”Styrning på detaljnivå” – Kroksson och Stroinski om trender i civilsamhället
Under sina år i ledarposition har de sett en ökad detaljstyrning av det civila samhället. Hannah Kroksson och Bartosz Stroinski kliver nu av LSU och Förbundet Vi unga. Här är trenderna de ser.
– Den största förändringen är samhällskontraktet. Det är mycket tydligare i dag att man köpslår om saker och ting. Civilsamhället har, trots motstånd, hamnat i en sorts beställar-utförarmodell. Vi pratar mycket mer om nytta och värde i relation till mätning och kontroll. Den fanns tidigare också, men vi köpslår ibland om mjuka värden, fast vi har sagt att vi inte ska göra det, säger Hannah Kroksson till Altinget.
Hon har varit generalsekreterare för LSU – Landsrådet för Sveriges barn- och ungdomsorganisationer, sedan den 1 januari 2018. Då hade hon redan varit viceordförande från augusti 2016 och dessförinnan suttit som ledamot sedan 2014.
Staten tar utrymme
Hennes kollega Bartosz Stroinski lämnar Vi unga efter fyra år som förbundsordförande.
– Vi ser att staten tar allt större utrymme för civilsamhället. Man styr i detalj på ett sätt som inte borde vara möjligt, säger han till Altinget.
Därför startade Vi unga kampanjen Stoppa staten för snart ett år sedan, där de protesterade mot de förslagna demokrativillkoren, mot myndigheters allt hårdare krav på organisationers interna uppbyggnad, samt mot en ökande misstro mot civilsamhället.
– Föreningslivsformen är bra, men frågan är vilken nivå vi ska lägga kraven på? Ska man göra risk- och säkerhetsanalys av den lilla föreningens förtroendevalda? Den centrala kontrollen gör att det lokala engagemanget dödas, samtidigt som man talar om att det lokala engagemanget ska växa.
Påverkar hur man agerar
Hannah Kroksson gör en liknande observation.
– Det är lättare att få pengar till specifika saker som går att mäta. En flygbiljett för närvaron av en specifik person i rummet kan man få ganska enkelt, men det är fortsatt svårt för förståelsen att organisationer väljer och utser själv. Kontroll och värdering av innehåll påverkar hur vi agerar och beter oss, säger hon.
Medan vikten av generella, bredare grundanslag för civilsamhället ofta lyfts i den politiska retoriken, så reagerar hon på att föreningarna granskas på detaljnivå.
– Vi ser mindre av tillit i samhället brett och hos det offentliga, mer av att man ska bevisa att man har gjort rätt saker.
Hårdnande klimat
Tillitsbristen är påtaglig även i vidare bemärkelse, menar hon, även om den ännu inte verkar synas i forskningen.
– Men den känns inpå skinnet. Det finns en oro, en rädsla och ett hårdnande klimat som påverkar hur vi agerar. I LSU:s mätningar och medlemsundersökningar såg vi redan för sju-åtta år sedan att stress slår ut generationer av engagerade.
– Människor utsätts för kränkningar och lever med stark minoritetsstress. Organisationer som väljer bort att genomföra vissa saker eller att bjuda in öppet. Vi måste syna oss själva för öppenheten skadas av det hårda debattklimatet. Vi måste vara modiga och tålmodiga, säger Hannah Kroksson.
Projekthysteri
Bartosz Stroinski varnar för konsekvenserna av ”projekthysterin”.
– Den har styrt civilsamhället i riktning mot statens syften. De litar inte på att civilsamhället gör bra saker. Den applicerar centralistiska lösningar för lokala problem och det kan ta död på lokal organisering, säger han.
Båda reflekterar också över ett höjt tempo. All ska gå fortare, där såväl samhälle som civilsamhälle riskerar att förlora något när otåligheten ökar.
– Tempot ökar i generationsväxlingarna, i hur snabbt man byter sina ledare. Tidigare satt man ofta fyra år, nu är det vanligt att man bara sitter två år, säger Bartosz Stroinski.
Vad tror du att det beror på?
– En del handlar nog om professionaliseringen av civilsamhället i stort. Konkurrens och strävan efter att bli så bra som möjligt kanske ställer väl höga krav, som gör att man inte håller i längden. Vi strävar efter det perfekta. Det ska vi göra, men risken är att man sätter ohållbara mål och inte vågar prioritera, säger han.
Hannah Kroksson reagerar också på att förändringstempot ibland är för uppskruvat, ibland utifrån en sorts föreställning om att ”det där vet ju alla”, underförstått ”det där måste vi ändra på”.
– Men jag tror vi behöver vara rädda om de långsamma och demokratiska processerna. En lagom snabb vision med vår idé. Värna att särarten också kräver långsamheten i den demokratiska förankringen. Vi hotas när det måste gå fort eller vi förväntar oss väldigt snabba resultat. Vi behöver bevaka hur vi gör saker, inte bara att vi når resultat, säger hon.
Närmat sig det offentliga
Samtidigt ser Hannah Kroksson vissa fördelar med att civilsamhället och det offentliga har närmat sig varandra – för det har de, menar hon.
– Vi behöver inte alltid ha en samsyn, men dialogen har ökat avsevärt. I detta erbjuder vi en kompetens till det offentliga. Vi riskerar att bli en vara, men vi visar att vi är betydelsefulla. Så det är tveeggat och svårt. När vi erkänns som en kompetens av det offentliga riskerar vi att bli en vara, så vi måste fortsätta ta ansvar för att vara demokratiskt förankrade.
Vad ska ni göra nu?
– Först ska jag landa lite och vara föräldraledig med min treåring. Jag vill använda mer av reflektionsutrymmet till mina ännu ganska nya uppdrag som ordförande för Hela människan och Forum. I höst blir det mer spännande saker, säger Hannah Kroksson.
– Jag ser fram emot att trappa ner på uppdrag ett tag framöver och fortsätta kampen för folkbildningen genom Studieförbundet vuxenskolan. Sedan ska jag börja studera på heltid, man har så mycket mer att lära. Jag läser samhällsvetarprogrammet vid Uppsala universitet, säger Bartosz Stroinski.
Historiskt stort avtal – danska staten går in som delägare i havsvindparker
EU-kritiken föll i KU: ”Svårt att peka ut exakt vad en regering ska göra”
