Stegrud (SD) tvivlar inför riksdagsplats: Har fokuserat på valkampanjen

Som ett av partiets affischnamn i valrörelsen har Jessica Stegrud, EU-parlamentariker, lyfts fram som ”kronprinsessan som kan göra partiet mjukare”. Men när det kommer till frågan om hon faktiskt ska ta en större plats i rikspolitiken och det nationella rampljuset, så är hennes besked avvaktande i en intervju med Altinget på söndagskvällen, precis innan de första vallokalsundersökningarna presenteras.

Finns det något läge där du känner att du kommer att stanna i EU-parlamentet?

– Den frågan vill jag inte ha.

Har du funderat på det?

– I ett drömscenario hade jag kunnat vara kvar mandatperioden ut. För dels så är jag ny som politiker, dels har jag bara suttit i tre år, samtidigt som mandatperioden är fem år. Så i ett drömscenario hade jag kunnat göra den perioden. Jag har ju satt igång och varit med i början på en lagstiftningsprocess, jag skulle gärna velat slutföra det. Och de frågorna jag jobbat med är ju hyperaktuella, och kommer att bli än mer aktuella under de kommande åren. Så det känner jag är lite tråkigt. Men mandatperioderna går ju om varandra, och det är otroligt viktigt att få till ett maktskifte hemma, säger Stegrud till Altinget och fortsätter:

– Så det är lite kluvet. Sedan är det ett hedersuppdrag att sitta i riksdagen, att komma in. Och hela valkampanjen har ju varit helt fantastisk. Det är ju två goda ting och angenäma val.

Men är du hundra på att du tar riksdagsplatsen?  

– Jag har inte tänkt så mycket på det faktiskt. Jag har tänkt att jag kör valkampanjen och sedan har jag inte tänkt så mycket på vad som händer efter.

Inte det lättaste förutsättningarna i EP

Om man ser till de frågor som Stegrud arbetat med i EU-parlamentet, framför allt inom industri- och energiutskottet, samt i jämställdhetsutskottet och som ersättare i ekonomiutskottet, så får SD-ledamoten kämpa för att få genomslag för sin politik.

Dels för att många av de större kompromisserna i hennes hjärtefrågor på framför allt energiområdet, tas mellan de tre mittengrupperna EPP, S&D och Renew. Dels för att ECR tappat i makt efter att Storbritannien lämnade unionen.

– Men i de stora direktiven så spelar varje litet ordval roll. Det handlar om att bestämma om det ska lämnas öppet för ändringar eller fritt för tolkningar. Man är ju inne och petar i saker som man inte ska vara inne i, i den här kommissionen. Men i ECR brukar vi vara i samma lag när det gäller energipolitiken i alla fall.

Men hur ofta blir ni utanför?

– Det blir en del så. Det är ändå så. Majoriteten i parlamentet vill ha ännu tuffare klimatmål, strypa det man kallar ”subventioner” till fossilt. Medans vi vill ha betydligt rimligare klimatmål. För det är inte rimligt att sätta upp en mål som man aldrig håller för det första. Det är ett enormt slöseri. Så detta med att lägga enormt stora summor på saker som inte kommer att hjälpa. Man börjar i fel ände.

Är det något fall där du ändå ser att ni fått igenom ett mandat?  

– Att vi fick in kärnkraften i taxonomin, det var ett intensivt arbete för det. Sedan finns det en massa begränsningar där, i att det inte räknas efter 2045.

Samtidigt är det inte alltid gruppen går i samma takt. SD följer enligt Stegrud partigruppens linje bara i strax över hälften av fallen. En stor skillnad relativt flera av de andra partigrupperna.

Vilka är de viktigaste filerna du velat arbeta vidare med i EU-parlamentet?

– För mig är det förnybartdirektivet. Och det är ju helt galet. För vi befinner oss i en fullständig energikris, mycket på grund av att vi gått över från planerbar kärnkraft till förnybar energi, och samtidigt blivit beroende av gas. Och nu vill man öka det tempot, som om det vore lösningen?  

