Strandhäll efter ministertiden: Hoten minskar inte
Trots att hon klivit av som minister fortsätter kommentarerna och trakasserierna i de sociala medierna. I en ny rapport framgår hur hot och hat får kvinnor i politiken att tystna, men Annika Strandhäll, S-kvinnors förbundsordförande, vill inte backa.
Uppdraget som miljöminister avslutades i oktober då nya namn tog plats i regeringen. Det var inte första gången Annika Strandhäll var statsråd, och inte heller första gången hon lämnat.
Mäktiga kvinnor är mer utsatta för hot och hat än män, men trots att Annika Strandhäll inte längre innehar samma topposition i svensk politik fortsätter kommentarerna riktade mot henne som person.
– För egen del har jag inte märkt en särskilt stor förändring. Jag är en så pass offentlig person, så även när jag klivit av blir jag inte anonym utan anses nog fortfarande vara en ganska kraftfull opinionsbildare i sociala medier, säger hon till Altinget.
I en ny rapport från SNS beskriver forskaren Sandra Håkansson omfattningen, formen och konsekvenserna av de hot och hat som svenska politiker möter. Och förutom steg i karriären är synligheten mer kostsam för kvinnor i politiken, än män.
”Du borde våldtas”
Betalar kvinnor ett högre pris för makten, frågar sig Sandra Håkansson i sina studier av svenska politiker på kommunal och nationell nivå. Svaret är ja.
– Sexistiska attityder får förövare att trakassera och hota kvinnor med politisk makt i långt högre grad än män i motsvarande positioner, skriver forskaren i Svenska Dagbladet.
Kommentarer om sitt kön eller sin sexualitet är en del av den politiska vardagen för 41 procent av de kvinnliga riksdagsledamöterna i den studie Håkansson gjort. Ledamöterna möter uttryck som ”hora” och ”bitch”, meddelanden mitt i natten, dickpicks och hot som ”du borde våldtas”. De med invandrarbakgrund eller som är homosexuella uppger att trakasserierna också riktas mot deras härkomst eller sexuella läggning.
I samband med att rapporten om hot och hat mot svenska politiker presenteras berättar Annika Strandhäll att hon, i en fil på sin dator, samlar bilder som spridits där hennes ansikte används i sexualiserande sammanhang, att hennes barn inte får hämta posten och att hon som minister modererade sitt eget kommentarsfält.
Det tidigare statsrådet önskar att hon hade fått bättre stöd utifrån.
– Det har saknats en insyn i hur det faktiskt ser ut och en förståelse för hur viktiga de här forumen faktiskt är, också när det gäller ens möjligheter som parti att föra en politisk debatt, och i förlängningen vinna val, säger hon.
Annika Strandhäll understryker sociala mediers betydelse som en demokratisk plattform, och jämför det med att stå på ett torg och föra debatten.
– Unga tjejer ska tryggt kunna känna glädjen i att gå in i det politiska arbetet. Om man blir utsatt ska det finnas en tydlig struktur för vem man ska ringa och hur man får stöd. Precis som att vi tryggar politiker fysiskt måste vi också trygga dem i deras rätt och möjlighet att föra debatten där människor finns, på sociala medier.
Kvinnor är vana
Slutsatserna i rapporten handlar också om de konsekvenser trakasserierna får, där manliga ledamöter är mer benägna än kvinnor att överväga att lämna politiken helt.
”Kvinnor kan vara mer vana vid trakasserier (...) och eventuellt både
förvänta sig och acceptera trakasserier som en del av en politikers arbetsbeskrivning”, skriver Sandra Håkansson i rapporten, som en möjlig förklaring.
En av konsekvenserna av hoten och hatet för kvinnor i politiken är i stället att de tystas och undviker vissa ämnen, som migration.
De som följer Annika Strandhäll får ofta ta del av en bred politisk debatt. Den tidigare ministern kritiseras stundvis själv för sin ton på Twitter, men även hon upplever den självcensur som trakasserierna kan orsaka.
– Det är klart att det funnits kvällar när man haft en tuff dag på jobbet och ska lägga ut något, men vet att om man gör det så drar det igång. Samtidigt försöker jag tänka på att vi inte kan backa, säger hon och fortsätter:
– Jag vet också att det är viktigt för många andra som följer mig, att jag ändå är kvar.
{{toplink}}
Nedskrivna studielån ska locka bristyrken till kommunerna
DO: Skolor gör inte tillräckligt i arbetet mot diskriminering
