Replik: Näringslivets gamla skåpmat till bostadsreformer fungerar inte i lågkonjunktur
Regeringens passivitet offrar en hel bransch och landets tillväxt på inflationsbekämpningens altare, och med den framtidens bostadsförsörjning. Men Byggföretagens reformagenda är mycket skrik för lite ull, skriver Martin Hofverberg, chefekonom Hyresgästföreningen.
Byggkrisen är en pågående nedmontering av vår förmåga att bostadsförsörja vår befolkning. I det här läget krävs en offensiv krispolitik för att rädda det som räddas kan. I debatten förekommer en rad mer eller mindre relevanta förslag.
Tandlösa reformer
Anna Broman på Byggföretagen har låtit Evidens räkna på vilken effekt deras önskade reformer skulle ha på byggandet, och resultatet är nedslående. Bland de undersökta reformerna finns allt ifrån liberalisering av amorteringskraven, till marknadshyror i nyproduktion, startlån för förstagångsköpare och billigare mark till byggprojekt.
{{toplink}}
Vad blir då den sammanlagda effekten av deras reformpaket? Cirka 4 000 bostäder årligen.
Byggföretagen vill alltså försämra konsumentskyddet för framtida hyresgäster, försvaga makrotillsynen, och förmå kommunerna att rea ut sin mark, och allt man kan erbjuda för besväret är 4 000 bostäder. Detta i ett läge då vi har gått från cirka 60 000 byggstartade bostäder till cirka 20 000 på ett år. Evidens rapport är ett välkommet underlag till debatten, då den tydligt visar att näringslivets gamla skåpmat till reformer är tandlösa när det kommer till att hantera en lågkonjunktur.
Komplettera lån med investeringsstöd
Här och nu är problemet att kostnaden för att bygga överstiger betalningsviljan. Vad som då krävs är ett produktionsstöd som får kalkylen att gå ihop. Ett sådant kan komma i många former. Vi har exempelvis länge föreslagit ett förmånligt bygglån för att enklare kunna hantera de volymer som krävs för att hålla uppe byggandet när marknaden viker.
I läget vi befinner oss nu, en lågkonjunktur med relativt hög ränta, måste lånen tillfälligt kompletteras med ett regelrätt investeringsstöd för att råda bot på krisen och förmå marknadens aktörer att bygga till de hyror som hushållen klarar av att efterfråga. Här kan finsk bostadspolitik fungera som en inspirationskälla, där staten går i god för lånevolymer på motsvarande 40 miljarder årligen när marknaden viker, vilket garanterar en jämn och hög bostadsproduktion över konjunkturcykeln.
Alternativet är att göra inget, och se på när en hel bransch går under och med den vår framtida bostadsförsörjning. Eller som Byggföretagen vill, undergräva båda konsumentskydd, makrotillsyn och kommunernas ekonomi för 4 000 bostäder om året.
Strömmer verkar bry sig mer om hårda tag än konsekvensernas för ungas framtid
Slutreplik: Det normala vore att El-Haj ger en intervju
