Så vill Farmanbar nå mobil- och bredbandsmålen

Regeringens bredbandsmål som antogs år 2016 börjar nu närma sig deadline. Men redan nu kan det konstateras att det inte varit en helt enkel väg att leverera. 2020-målen nåddes ett år för sent, och 2023-målet kommer att brinna inne, konstaterar ansvariga myndigheten Post- och Telestyrelsen (PTS).

Slutmålet 2025 hänger också delvis löst. Det är därmed flera önskemål, inspel och kritiska invändningar som riktas mot det politiska ledarskiktet. Men digitaliseringsministern Khashayar Farmbanbar vill inte se loppet som förlorat än, även om han nu i veckan bett PTS att vända på fler stenar för att ta fram lösningar för de sista vita fläckarna, som också är de dyraste.

Han vill inte medge att uppdraget är ett underkännande mot rådande styrmedel på området, även om han också skickar en känga till sina föregångare.

– Låt mig börja från början. Hade man gjort om utbyggnaden från början så hade jag tyckt att det vore vettigare med en modell som minimerade möjligheten för marknadsmisslyckande. Det vill säga på det sättet som man gjorde med 3G-utbyggnaden, där det ställdes täckningskrav, så hade man ställt krav på fiberbolagen också skulle haft krav på sig att se till att vi har bättre täckning hela vägen ut, säger Farmanbar till Altinget och fortsätter:

– Nu har det inte varit så, utan det systemet vi haft har gjort att bolagen har kunnat bygga där det är lönsamt, och inte byggt där det inte är lönsamt. Så funkar marknadsekonomin när den inte är kontrollerad. Men det gör att vi sitter i en situation där de dyraste procenten är kvar.

”Kommer att vara en utmaning”

Han anser ändå att de insatser som gjorts ger tydliga resultat.

– Men de två sista procenten kommer att vara en utmaning. Där har PTS pekat på andra länders lösningar och radioburna och satellitlösningar. Därför har de nu fått ett uppdrag att de ska kolla vidare på detta.

Men är uppdraget ett underkännande av det vi har?

– Nej. Men det här uppdraget är att verkligen kolla på alla verktyg som finns på marknaden för att klara av att alla blir uppkopplade, för att vi inte ska göra en stor digitalisering som inte omfattar alla. Genom att se på vilka lösningar som finns på marknaden, och om andra länder gjort det smartare, då får vi lära oss.

Hur stort är det politiska ansvaret att lösa det?

– Den politiska viljan är att alla ska vara uppkopplade. Ansvaret är att kunna använda de verktyg som finns till förfogande. Det kan vara att reglera marknaden, så att de som är på marknaden ska bidra. Andra verktyg kan vara att också göra det som vi gör nu, med olika stöd.

Nästa år skulle vi ha nått mobilmålet. Hur ska vi lösa ut de sista vita fläckarna?

– När PTS ska ge stöd så kan de, utifrån statsstödsregelverket, i dagsläget inte ge stöd i områden där det redan finns en tillgänglig lösning. Men de har också konstaterat att det finns andra lösningar, såsom satellitmarknaden, som kan ha en potential i Sverige, men den omfattar också flertalet osäkerheten. Det är därför de har fått uppdraget att analysera marknaden närmre. De tittar också på hur satellitmarknaden kan påverka nuvarande stöd, säger Farmanbar och fortsätter:

– Sedan kan vi konstatera att den förra 5G-auktionen var för högfrekvenser, vilket innebar att den hade kort räckvidd. Men nästa frekvensband kommer att vara med lägre frekvenser, med högre räckvidd. Där jobbar nu PTS med hur de ska utforma täckningskraven. Där är min målsättning att vi ska kunna använda den auktionen till att öka täckningsgraden.

Ska man till och med ställa krav på att låna ut frekvenskapacitet, apropå hur andra länder har löst detta?

– Det får PTS kolla närmare på och föreslå i så fall.