Bortfall av Lundgren påverkar

Samtidigt har partiets arbete i EU-parlamentet stukats den senaste tiden. Först och främst då Peter Lundgren lämnade partiet efter att han dömts för sexuellt ofredande mot en kvinnlig partikamrat, vilket gjorde att antalet tjänstemän minskade med en tredjedel. Samtidigt hade också Lundgren en relativt tung roll i partigruppen, som gruppledare i transportutskottet och vice-ordförande i partigruppen. Den senare rollen har dock tagits över av Charlie Weimers, Stegruds partikollega.

– Rent arbetsmässigt har det varit jättejobbigt. Ibland tittar vi på foton som läggs ut när M och KD går igenom röstlistor med sina staber, så är de 30 pers. Vi är liksom sju totalt.

Arbetet har inte blivit lättare av att Stegruds kontor samtidigt är underbemannat, enligt EU-parlamentarikern själv för att det varit svårt att rekrytera när hon avsett att lämna EU-parlamentet.

– Det har varit tufft.

Hon har dock gott hopp om att Johan Nissinen, som står näst på tur i partiets valsedel, kan göra ett bra jobb om han tar över hennes stol i parlamentet. Nissinen är i dag politisk tjänsteman på Peter Lundgrens kontor.

– Han är redo.

Vad satsar du på för frågor i riksdagen, är det näringsutskottet?

– Jag vet inte. Det skulle väl vara ett naturligt utskott, med tanke på min bakgrund. Det låter väldigt konstigt det här, men jag har inte tänkt på vad som händer efter riksdagsvalet. Mitt fokus har varit valrörelsen, och att försöka få till ett maktskifte. Sedan hoppas jag att min kompetens från näringslivet och energibranschen, och det driv jag har, ska förvaltas på bästa sätt. Men jag är ingen karriärpolitiker, jag drivs av förändring och sakfrågorna.

Är det något lagförslag du velat arbeta med?

– Nej, jag har ingen aning. Det har varit fokus på valkampanj. Men det jag inte vill bli, det är en ny ”backbencher”, som bara går och trycker på en knapp. För vad jag än tar mig an, så kommer jag att göra det med 100 procent.

”Kopierar vår politik”

En sak som exempelvis M går fram med, är nya ägardirektiv till Vattenfall om att bygga ny kärnkraft, är det intressant för din del?

– Det är ju vårt förslag. Det som de kom ut med veckan innan valet är en kopia på det vi kom ut med innan sommaren, säger Stegrud och fortsätter:

– Det är det som jag tycker är fascinerande. Vi har varit drivande i hela energifrågan. Men visst, M var med i energiöverenskommelsen, sedan var de med om 100 procent förnybart-direktiven, vilket började redan under Alliansen med Centerns inflytande. Så de har ju vaknat väldigt sent. Det har vi sett också på kriminalpolitikområdet. De vaknar sent, sedan kopierar de våra förslag. Men sedan har de skickliga på policydetaljerna. Men vi har instinkten och vågar att hålla fast vid något som vi tror på, fastän det är obekvämt.

Men att KD och M sedan hoppat på deras förslag, är samtidigt inget hon beklagar.

– Det spelar ingen roll. De har vänt, och det är det viktiga. Vi är på samma sida nu.

Så att skriva nya ägardirektiv till Vattenfall kan vara en intressant fråga för din del?

– Ja, eller annars så är det Elsa Widding. Hon har ju till och med suttit i Regeringskansliet och arbetat som tjänsteman. Men det är klart att det är viktigt, för man kan ju tycka att ett bolag som är ägt av medborgarna borde ha ett direktiv att tillgodose energibehovet för svenska folket. Inte att göra en massa utlandsaffärer, eller spekulera, eller ställa om till någonting som kommer att missgynna konkurrenskraft och plånböcker. Det är lite vår grundinställning. Nu är det för Sveriges bästa i fokus.

jacob@altinget.se