Om EU:s klimatuppdrag ska lyckas måste vi få med USA och Kina
(Foto: Dati Bendo / EC - Audiovisual Service 2023, Emilie Gomez, © European Union 2022 - Source : EP)
Under flera år har det varit Europas ambition att nå en överenskommelse om att fasa ut fossila bränslen, men det globala motståndet har varit hårt. Nu blåser nya vindar i Kina och USA, vilket kommer att vara avgörande om EU ska lyckas, skriver den danske EU-parlamentarikern Morten Helveg Petersen (Radikale venstre).
EU har gått in i det pågående klimattoppmötet med den gröna facklan högt – och EU kan också bära facklan med huvudet högt – eftersom den energipolitik som genomförs under denna mandatperiod sätter exakt den standard som världen behöver. En helt ny expertrapport från december säger:
”Om resten av världens länder minskar utsläppen i samma utsträckning som EU gör med 55 procent-paketet kommer de ackumulerade utsläppen av växthusgaser att vara nära den mängd som kan hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader.”
Detta är en historisk miljöinsats, men EU kan naturligtvis inte ensamt bära klimatansvaret. Därför har EU:s lagstiftande institutioner också gett EU:s förhandlare ett starkt mandat inför det klimattoppmöte som världens ögon – och framtid – vilar på: Fram till 2030 måste världen förbinda sig att tredubbla andelen förnybar energi, andelen energieffektivitet måste fördubblas och slutligen måste ett slutdatum fastställas för utfasningen av fossila bränslen.
Den svåra nöten
Det senare är den svåraste nöten att knäcka. Under flera år har det varit Europas ambition att nå en överenskommelse om att fasa ut klimatproblemets kärna, fossila bränslen. Men det globala motståndet är hårt, eftersom energiförsörjningen alltid är en fråga om hårdföra ekonomiska intressen, och i realpolitiken väger ekonomin oftast tyngst.
Det största motståndet mot att införa ett slutdatum för fossila bränslen har kommit från de största utsläpparna vid tidigare klimattoppmöten. Och här har tillståndet i världen förändrats sedan förra klimattoppmötet.
{{toplink}}
Kina bygger nu vind- och solteknik i rekordfart, snabbare än något annat land i världen. Kineserna har den globala exporten av förnybar energi i åtanke, men måste samtidigt kunna hålla jämna steg med landets egen snabbt växande efterfrågan på energi. Innan det finns ett samband mellan slutdatum och intern energiförsörjning är det osannolikt att kineserna kommer att underteckna ett utfasningsavtal, men den gröna industrirevolutionen i Kina driver utvecklingen i rätt riktning.
Sedan förra året har USA antagit ett enormt grönt investeringspaket, den så kallade Inflation Reduction Act (IRA), som innebär att amerikansk industri återigen satsar stort på grön teknik, inte minst vindkraftverk, och skapar gröna jobb över hela kontinenten.
Protektionistisk klimatpolitik
President Joe Bidens gröna revolution, som är protektionistisk och strider mot internationella frihandelsavtal, är ganska problematisk för EU:s egen industripolitik. Men om vi bara tittar på klimatpolitiken är det ett stort grönt steg framåt.
USA och Kina är avgörande för EU:s gröna uppdrag på klimattoppmötet. Det är långt ifrån säkert att de två globala jättarna kommer överens om att sätta ett datum för den sista fossila konsumtionen, men det finns fortfarande hopp i de två ländernas nya industriella fokus på klimatet. Båda länderna har en enorm utrikespolitisk räckvidd och kan stödja EU:s gröna ambitioner i de övergripande förhandlingarna om vi lyckas hitta en gemensam grund.
En stor utmaning är oljeproducerande länder som Ryssland och en rad arabländer, däribland klimattoppmötets värdland Förenade Arabemiraten. Dessa länder har absolut känt av åt vilket håll klimatvinden blåser, men har uppenbarligen inget ekonomiskt intresse av en snabb utfasning av de fossila bränslen som stora delar av ländernas ekonomier i dag är baserade på.
Framför allt USA kommer att vara en viktig partner när det gäller att sätta press på arabländerna, samtidigt som vi uppriktigt sagt måste betrakta Ryssland som utom räckhåll för dialog innan krigsförbrytaren Putin har lämnat vaktposten.
{{toplink}}
Tillträdet till inre marknaden lockar
EU:s eget bästa vapen i den globala klimatpolitiken är tillgången till den inre marknaden, som är världens i särklass största och mest attraktiva. Även för andra ekonomiska jättar som Kina och USA.
Den inre marknaden är ett mycket viktigt verktyg för Europas gröna kamp, men också för en ny europeisk klimatpolitik, inte minst den så kallade gränsjusteringsmekanismen, som inför klimattullar på varor som importeras till EU om exportlandet inte har en motsvarande utsläppspris. I praktiken är det med denna modell som EU har infört koldioxidskatter på produkter i länder runt om i världen, inklusive Kina.
Varje klimatmöte är viktigare än det föregående, just för att världen ännu inte har enats om att fasa ut fossilkonsumtionen. Detta är mycket problematiskt, eftersom få experter nu tror att det är praktiskt möjligt att uppfylla Parisavtalets mål om att hålla temperaturökningen till 1,5 grader.
Paradigmskiftet lockar
På den positiva sidan har det skett ett paradigmskifte under de senaste fyra-fem åren, där klimatpolitiken har hamnat högt på agendan världen över. Befolkningar upplever extrema väderfenomen på nära håll och med egna ögon. Klimatskeptikerna har i stort sett fått slut på argument mot den mur av dokumentation och forskning som visar på klimatförändringar.
Detta har skapat betydande förändringar i det politiska klimatet i vår del av världen – tänk bara på hur långt från klimatpolitiken olika danska partier var för bara fem år sedan.
Det är här, någonstans mellan dagens klimatpolitiska medvind och motvind, som EU:s förhandlingsgrupp ska nå ett resultat på klimattoppmötet. Det kommer onekligen att bli svårt att nå en överenskommelse om utfasning, men det är EU:s viktigaste gröna ambition på klimattoppmötet, och det är ingen annan än Europa som lyfter denna politik, som utan tvekan är världens viktigaste just nu.
Artikeln är översatt från Altinget.dk.
När folket mot eliten ska manifesteras syns Trump på läktarna
Friskolornas riksförbunds rapport är irrelevant
