Negativa utsläpp-satsning saknar fortsatt grönt ljus från Bryssel
(Foto: Anders Wiklund / TT)
Regeringen förlänger förra regeringens satsning på bio-ccs. Men fortfarande saknas ett godkänt styrmedel. Det finns inte heller någon självklar plats där de eventuella negativa utsläppen kan räknas hem i klimatrapporteringen.
Som en av flera kompletterande klimatåtgärder som kan bidra med upp till åtta procent av det nationella utsläppsmålet till 2030, och 15 procent till 2045, så får arbetet med att genomföra bio-CCS-upphandling fortsatt grönt ljus av det nya regeringssamarbetet.
Men även om de negativa utsläpp som kan bindas via infångningsteknik de facto kan få en positiv klimateffekt, så finns det fortsatt flera utmaningar innan systemet kan rulla.
Först och främst saknar den planerade stödformen i Sverige – med omvänd auktion där lägstapriset vinner en upphandling på budgeterade 1,7 miljarder per år från 2026 och framåt – grönt ljus från Bryssels statsstödsprövning.
Det har bidragit till att den planerade auktionen som skulle hållits i höst skjuts fram till nästa år.
– Det är helt enkelt långa prövningstider, säger Svante Söderholm, senior rådgivare på Energimyndigheten och en av de ansvariga för den planerade auktionen.
Därutöver saknas det fortsatt legala pusselbitar för att en permanent lagring ska kunna ske, men arbete pågår med Norge. Men ovanpå det saknas det även en plats att rapportera in eventuella infångade utsläpp. Det gäller framför allt inom det europeiska gemensamma rapporteringsreglerna, även om det finns en möjlighet på FN-nivå.
– Det pågår det ett regeringsuppdrag hos Energimyndigheten och Naturvårdsverket för att se på detta, fortsätter Svante Söderholm.
Hör det hemma i Lulucf?
Det finns dock tankar på hur det ska gå till. Det aktuella regeringsuppdraget har deadline i slutet av januari, men redan i tidigare underlag har det föreslagits att rapporteringen ska ske inom Lulucf-regelverket.
Därmed skulle löningen eventuellt kunna hänga samman med det förslag som ska komma på EU-nivå i vinter. Det förslaget syftar till att få till ett certifieringssystem för kolinlagring inom Lulucf-sektorn med slutmålet att få till en ytterligare kolsänka på 42 miljoner ton per år till 2030.
Alla inte helt glada på att släppa in biobränslena
Men det gnisslas lite om det svenska BECCS-initiativet på kontinenten, enligt Altingets uppgifter. Förståelsen för att Sverige trycker på för att få till en lösning på frågan är inte översvallande, i och med att ”bio” står för att just biobränslen ska fångas in. Det kräver nämligen att de först eldas upp, vilket inte är något som går hem i alla läger i EU.
Särskilt länder som är skeptiska mot biobränsleanvändning ställer sig enligt Altingets uppgifter frågande till att blanda ihop de ”naturliga” sänkorna som kan stimuleras via certifierade kolupptag i bland annat jordbruk, med de ”industriella”. EU-kommissionen skiljer inte på de olika sänkorna i sina utspel inför förslaget, men frågan kan bli en av flera debatterade när förslaget sedan ska behandlas av lagstiftarna.
För det finns även farhågor/önskemål från andra sidan, då negativa utsläpp från eventuell infångning är mer permanenta än de från exempelvis förändrade skogs- och jordbruksmetoder.
Marknadslösningstankar på flera håll
I bakgrunden finns också utmaningen att få till den ökade kolsänkan via en marknadslösning – där offentliga medel inte ska stå för notan. Men då kommer ytterligare problem till, bland annat i relation till befintliga styrmedel på annat håll.
– Det är ingen som vet vad kommissionen kommer att skriva om en sån här marknad. Men när de började prata om det här frågorna förra året, så sa de att det viktiga är att få till en certifiering, marknaden tar vi efteråt, säger Svante Söderholm.
Inom utsläppshandelsförhandlingen har det väckts tankar på att negativa utsläpp ska stimuleras via att ytterligare utsläppsrätter ges till den som lyckas binda in biogena utsläpp. Dessa kan sedan säljas vidare på marknaden.
Förslaget som drivits på inom bland andra parlamentet (se punkt 565), kan dock få oönskade effekter.
– Det vore olyckligt om det förslaget förverkligas, för då släpper man utsläppshandelstaket, säger Svante Söderholm.
Övergångsperiod och dubbelräkning
Vid sidan av det finns en annan utmaning i samspelet mellan offentliga stöd och privata investeringar, inom en tillkommande frivilligmarknad. För även om det senare är ett uttalat mål hos förespråkare, så är vägen dit inte den lättaste och det finns många kritiker. I det första ledet är dock svaret ganska klart.
– Nu planerar vi för ett statsstöd, och samtidigt finns det företag som vill sälja på en frivillig marknad. Lyckas de med att sälja på en frivillig marknad, då ska statsstödet omedelbart reduceras, säger Svante Söderholm.
Men därtill kommer frågan hur man ska se på de eventuella dubbla anspråk som kan komma på de negativa utsläppen.
– I dag bokförs alla negativa utsläpp på svenskt territorium på de svenska nationella räkenskaperna. Men samtidigt vill då troligen den som köper negativa utsläpp i Sverige med väldigt stor sannolikhet säga att ”vi vill räkna hem det på våra räkenskaper”. För då kommer frågan, hur ska staten se på det här? Är det bra att någon annan bidrar till att det sker negativa utsläpp i Sverige, och att eventuell dubbelräkning då är OK, i och med att det sker inom olika system, säger Svante Söderholm.
Var diskussionen landar, återstår att se. EU-kommissionens förslag till kolinlagningscertifiering är planerat till den 30 november.
Nu drar regeringen tillbaka propositionen om demokrativillkor
Besvikelsen efter budgetbeskedet: ”Det går åt fel håll”
