Stenbecks stiftelse lyfter långsiktig finansiering för civilsamhället
Stenbecks stiftelse vill lyfta frågan om civilsamhällets långsiktiga finansiering. På fredagen lanserar de podden Paradoxen, med tre planerade avsnitt. ”Alla är överens om att ett starkt civilsamhälle är viktigt för demokratin. Ändå står vi kvar i en gammal syn på finansieringsstrukturerna”, säger Sara Damber, verksamhetschef.
Det finns en bred politisk samstämmighet om att civilsamhället behöver en långsiktig och stabil finansiering. Samtidigt går mycket av stödet till projektfinansieringar – samtidigt som kraven på återrapportering skärps.
– Det nuvarande systemet handlar om projektberoende, konkurrensutsättning och brist på tillit. Det baseras på en gammal syn på civilsamhället. Vi behöver en kulturförändring, perspektivet måste skifta från kortsiktiga projektbidrag till långsiktigt stöd av kärnverksamheter. Organisationerna ser annorlunda ut än för 10–15 år sedan, säger Sara Damber till Altinget.
Vilka effekter får detta, menar du?
– När medlen är öronmärkta och styrda i stället för att bestå av kärnbidrag, så kan civilsamhället inte satsa på kapacitetsbyggande och systemförändrande arbete. Då får man heller inte utrymme att vara innovativa, och det har civilsamhället historiskt varit. Nu pressas vi in i hörnet och får inget utrymme.
Nu startar ni en podd. Men har ni fler initiativ eller samarbetspartners?
– Vi har samlat ihop ett nätverk som vi kallar ”Finansiärer i samverkan”, som har haft två möten sedan tidig sommar. Det är inte formaliserat. Där har vi haft samma samtal som de som nu lyfts i podden. Vi finansiärer måste bli bättre på att inte bidra till bilden av fragmentering, splittring och kortsiktighet inom civilsamhället.
Tunga aktörer
I nätverket ingår aktörer som Vinnova, Familjen Kamprads stiftelse, Kronprinsessparets stiftelse, Erling Perssons stiftelse, Allmänna arvsfonden, Postkodstiftelsen, Gålöstiftelsen och andra tunga aktörer.
Är det inte rimligt att politiken vill säkerställa att skattepengar används till det som de är avsedda för?
– Jo, men det står inte i motsats till tilliten. Självklart ska man säkerställa att det går till samhällsnytta, men man behöver inte luta sig mot att det inte ska gå till oegentligheter. För mig handlar det om förändring och hur vi når de mest utsatta grupperna, och då måste man se långsiktigt och inte tvinga in organisationer i lösryckta idéer.
Så vad menar du att man borde göra från politiskt håll?
– Man borde ha tillit till civilsamhället när det gäller vad som ska göras, för vi är nära målgrupperna och vet. Beslutsfattare borde bjuda in civilsamhället mycket tidigare i samtalen och vid planering inför nya utlysningar., säger Sara Damber.
Är det inte bra att man växeldrar mellan sektorerna?
– Jo, man behöver jobba sektorsövergripande. Civilsamhället ser de här behoven. Både politiker och finansiärer borde bättre på lyssna på oss. Jag har jobbat i civilsamhället nu i 25 år och jag har vikit mig själv dubbel för att anpassa mig till givares krav. Så många gånger man har fått omformulera det som behövs, till något lite glättigare som är finansieringsbart. Men ofta är det inte det bästa för målgruppen.
{{toplink}}
Svantesson nobbar tidig översyn av ramverket – ”Tidslinjen ligger fast”
Nedskrivna studielån ska locka bristyrken till kommunerna
