog ett steg bakåt i sin strävan att ingå i en regering står klart.
Därför är ett ukrainskt EU-medlemskap ingen självklarhet
Två procent är en signal, men skralt hopp om borgfred
