Slutreplik: Gruvindustrin sitter inte på lösningen till klimatkrisen
Att lägga skulden på andra länder och påstå att vi i Sverige har en grönare utvinning av mineraler är inte ett sätt att ta ansvar för en fortsatt beboelig jord. Det skriver flera miljögrupper i en slutreplik.
Af Företrädare för flera miljögrupper
Se undertecknarna i rutan nedan
Hur mycket mer ska jorden bära? Ny forskning publicerad i tidskriften Science Advances visar att sex av nio planetära gränser redan har passerats, samtidigt som mänsklig påverkan på nästan alla gränser fortsätter att öka.
Ohållbar tillväxt
”Jorden är en patient som mår allt sämre, eftersom trycket på planeten ökar och vitala gränser överskrids. Vi vet inte hur länge vi kan fortsätta att överskrida dessa viktiga gränser utan att de sammanlagda påfrestningarna leder till oåterkalleliga globala förändringar och skador”, säger medförfattaren Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholm Resilience Center, Stockholms universitet.
Utökad gruvdrift och fortsatt ohållbar tillväxt är ingen lösning. Att lägga skulden på andra länder och påstå att vi i Sverige har en grönare utvinning av mineraler är inte ett sätt att ta ansvar för en fortsatt beboelig jord. Vad hjälper det världen om även vi förorenar vår mark och våra vatten? Det är marknadskrafter som styr och företagen kommer att köpa råvaror av dem som kan producera till lägst pris. Inga gruvor kommer att stänga i andra länder för att vi öppnar en massa nya gruvor i Sverige.
Gruvindustrin anser sig ha lösningarna på klimatkrisen, men allt deras lösningar åstadkommer är att upprätthålla business as usual och en ökad rovdrift på naturen. De totala utsläppen av koldioxid från svensk gruvindustri har ökat de senaste åren. Dessutom bygger de stora projekt som nu planeras i norr, på långväga transporter, vilket med stor sannolikhet resulterar i än mer ökade utsläpp.
Risk för människor och miljö
Gruvindustrin har länge klagat på att det tar för lång tid att få tillstånd för gruvor, men tillståndsprocesserna är inte längre i Sverige än i andra länder. Ifall bolagen genomför tillräckligt bra undersökningar går tillståndsprocessen fortare.
{{toplink}}
De senaste 20 åren har produktionen i svenska gruvor ökat från 47 miljoner ton till 87 miljoner ton per år. Den siffran kommer snart att öka ytterligare då flera nya tillstånd att utöka verksamheten har beviljats. Investeringarna i mineralprospektering var förra året hisnande 1,5 miljarder – en tredubbel ökning jämfört med för 10 år sedan. Från 2013 till 2022 kom 39 ansökningar om bearbetningskoncession in. Av dessa beviljades 32 och sju fick nej. Perioden innan 2013 nekades inga bearbetningskoncessioner.
Enligt Naturvårdsverket har vi 324 misstänkt förorenade områden till följd av gruvdrift i Sverige, som är klassade att ha mycket hög risk till hög risk för människors hälsa och miljö. De flesta fyndigheter som vi har i dag är låggradiga, vilket innebär större åverkan på naturen. Andra länder har länge outsourcat sin REE-produktion till Kina på grund av dålig lönsamhet och att den har orsakat svåra miljöproblem. Omfattande kontaminering av vatten och natur med svåra sjukdomar till följd av REE-produktion, var en av anledningarna till att Kina minskade sin export.
Våra farhågor är rimliga
Den nya EU-förordningen innebär tvärtemot vad Svemin påstår att kraven enligt EU:s miljölagstiftning påverkas. Bland annat innebär förordningens artikel 7.2 att strategiska projekt ska anses vara av allmänintresse och av vikt för människors hälsa och säkerhet, vilket i sin tur medför att dessa projekt lättare kan få undantag från de stränga kraven i art- och habitatdirektivet, fågeldirektivet och ramvattendirektivet (regler om skydd av Natura 2000-områden, fridlysta arter och yt- och grundvatten).
Visserligen ställer dessa direktiv upp även andra krav som behöver vara uppfyllda för att undantag ska kunna ges, men det är ofta just kravet på att projekten ska anses vara av allmänintresse som i alla fall hittills har gjort att förutsättningar för undantag inte finns.
Vidare ställer förordningens artikel 10 upp krav på att tillstånd till strategiska projekt ska ges inom 24 månader. Det är svårt att se hur denna tid ska kunna hållas om man inte på något sätt exempelvis minskar på kraven på redovisning av miljöeffekter och samråd med den berörda allmänheten. Förordningen påverkar med andra ord tydligt hur EU:s miljölagstiftning, och därmed även den svenska miljölagstiftningen, ska tillämpas. Våra farhågor är på intet sätt tagna ur luften, utan grundar sig på omfattande kunskap och erfarenhet av hur både svensk och EU:s miljölagstiftning hittills fungerat.
Våra livsvillkor hotas
Det är säkert svårt att förstå för Svemin, men vi som kämpar i föreningarna på gräsrotsnivå jobbar ideellt, och har inga bidrag från varken EU eller staten. Det är inte miljörörelsen som i årtionden har flyttat produktionen och jobben till Kina för att utnyttja billig arbetskraft och komma undan ”besvärliga” miljöskydd.
Vi är oroade för vattnet och naturen som är förutsättningen för klimatreglering och våra livsvillkor. Gruvindustrin måste också inse att det finns platser som inte är lämpliga för en så miljöfarlig verksamhet som gruvdrift. Man måste kunna säga nej till gruvor som till exempel ligger i tillrinningsområden till viktiga sötvattenreservoarer.
Fördela subventionerna mellan gruvindustrin och återvinningsindustrin mer rättvist och främja forskningen inom återvinningsindustrin så att vi kan börja se avfall som en resurs istället för växande berg av skräp som ska skyfflas bort ur vår åsyn. Ta vår oro på allvar.
EU-kommissionens vice ordförande: I dagsläget behöver Europa lastbilschaufförer mer än raketforskare
Politiken springer fossillobbyns ärenden i lastbilsfrågan