Vill inte räkna hem satellitpotentialen

PTS får samtidigt i och med det nya uppdraget förlängt med ett pågående uppdrag, där man ser på möjligheterna att uppnå 2025-målen via de tjänster som satellitleverantörer som Starlink kan erbjuda. Men samtidigt skulle då en ny stödform troligen behövas, om inte för att stöta på de statsstödsregler som finns på plats. Men Farmanbar vill inte räkna hem den vägen ännu.

– Låt oss se först om det är en lösning. Det är det som PTS ska kolla på fram till november. Sedan får man se över vilken prisnivå detta landar på, om det är en attraktiv lösning och att den är tillräckligt tillförlitlig. Så det finns en hel del i detta att grotta vidare i. Så låt mig vara hälsosamt försiktigt och hälsosamt optimistiskt ömsom.

Hur mycket utlovar det offentliga?

Kostnaderna för de resterande procenten som ska nås i regeringens bredbandsmål uppskattas ligga i häradet 12-20 miljarder kronor totalt under de kommande åren, beroende på vilka metoder som används, menar PTS.

Men hur stort det offentliga bidraget i den potten är fortsatt oklart, även om det finns vissa signaler redan nu. I regeringen aviserade budget för nästa år ligger endast 100 miljoner kronor i planen, men utifrån löftena i strategiska CAP-planen och återhämtningsplanen så ska regeringen lägga tre, respektive 4,7 miljarder kronor de kommande åren på bredbandsstöd.

Digitaliseringsministern kunde inte vid intervjutillfället i fredags svara på om dessa medel läggs på varandra eller ingår i samma pott, men i ett svar efter intervjun uppger staben att 1,8 av tre miljarderna i Cap-planen ingår i de 4,7 miljarderna som Sverige ”fått” via EU:s corona-återhämtningsfond.

Omstöpta stöd för att medel inte ska brinna inne?

Samtidigt har det i debatten diskuterats om det finns behov av mer generella målinriktade stöd, med tanke på problem som uppkommit då det funnits tre olika pottar för bredbandsstöd, eller specifika stöd på kort basis som skjutits till olika ändamål och ibland då brunnit inne.{{toplink}}
Digitaliseringsministern ser dock vissa risker med det tillvägagångssättet också.

– Det finns alltid en poäng att tänka om, men samtidigt finns det nu ett system som visar hur vi ska föra oss framåt. Men jag tror att det viktiga är att, samtidigt som vi ser över detta via PTS uppdrag, också ser till att det blir leverans på det vi har. Sedan får vi se, dyker det upp nya tekniska lösningar som dessa utredningar pekar på, ja då får vi plocka upp dem, säger Farmanbar.

Hur ska vi se på att ni misslyckas med mobilmålet till 2023? Det kan ta ganska lång tid att täcka de vita fläckar som återstår?

– Ja, jag vet inte riktigt. Bredbandsstrategin har olika mål och delmål, som skulle kunna uppnås på olika sätt genom olika riktade stöd. Sedan är en styrka i det, att det är en teknikneutral strategi, vilket innebär att man kan använda olika tekniker för att nå det här. Min målsättning är att vi ska nå de slutliga målen naturligtvis. Sedan får vi jobba hårdare för att kunna pricka av delmålen på vägen.

Det är en regeringsstrategi som ni utgår ifrån. Hamnar dessa mål i papperskorgen vid ett regeringsskifte, eller har du stöd i riksdagen för att driva på det här?

– Jag känner att det finns nog inget parti som kan ställa sig upp och säga att de delar av Sverige som inte har blivit uppkopplade inte ska bli uppkopplade. Men det kan naturligtvis finnas olika viljor i hur hårt man vill driva det här. Jag tycker att digitaliseringen är den största samhällsomvälvande kraften, som kan förbättra vår leverans av välfärd, skola, vård och omsorg, och se till fler människor får större makt över sin vardag. Men där är jag också väldigt sossig, det får inte bara vara för några, inte heller för de flesta. Utan det här måste vara lika allmäntillgängligt som el eller vatten, och därför är den här strategin väldigt central för mig.

jacob@altinget.se